Sömnproblem delad säng -hjälp

För det första hur stor säng? Och har du någon aning om varför du har svårt att somna och vaknar? För mig stör värmen från någon annan oerhört så jag ligger gärna nära tills han somnar innan jag kryper över på min sida, fungerar bra i nuvarande 140-säng och större men inte alls i hans gamla 120-säng som dessutom stod mot en vägg. Allt som oftast vänder vi dock varandra ryggen när det är dags för att sova.

Man måste inte sova tillsammans för att man har ett förhållande. Min man och jag sover oftast isär pga att vi turas om att sova med nattkrångliga barn. Vi har ett lika lyckligt förhållande för det. Som du skriver, om man är ständigt trött och grinig leder det till sämre humör och annat negativt. Vi umgås på kvällen ändå då barnen somnat, sex och sådant sker på andra ställen än sängen. Men när vi ska lägga oss tar en av oss soffan eller gästrummet. Vi mår bäst så bägge två.

Jag har en 140 säng, men samma problem uppstår när vi sover i hennes lägenhet där sängen är 180cm. Vi har varsin lgh båda är relativt små så utrymme finns inte riktigt för att inte sova tillsammans.

Det känns dessutom som em ganska central del i förhållandet om båda är borta mycket på dagarna att man faktiskt spenderar em del tid tillsammans, förstår att det kanske är annorlunda när man har barn, men vill helst inte vara den som går ut och lägger sig på soffan varje kväll. Jag skulle nog själv ta lite illa vid om hon gjorde det. I nödfall får man kanske lösa det så men vill föraöka hitta någon annan lösning.

Jag är lite som du!

Är lättväckt och om jag vaknar på natten har jag svårt att somna om.

När jag träffade min särbo blev sömnen snabbt ett problem, dels för att han snarkar förjävla högt och dels för att han somnar snabbt och sover djupt, det går inte att väcka honom när han väl somnat.

Jag försökte med öronproppar men jag får ont i öronen av dem och sen känner jag snarkningarna i sängen så att säga, den typ vibrerar

Vi har löst det så att vi sover i separata rum, det blev ohållbart att sova tillsammans, jag blev nästan deprimerad av sömnbristen och han mår dåligt av att jag lider.

När han såg hur trevlig och glad jag är när jag får sova ordentligt så har han slutat att tjata om att sova tillsammans

Jag tycker du ska prata med din tjej, verkligen berätta hur jobbigt du tycker att det är utan att skuldbelägga henne.

Kanske kan ni ligga och kramas/gosa en stund och sedan går du och lägger dig på soffan eller på en madrass?

Sen kan ni ju prova att sova ihop när ni inte måste gå upp någon speciell tid? Typ på semestern eller vid långhelger?

Min erfarenhet är att det är lättare att sova/somna om man vet att inget alarm kommer ringa om ett visst antal timmar.

Lycka till!

Jag och min har sedan vi fick vårat barn sovit i olika rum. I fem år nu och ingen intimitet.

Men vi hade olika rutiner och han snarkar så till slut valde jag att sova i eget rum helt själv. Såååå skönt.

Jag var mest rädd att göra bort mig i mitt första förhållande som att prutta mitt i sömnen men det gjorde vi hej vilt sedan.

Man kan inte gå och vara någon annan än den man inte är.

Jag har tagit sömnmedel tidigare, men känner till att det har väldigt negativ påverkan på ens livslängd. Sömnkvaliten blir inte densamma. Vill därför inte använda det mer än när det verkligen krisar i livet.

Jag undrar om det inte kanske kan ha med kroppstemperaturen att göra för när hon väl somnat och när jag får utrymme att ligga på avstånd från henne kan jag sova.

Hon är dock inte den som gärna trycker sig mot väggen när hon sover får oftast försöka flytta på henne när hon väl har somnat för att kunna få det utrymme jag behöver.

Kanske ska införskaffa en bra extramadrass att ta fram när det behövs.

Problemet i sig nu när jag tänker på det har inget med henne att göra egentligen jag har alltid haft svårt för att dela säng.

Vi sover hos varann runt 3-4ggr i veckan, jag har lite medvetet hållt nere antalet dagar för att orka med livet i övrigt. Vill gärna flytta ihop snart men har svårt stt se hur det skulle kunna fungera om jag inte finner nån bra lösning. Madrass kan ju funka men det är inte så mysigt direkt att alltid gå och lägga sig i rummet intill.

Jag sover ochså bäst själv!Så jag kan förstå det.Och nu har jag sovit själv i flera år.Reser jag bort och måste dela rum med någon,tar jag sömntabletter såklart.