• Anonym (Das Secret­)
    Äldre 2 Oct 14:04
    7708 visningar
    56 svar
    56
    7708

    Hemligheten till ett långvarigt förhållande - FLYTTA ALDRIG IHOP! NEVER!!!!!!!

     Det jag kommer skriva är inget nytt, bara en fundering. 

    Jag har märkt att hemligheten till ett långvarigt och bestående förhållande är att aldrig bli sambos, utan att vara skrivna på olika adresser. För när man bor tillsammans så vet ni alla hur det blir, bråk om det ena och det andra. Tjafs om vardagssysslor och alldeles för mycket tid TILLSAMMANS. När vi bor tillsammans så är med med varandra allt för mycket tid, och detta leder till slitningar. Jag har tidigare varit just sambo, vid två olika tillfällen, och det längsta varade inte mer än 3 år. Efter sista gången beslöt jag mig för att strunta i att flytta ihop, vi kom överens om att  vi ska bo på olika adresser och ses på våra egna villkor. Idag har vi varit tillsammans i 11 år, och vårt förhållande är lika levande idag som första året. Vi ses när det passar oss, vi sover över hos varandra när det passar oss, men vi bor inte tillsammans. Den längsta tiden vi har vistats under samma tak är 2 veckor på en charterresa. Jag som man har istället valt att investera mina pengar i en relativt nybyggd bostadsrätt(2 rum), där bor jag SJÄLV. Ingen säger till mig vad jag ska göra eller bör göra när jag kommer hem efter jobbet, och det är hemligheten till att förhållandet ska fungera. 

    Hur ser du på det här med att bo själv VS sambo? Hur påverkar det ditt förhållande? Vad tycker du är bäst?

     

  • Svar på tråden Hemligheten till ett långvarigt förhållande - FLYTTA ALDRIG IHOP! NEVER!!!!!!!
  • Anonym (Alice­)
    Äldre 2 Oct 15:41
    #11

    Samboskap har fungerat fint för mig. Skulle tro att det har fungerat så bra, just för att vi lärde känna varandra ordentligt innan. Vi visste vilka slags människor vi var och det blev absolut ingen omställning när vi flyttade ihop jämfört med när vi bodde isär.

  • sextio­talist
    Äldre 2 Oct 15:42
    #12
    Anonym (Das Secret) skrev 2018-10-02 15:35:56 följande:
    11 år under samma tak? Det är fan inte dåligt pinkat.. Sällan jag personligen hört någon född från 70-talet och framåt som lyckats att bo ihop så länge. 

    Men det är bebisen som blir den största pärsen, utmaningen. Det är när barn kommer in i bilden som det brukar spricka och skära sig. Glöm inte detTungan ute  
    Inte alls ovanligt att även de som är födda på 70-talet fortfarande håller ihop
  • Anonym (Olik)
    Äldre 2 Oct 16:29
    #14

    Om man har svårt/är ovillig att anpassa sig efter andra eller vägrar göra förändringar i sitt liv så ska man ju absolut inte bli sambos.

    Jag tror personligen att det är bäst att inte ha så bråttom med allt när man är ung, för det är då det går åt skogen. Jag har bott själv i större delen av livet så jag är ju en sån som enligt andra borde ha svårast att anpassa mig, men jag verkar ha lättare att anpassa mig till andra än vad de som alltid bott med någon har.

    När jag bodde ensam (19-27) så fick jag höra allt j*kla gnäll från de som var sambo (bråk om pengar, mat, städning, ungar...) så när jag blev sambo så jag klart o tydligt från början att det är saker vi INTE kommer bråka om och det gjorde vi inte heller. Vi såg till att hitta en lösning till allt redan från början så var det liksom inga problem.

  • Anonym (mmm)
    Äldre 2 Oct 16:54
    #15
    Anonym (Das Secret) skrev 2018-10-02 14:04:00 följande:

     Det jag kommer skriva är inget nytt, bara en fundering. 

    Jag har märkt att hemligheten till ett långvarigt och bestående förhållande är att aldrig bli sambos, utan att vara skrivna på olika adresser. För när man bor tillsammans så vet ni alla hur det blir, bråk om det ena och det andra. Tjafs om vardagssysslor och alldeles för mycket tid TILLSAMMANS. När vi bor tillsammans så är med med varandra allt för mycket tid, och detta leder till slitningar. Jag har tidigare varit just sambo, vid två olika tillfällen, och det längsta varade inte mer än 3 år. Efter sista gången beslöt jag mig för att strunta i att flytta ihop, vi kom överens om att  vi ska bo på olika adresser och ses på våra egna villkor. Idag har vi varit tillsammans i 11 år, och vårt förhållande är lika levande idag som första året. Vi ses när det passar oss, vi sover över hos varandra när det passar oss, men vi bor inte tillsammans. Den längsta tiden vi har vistats under samma tak är 2 veckor på en charterresa. Jag som man har istället valt att investera mina pengar i en relativt nybyggd bostadsrätt(2 rum), där bor jag SJÄLV. Ingen säger till mig vad jag ska göra eller bör göra när jag kommer hem efter jobbet, och det är hemligheten till att förhållandet ska fungera. 

    Hur ser du på det här med att bo själv VS sambo? Hur påverkar det ditt förhållande? Vad tycker du är bäst?

     


    Det beror väl på hur man är. Jag lever tillsammans med en underbar man och vi har det otroligt bra tillsammans! Det vet jag att han tycker också. Vi skulle inte vilja vara särbos (var det i början ett par år).  (har varit både gift och sen singel innan jag mötte honom så jag har att jämföra med) 

    Det låter som om ni hittat en modell som funkar för er, vackert så, men det betyder inte att inte andra vill bo ihop. 
  • Anonym (okej)
    Äldre 2 Oct 16:58
    #16
    +1
    Anonym (Das Secret) skrev 2018-10-02 14:04:00 följande:

     Det jag kommer skriva är inget nytt, bara en fundering. 

    Jag har märkt att hemligheten till ett långvarigt och bestående förhållande är att aldrig bli sambos, utan att vara skrivna på olika adresser. För när man bor tillsammans så vet ni alla hur det blir, bråk om det ena och det andra. Tjafs om vardagssysslor och alldeles för mycket tid TILLSAMMANS. När vi bor tillsammans så är med med varandra allt för mycket tid, och detta leder till slitningar. Jag har tidigare varit just sambo, vid två olika tillfällen, och det längsta varade inte mer än 3 år. Efter sista gången beslöt jag mig för att strunta i att flytta ihop, vi kom överens om att  vi ska bo på olika adresser och ses på våra egna villkor. Idag har vi varit tillsammans i 11 år, och vårt förhållande är lika levande idag som första året. Vi ses när det passar oss, vi sover över hos varandra när det passar oss, men vi bor inte tillsammans. Den längsta tiden vi har vistats under samma tak är 2 veckor på en charterresa. Jag som man har istället valt att investera mina pengar i en relativt nybyggd bostadsrätt(2 rum), där bor jag SJÄLV. Ingen säger till mig vad jag ska göra eller bör göra när jag kommer hem efter jobbet, och det är hemligheten till att förhållandet ska fungera. 

    Hur ser du på det här med att bo själv VS sambo? Hur påverkar det ditt förhållande? Vad tycker du är bäst?

     


    Okej, jag och min man har bott ihop i 20 år och vårt förhållande är lika levande idag som första året.

    Men jag köper idén som sådan.

    Jag skulle nästan kunna ta det ett steg längre: kvinnor - flytta inte ihop med män! Kvinnor får det oftast sämre med mer hemarbete (för de får ofta ta även mannens del) och högre stressnivå när de flyttar ihop med män. Män får å sin sida mindre hemarbete (för de lassar över det på kvinnan) och lägre stressnivå när de flyttar ihop med kvinnor.

    Kvinnor skulle kunna bo i kvinnokollektiv när barnen är små och kräver fler vuxna händer och kvinnor utan barn eller med äldre barn kan bo kvar eller bo ensamma. Männen kan komma på besök eller ha kvinnan på besök såsom det passar de båda som vill ha sällskap över könen. 

    Varken mannen eller kvinnan lever under några krav på vad de ska göra och får både friheten att leva som de vill och makten över sin egen tillvaro. 
  • Anonym­1891
    Äldre 2 Oct 17:06
    #17
    Anonym (Das Secret) skrev 2018-10-02 15:35:56 följande:

    11 år under samma tak? Det är fan inte dåligt pinkat.. Sällan jag personligen hört någon född från 70-talet och framåt som lyckats att bo ihop så länge. 

    Men det är bebisen som blir den största pärsen, utmaningen. Det är när barn kommer in i bilden som det brukar spricka och skära sig. Glöm inte det  


    Född på 80-talet, varit tillsammans sen jag var 16. Mjo, men vi har gått igenom precis allt tillsammans så tror att vi överlever ett barn också men time will tell :)
  • Anonym (Amen!­)
    Äldre 2 Oct 17:13
    #18
    Anonym (okej) skrev 2018-10-02 16:58:29 följande:

    Okej, jag och min man har bott ihop i 20 år och vårt förhållande är lika levande idag som första året.

    Men jag köper idén som sådan.

    Jag skulle nästan kunna ta det ett steg längre: kvinnor - flytta inte ihop med män! Kvinnor får det oftast sämre med mer hemarbete (för de får ofta ta även mannens del) och högre stressnivå när de flyttar ihop med män. Män får å sin sida mindre hemarbete (för de lassar över det på kvinnan) och lägre stressnivå när de flyttar ihop med kvinnor.

    Kvinnor skulle kunna bo i kvinnokollektiv när barnen är små och kräver fler vuxna händer och kvinnor utan barn eller med äldre barn kan bo kvar eller bo ensamma. Männen kan komma på besök eller ha kvinnan på besök såsom det passar de båda som vill ha sällskap över könen. 

    Varken mannen eller kvinnan lever under några krav på vad de ska göra och får både friheten att leva som de vill och makten över sin egen tillvaro. 


    Precis exakt så!
  • Äldre 2 Oct 17:27
    #19

    Jag kan hålla med TS. Har haft två samboförhållanden och efter ett par år så blir det en del tjafs som gör att en tröttnar på varandra. Kommer sikta på särboförhållande framöver. Då kan man bjuda över varandra på middag osv när man vill eller ses på en dejt ute när det passar.

  • Anonym (A 2)
    Äldre 2 Oct 17:45
    #20

    Vi har bott tillsammans i 19 år, gifta i 18 år. Vi har det lika bra nu som för 19 år sedan.

  • Äldre 2 Oct 19:50
    #21
    Anonym (Olik) skrev 2018-10-02 16:29:34 följande:
    Om man har svårt/är ovillig att anpassa sig efter andra eller vägrar göra förändringar i sitt liv så ska man ju absolut inte bli sambos.

    Jag tror personligen att det är bäst att inte ha så bråttom med allt när man är ung, för det är då det går åt skogen. Jag har bott själv i större delen av livet så jag är ju en sån som enligt andra borde ha svårast att anpassa mig, men jag verkar ha lättare att anpassa mig till andra än vad de som alltid bott med någon har.

    När jag bodde ensam (19-27) så fick jag höra allt j*kla gnäll från de som var sambo (bråk om pengar, mat, städning, ungar...) så när jag blev sambo så jag klart o tydligt från början att det är saker vi INTE kommer bråka om och det gjorde vi inte heller. Vi såg till att hitta en lösning till allt redan från början så var det liksom inga problem.
    Helt riktigt. Bortskämda, självupptagna och allmänt stöddiga personer passar bäst som särbos, de kan och vill inte anpassa sig och kompromissa. Det verkar som att människor blir alltmer egoistiska och sämre på att ta hänsyn till andra så antalet särbos kommer säkert att öka.
    Men alla vi andra kan lugnt fortsätta vara sambo eller gifta, uppleva vardagen ihop, hjälpas åt, somna och vakna tillsammans och lösa problem tillsammans istället för att springa åt varsitt håll när det strular...
Svar på tråden Hemligheten till ett långvarigt förhållande - FLYTTA ALDRIG IHOP! NEVER!!!!!!!