Nybliven mamma. Funderingar, råd!

Finns inget rätt och fel, alla barn är olika. Jag ville att min dotter skulle sova i egen säng direkt, istället sov hon hud mot hud med mig i vår säng i typ 12 månader. Nu är hon 18 mån och kan sövas av både pappan och mig, sover mestadels av natten i egen säng men kommer och sover mellan oss ett par timmar. Är glad att jag lyssnade på hennes behov och gav henne så mycket närhet hon ville. Idag är hon en trygg, modig och väldigt framåt 1,5 åring :)

Okej! Skönt att hon är trygg, viktigaste:) vi får se hur min lilla kille bestämmer sig för:/

Jag är inte mamma ännu men blir det inom några veckor. Så spännande!

Jag har köpt en Cocoon Baby just för att få mitt barn att sova självständigt så tidigt som möjligt, istället för ett babynest. Många verkar nöjda med den. Googla så får du se! Kanske kan vara något för dig?

Spännande! Vet du vad det blir?:) är det i Stockholm? Men gud vilken smart grej! Aldrig sätt.

Ska läsa mer om den och se!

Ta det som det kommer och ha inte för mycket förväntningar på din bebis, de är olika. 

Jag har tre barn mellan 10-18 år och alla har varit olika. Från den lättaste som gick att lägga överallt och som alltid varit otroligt lättsamt, till minstingen som var ett troll första åren i livet. Sov aldrig ensam som bebis, ville bli buren dygnet runt första året  och ett sjuhelsikes humör. 

Jag har låtit barnen få vad de behöver och har inte övat mina barn till någon självständighet. (Varför ska en bebis vara självständig?) Behöver din bebis närheten så ge det. Ofta när föräldrar upplever att bebisen har problem med t ex sömn så är det egentligen föräldrarna som har problem med att bebisen inte sover på det sättet de tycker den borde medan bebisen själv egentligen sover alldeles utmärkt om den bara får sova som den vill.

Och det går inte att skämma bort en bebis! De "lär" sig inte att de får som de vill om man bär dem, lyfter upp när de gråter, låter dem somna i famnen m.m. Sånt där ger med sig med åren när de är mogna.

Japp! Det är första barnet och förhoppningsvis blir förlossningen på KS. :)

Jag är lika oerfaren som du, antagligen mer eftersom jag inte har någon som helst bebisvana. Men jag har hört från andra som haft Cocoon Baby (varav flera har testat den på ett av två syskon) att den har fungerat väldigt bra. Det är ju inte jämförbart med ett babynest eftersom det är en helt egen solid madrass och det är inte heller som en liggkorg eftersom den inte har några väggar. Det är en helt egen grej. Och oavsett om man väljer att lyfta över Coon Baby till spjälsängen när bebisen har somnat eller har kvar den bredvid sig så ska det underlätta att få bebisen att somna direkt i spjälsängen. Jag hoppas att det är sant.

Den är dock väldigt dyr, så försök hitta en till åtminstone halva priset på Tradera eller liknande om du bestämmer dig för att köpa den!

Mina klarade av att sova själva när jag gjorde det trångt runt om dem.

Jag la dem på sidan med stöd bakom och ett litet stöd framför.

Nyfödda vill ju gärna vara nära och att det ska vara trångt runt om dem precis som i magen.

Jag hade inget babynest utan rullade en lång handduk och lade lakan över, fungerade lika bra tyckte jag.

Min bebis kunde efter en månad eller så ligga ned själv utan att skrika, innan dess sov han tätt tätt intill mig på nätterna och på mig eller min man på dagarna. Tvivlar på att man kan träna spädbarn i särskilt mycket, det tar mindre på krafterna att bara vänta ut dem...

Jag har 3 barn och alla är så otroligt olika. Med första barnet hade jag liknande tankar som du men jag insåg att bebisens behov helt enkelt gick före mina. Så jag hade honom nära, nära i flera månader och han började inte sova i sin säng förrän han var 1 år. Dessutom blev han extremt mammig och var i flera år trots att pappan hade hand om honom lika mycket som jag.

Sen kom nr 2 och jag trodde det skulle bli lika som med ettan men hon hade inte alls samma behov av närhet och sov aldrig i vår säng och har aldrig varit mammig.

Så jag tror inte att det är så lätt att lära spädbarn att sova själva eller att inte bli mammiga/pappiga utan det är något som växer fram, oftast helt naturligt.

Nu med nummer tre så har jag lärt mig att sänka alla krav och låta bebisens behov styra utvecklingen. Trean har ganska stort behov av närhet men har nu vid två månader lärt sig sova själv bredvid mig istället för i min famn. Han är helnöjd och det är jag också.

Absolut ska han vara hos mig så mycket som han behöver! Bara lite nyfikne än och fundersam hur det funkar med att dom ska ?sova? själva. Jag vill inte ha mitt barn i min säng när han är äldre. Eftersom det är mitt första så har jag noll aning om hur allt funkar:) han sover alltid med mig nu, han är bara 12 dagar. Men senare..sen kan det underlätta för mig att kunna lägga ner honom ibland om jag själv måste kissa exepmepel.