Barnvakt hos elak styvfarmor?

Jag hade nog sagt som det är att jag inte skulle vara bekväm med att sonen skulle vara ensam med morfars fru, men att morfar gärna får komma och sitta barnvakt och umgås med sonen hemma hos oss.

Sen skulle jag berätta för morfar hur hans fru beter sig.

Grejjen är att min mamma ofta berättade för min pappa för flera år sedan hur hon var. Och han trodde ju såklart bara mamma var svartsjuk.

Nu är vi vuxna, och syrran vill verkligen inte ta upp det nu. Och min pappa är mitt allt, vill fegt nog inte ta upp det med honom för att såra honom. 

 

Annat vore om min syrra var liten och bodde kvar där nu, då hade jag sagt ifrån. 

 

Men ett bra alt som du skriver är ju att han kan vara barnvakt hos oss iallafall =) 

Din pappa är ditt allt, men borde inte du vara hans allt också? Då borde han ju lyssna på dig. Det är ju ditt jobb att skydda din son, från din styvmor verkar det som. Och då måste ju din sons välmående komma föra din pappas eventuella ledsnad över aty hans fru är en mara.

Kanske ni kan boka in en miniweekend, bara du och pappa och sonen? Åk till t.ex. Kolmården, kryssning till Åbo eller liknande, bo på hotell och bara mys tillsammans ni tre. 

Säg att ni är lite nervösa för avståndet och bjud pappa att sova hos er istället.
Ni kan ju gå ut och äta eller så, om pappa vill ha egen tid med barnet.

Fråga om pappa vill följa med som hjälpande hand om ni går på simhall, museum eller liknande i er hemstad. Då kan ju en av er föräldrar få egentid och den andre hänga med pappa och son.

Fåga om pappa kan vara barnvakt på dagtid i er stad, så ni kan gå på spa/åka på Ikea/luncha med vänner eller vad ni nu gillar.

Kan han vara barnvakt hos er istället?

Alltså ert barns säkerhet går före morfars känslor. Om han är blind för vad hans fru gjort och idag gör eller om han inte låtsas om det spelar ingen roll. Han bor tillsammans med en person som orsakar psykiskt lidande hos barn. Då är det er skyldighet som föräldrar att skydda ert barn.

Jag kan inte se någon annan lösning än att ni talar om för honom att ni jättegärna vill att HAN gjorde såna saker men att det tyvärr inte kommer ske sålänge hans fru kommer med på köpet.

Du är vuxen nu och du har ett eget barn som du måste skydda och vars välmående är mer värt än din pappas känslor. Det är dags att du berättar hur hans fru är och har varit under din systers uppväxt. Inget gott kommer av att ni stoppar huvudet i sanden eller försöker gå omvägar runt problemet. 

Nej, precis. Du maste beratta for honom hur det verkligen ligger till. Det ar val mer sarande for honom om du "undviker" honom och kommer med slingrande ursakter hela tiden och forhalar umganget. Det ar val battre att han vet VAR problemet ligger. Bjud hem honom och forklara oga mot oga att du JATTEGARNA vill att han ska vara en del i din sons liv. Att du JATTEGARNA vill att de ska umgas och kunna sova over. Du alskar din pappa MEN - problemet ar hans fru, INTE han sjalv. Forklara att du utav radsla att sara honom inte vagat ta upp det innan, men att du nu forstatt att det blir jattekonstigt om du inte berattar vari problemet egentligen ligger. Problemet forsvinner ju inte och du vill kunna hitta en hallbar losning sa att han och din son VISST ska kunna traffas, trots problemet. Dra upp alla exempel du har och sag att du TILLSAMMANS med honom skulle vilja hitta en losning som INTE inkluderar hans fru, for DAR star du FAST! INTE hans fru! DET ar det enda du INTE ar flexibel om, men alla andra losningar ar valkomna.
Han kan sova over hos er, han kan halsa pa utan att vara barnvakt, han kan ta sonen pa olika evenemang osv. Gor klart for honom att HAN ar valkommen och att du vill att han ska umgas med sonen, men att sonens sakerhet (och din magkansla) gar forst. Hans fru ar som hon ar och behover inte ens involveras i diskussionen. Hon kommer inte att andra sig, och aven om hon forsoker sa ar allt ett spel for gallerierna tyvarr, sa detta ar en ensak mellan dig och din pappa (utan att blanda in fler manniskor i detta, for da kan det hela vaxa och bli en familjekonflikt).
Lycka till!

Väldigt bra förslag tycker jag!

Tack för alla svar. Min syster har påbörjat ett brev som hon ska läsa upp för honom faktiskt, hur  hon har känt och känner. Jag känner mig så feg som liksom låter henne ta upp det med pappa. 

Vi ses ju inte så ofta med pappa, men hon har själv märkt hur Frun är mot min son, och det är det som fått henne att bli tokig att det "upprepas" och syrran har fått nog. 

Vi pratar mycket syrran och jag, varje dag. Och hon och jag tycker inte likadant om våran pappa, hon känner ju sig såklart sviken. 

Hon vet hur jag känner, och att jag känner att jag sviker henne lite. Men jag klarar inte av att ta upp detta med pappa. Jag är rädd (fast det tror jag inte) att han ska tycka illa om mig, att han ska bli besviken över mina tankar. Jag är så rädd att förlora våran relation =(  Alltså tar jag hellre distans än att ta upp det =( 

 

Alternativet är ju att han får vara barnvakt hos oss- jag är nästan säker på att han vet vad vi egentligen tycker om hans fru. Till en viss del. 

Konsekvensen av att ta upp det med han blir ju ändå att han endast får vara med sonen hemma hos oss eller iväg.. Men han lär ju undra =/ 

Han blundar så hårt över detta, så tror han skulle tycka illa om jag sa sanningen till han =( Jag menar, han träffade denna kvinna för ca  15 år sedan. Han har hört min mamma berätta vad min syster upplevt, min syster flyttade sen enbart till min mamma. Ändå valde han att gifta sig med denna kvinna för 4 år sedan. 

Usch, efter att jag skrev detta inser jag hur feg jag är :/ men sålänge jag inte lämnar sonen hemma hos dom känns det bra, samtidigt som det känns dumt att det ska behöva vara såhär =( 

Jag hade sagt till min pappa som det var. Att jag inte vill att mitt barn är där för att hans fru är en elak jävla hagga.

Hon och du tycker inte likadant om er pappa? Hur kan du inte känna likadant?

Du beter dig som den där tysta mobbaren - inte den aktiva, det är pappas fru - som inte står upp för de du älskar för att du då riskerar att råka ut för samma utfrysning och mobbning som din syster och DIN SON har gjort. Att det din syster blivit utsatt för inte färgat din syn på din pappa är svårsmält, och att du inte sätter stopp för att din son nu råkar ut för samma behandling är totalt ofattbart.

Om din syster är nu är så modig att hon skriver ett brev till din pappa för att stå upp för DIN son är det ditt förbannade jävla ansvar att stå bakom henne. Annars sviker du henne, ja, och inte så lite heller. Du sviker även din son. Vägrar du ta tjuren vid hornen lär denna läxa komma tillbaka igen och igen och i värre former tills dina barn när de växer upp kommer fråga dig varför du aldrig stod upp för dem när morfars fru var elak mot dem. Vad kommer du svara då?