Du som har barn som ärver dig (och inte har några fnurror på tråden mellan barnen och dig själv) tänker du att du vill spendera det mesta av de pengar du har innan du dör eller tänker du att ju mer barnen får ju bättre utan att du för den delen snålar mot dig själv? Eller vill du bränna så mycket du hinner och orkar innan du dör utan att du bryr dig om om barnen får något/så mycket efter ditt frånfälle?
Vi kommer inte att aktivt se till att barnen får mycket att ärva. Vi äger ett hus, om vi bor kvar i huset så länge vi orkar, så kommer det antagligen bli pengar över som vi kanske inte heller orkar resa upp, så då kommer ju barnen att ärva en del.
Men vi har många resor kvar vi vill göra, funderar även på att gå i pension lite tidigare, så vi kommer att behöva vårt sparkapital själva. Sedan har vi inget emot att skämma bort våra barn, t ex bjuda på någon resa, ge lite extra till bröllop etc.
Jag och min man är runt 40 och ser till att vi kommer att kunna leva bra när vi går i pension. Vi har inte en tanke på att lämna massor av pengar till ungarna bara för sakens skull, vi hjälper dem gärna ekonomiskt så länge vi lever istället och om de behöver det. Vi vill kunna leva bra när vi inte jobbar längre, det är vad våra pengar ska gå till. Mina föräldrar är runt 70 (lever inte tillsammans) och har båda ganska bra med pengar, speciellt min pappa...men jag uppmuntrar dem att spendera det på saker som är för deras skull, resor, boende mm. Finns det pengar att ärva den dagen de försvinner så klagar jag inte, men jag har inga som helst förväntningar på det. Jag och min man är vuxna människor och klarar oss bra utan arv.
Så ja, vi kommer att spendera våra pengar innan vi dör. Kanske inte allt, och kanske lyckas vi investera så pass bra så att det finns gott om pengar kvar till barnen. Skulle inte snåla bara för att se till att det finns att ärva.
Jag har inga barn, men står fast vid min mormors filosofi att det är bättre att ge med varm hand än kallt hjärta,
Vi hade det fattigt när jag växte upp och kommer inte att ärva en krona. Hoppas kunna hjälpa mina barn och eventuella barnbarn ekonomiskt medans jag lever och även lämna efter mig ett arv.
Intressant fråga. Har själv inga barn, antagligen blir det inga alls.
Å andra sidan räknar jag med att vara rätt fattig när jag blir gammal, har nog mest tänkt se hur länge sparpengarna räcker och leva sålänge det fungerar.
Hade jag haft barn hade de ju knappast fått ärva så mycket oavsett, men jag hade nog försökt att se till att de ärvde något iallafall.
Vill gärna investera mina pengar i något som skulle vara till glädje för både mig och barnen. Tex har vi hus som vi amorterar på. Och om vi får råd senare har jag en dröm om att köpa en fin stuga vid vattnet. Den får ju då barnen ärva så småningom. Men generellt tänker jag mest på mig själv och barnen hoppas jag kan skaffa bra utbildning och jobb så de själva har råd att förverkliga drömmar.
Jag kommer inte snåla men jag kommer heller inte ha som mål att spendera upp allt medan jag lever. Finns det något kvar att ärva så är det bra. Ju mer desto bättre. Men som sagt, kommer inte snåla för det. Det som blir kvar blir kvar.
Förhoppningsvis är barnen vuxna och självförsörjande den dagen vi dör. Kommer inte aktivt arbeta för att det ska bli ett arv, men visst vi har ju en del tillgångar. Får se hur vi spenderar de på ålderns höst, men jag hoppas kunna leva fullt ut med resor, middagar, aktiviteter mm.
Mina föräldrar är 75 år gamla. De äger villa, bil, segelbåt, sommarställe och sparande. De håller nu på och sälja huset och kommer flytta in i en nyproducerad hyreslägenhet med 14 000 kr hyra. De kommer använda vinsten på huset till att leva bra. Räknar inte med att det kommer lämna efter sig så mycket. Det viktigaste är att de har en bra ålderdom. Vi barn är alla vuxna och självförsörjande.
Vi hade det fattigt när jag växte upp och kommer inte att ärva en krona. Hoppas kunna hjälpa mina barn och eventuella barnbarn ekonomiskt medans jag lever och även lämna efter mig ett arv.
Ett ständigt återkommande ämne mellan mig och mina föräldrar. Jag vill så innerligt gärna att de säljer sin sommarstuga och lever det goda livet nu, medan tid är. Jag vill inte ha något arv och jag är jättetydlig med det, hela tiden. Jag klarar mig själv och är inte beroende av deras pengar på något sätt.
Intresseant att de som levt sämre, vill att barnen ska få det bra. Som att ens egen uppväxt givit en ärr som man inte vill att barnen ska behöva få.
Andra som har det bra ställt och kan "skämma bort barnen" nu, tänker inte ge barnen något i framtiden.
Jag kommer aldrig att ärva något.
Jag har aldrig fått hjälp ekonomiskt.
Jag har alltid fått klara mig själv.
Nu är jag ensamstående med två flickor och fan om det inte ska bli folk av dem!
Jag sparar allt jag kan för att kunna ge dem körkort och förhoppningsvis en början till insats. (har ju ingen aning hur bostadssituationen ser ut om 20år).
Jag sparar för att ha råd att försörja dem så de kan plugga och bli något.
Mitt liv har aldrig varit något värt och alltid bara en jävla kamp.
Jag hoppas att det ska gå bra för mina flickor. Det är dem värda!
Inget av det. Jag snålar inte men har inga tankar på att bränna pengar bara för att barnen ska få mindre att ärva.
Mina farföräldrar lämnade miljoner efter sig och mina morföräldrar som lever är god för ett par miljoner. Jag ser vad gott det gjort mina föräldrar som själva aldrig tjänat särkskilt bra att få ärva. Mina egna föräldrar kommer dock inte lämna särskilt mycket efter sig då de tycker att det är synd att deras föräldrar varit så sparsamma samtidigt som de sitter på massor av pengar. Så jag får chansen att se två extremer, de som sparar massor och de som kommer leva upp sina pengar till fullo. Jag gillar båda tankesätten och vill kunna hitta en medelväg där jag kan njuta av mina egna pengar men ändå lämna en summa som underlättar för mina barn.
Spenderar rubbet!
Mamma som är fattigpensionär unnar jag att spendera de besparingar hon har (ca 150 000 kr) Själv hoppas jag efterlämna lite till vår son, som är funktionshindrad och antagligen inte kommer tjäna så bra.