Vill ha barn men inte sambon

För oss så var det min make som ville ha barn innan mig. Vi hade allt drömbostad, bra ekonomi, bra förhållande osv. Jag var redo efter vårt bröllop då var jag 32 år. Jag är glad att vi väntade. Våra barn förtjänade det bästa dvs ett låååångt och perfekt förhållande innan, mer än god ekonomi så vi kunde vara hemma länge båda två osv. Det är olika vad man anser vara en tillfälligt god ekonomi och ett tillräckligt långt förhållande. Somliga tror att ett fast jobb duger och andra vill ha bra betalda jobb och en årslön sparad. Några tycker att 3 år är ett långt och tryggt förhållande andra kallar det för nyförälskelse.

Men oavsett allt det ytliga så måste man vilja. Din sambo vill inte. Du skriver att ekonomi, kärlek och tid finns. Problemet är att din sambo inte vill offra sin tid och ekonomi på ett barn. Han vill inte och då blir han ingen bra förälder heller.

Hur gammal är du? Kanske lätt för män att vänta flera år men en kvinna har inte riktigt en tiden liksom. Han är enbart egoistisk inget annat.

Hur många år tänker han att ni bör vänta? Hur gamla är ni?

Börjar du närma dig 35 kanske det kan vara värt att visa honom lite statistik på fertilitet.

Är det något särskilt han väntar på eller tror han bara att han på något magiskt vis kommer att känna sig mer redo om några år än vad han gör nu? Att skaffa barn är ju på många vis att kasta sig ut i det okända, oavsett hur länge man väntar. Såvida ni inte är väldigt unga, så att det finns anledning att tro att han kommer att mogna betydligt de närmsta åren, så tror jag att han antingen bara är rädd för det okända eller att han egentligen inte vill ha barn alls men inte vågar säga det till dig.

Anonym (malin)

Det är klart att tid kan göra att man känner sig mer redo att skaffa barn utan att magi blandas in.....för annars hade ju samtliga 21 åringar varit redo att skaffa barn.....eller 18-åringar eller 16-åringar.........

Anonym (????)

Han är inte enbart egoistisk vad jag kan utläsa....han är inte bara sugen på att skaffa barn just nu.....undrar lite hur du tänker.....verkar som att om en person inte ställer upp på en sak som den andra vill så är denna en egoist.....Vi har nog olika syn på vad som krävs för att en person ska betraktas som egoistisk.

Till TS: Det är bara du som kan avgöra om din relation väger tyngre än att skaffa barn idag. Väger ditt behov av barn tyngre än din relagion med din sambo är det bara att förklara det och sedan lämna honom....Jag menar inte detta som att ställa ett ultimatum utan snarare att du är ärlig med att du måste söka dig vidare då du verkligen vill ha barn nu.

Väger du din relation med din sambo tyngre så är det bara att lägga planerna på is och inte tjata på honom. Givetvis ska du ibland sondera terrängen och höra med honom om han är redo.....men för guds skull......tjata inte, manipulera inte och sura inte.....

Hoppas ni finner en bra lösning.

Vi är båda under 25. Problemet är att jag har högst troligt PCOS (ingen diagnos på det ännu) och vet inte hur lång tid det kan ta eller om jag överhuvudtaget kan få barn.

Vi är fortfarande unga och han vill inte mista sina hobbys.

Jag vet att han vill ha barn någongång då han nämner ?min son/min dotter ska...?

Jag tjatar absolut ingenting.

Sen är han fullt medveten om att jag inte använder preventivmedel (mår helt enkelt inte bra av det), och vi har ju sex ändå. Så tanken att det kan bli ett barn vet han ju tekniskt sett om.

Hade jag blivit gravid hade jag inte gjort abort och det vet han också.

Det är en svår situation. Men det handlar nog inte om att han är egoistisk. Han vill bara bli klar med utbildning först (studera upp ämnen och senpolis), och tycker att jag också borde gå en utbildning. Hans utbildning (om han har tur) kan vara klar om först 5 år. Men jag har inga problem att vänta med utbildning tills efter barn är avklarat. Jag har även bra SGI.

Då har han vettiga och mogna argument :) Var glad över att du har en kille som tänker framåt :)

Att plugga är en miljon gånger enklare utan barn! Och ur en ekonomisk synpunkt är det vettigt att plugga först.

Många gånger så bli studierna hindrade pga barn. Sjukskrivningar, föräldraledigheter och så vill man ha syskon till barnet. Plötsligt så har alla drömmar seglat iväg och ersatts av sömnbrist och ett evigt jagande efter pengar.

Fundera en runda till angående att skydda er. Du tänker att han vet om att du inte vill göra abort. Samtidigt så vet du om att han inte vill ha barn nu. Många trådar handlar om tjejer som du. Som tror att en graviditet blir välkommen av killen bara för att han inte skyddar sig. Det blir många tårar när killen då påpekar att han varit ärlig med att han inte ville ha barn och därför ger alternativet abort eller separation.

Håller med dig i det du säger :)

Gällande skydda oss har jag sagt tydligt att jag inte vill ha preventivmedel, och han vägrar kondom. Så jag vet inte riktigt vad jag mer kan göra i denna situationen.

Vill absolut inte tvinga in honom i ett föräldraskap men min kropp fungerar inte alls som den ska med preventivmedel (blir en helt annan människa) och det håller han med om.

Känner han att det är totalt nej med kondom och jag berättat tydligt att jag inte gör abort, då känner jag att han får ställa upp på det som händer i slutändan. Utan att låta jobbig på något sätt!

Hej!

Vi är i ungefär samma sits.... förutom att jag redan har ett barn med min...jag vill ha en till, velat länge nu... men min kille vägrar... vi skyddar inte heller oss... jag tål inte heller prevmedel... kör avbrutet...men hänt han kommit i mig när jag haft äl men han inte känt till det... men inte blivit gravid ändå...så....

Det är så mycket roligare/bättre att bli planerat gravid med en pappa som är med på noterna, än ett "hoppsan" för att man vill ha barn NU. Jag har varit med om båda varianterna och råder dig att vänta tills han vill. Insistera på kondom, eller använd pessar som ju är hormonfritt.

Som någon skrivit är det sjukt jobbigt att studera med barn. Jag skulle ha varit helt färdigutbildad nu om jag inte fått barn tidigt, men istället har jag inte ens börjat. Det är inte så kul. Sedan kan man längta galet efter barn trots att man vet rent rationellt att man borde vänta (som i er situation). Jag längtar efter ett till barn fast jag vet att vi inte orkar och har det bra som det är, men det är biologiskt. Det finns ingen anledning att ge vika för den längtan, faktiskt. Lyssna på din kloka sambo, plugga först och lev lite. När ni väl får barn kommer de vara så efterlängtade och det blir lättare att prioritera bort sig själv som man får lov att göra i några år.

En sak till, jag exempelvis hade gärna sett att mina barn fått växa upp i hus med egna rum och stor trädgård att leka i. Men ekonomin står helt still just nu så det kommer inte hända. När man är ivrig får man kompromissa med saker man tycker är viktiga, men som man kansle inte tänkt på. Sen står man där och undrar varför man hade så bråttom