• Äldre 14 Oct 20:44
    2244 visningar
    6 svar
    6
    2244

    Är min mamma normal

    Hej! Visste inte riktigt vad jag skulle döpa dehär till men hoppas någon förstårGlad

    Har ett litet problem och det är min mamma, på senaste tiden (2-3 år) har hon fullständigt förändrats till djävulen. Jag är 18 år idag (snart 19) men blir behandlad som en 10 åring. Hon tillåter mig inte ha vänner då hon säger jag enbart umgås med ''äckliga svartskallar''. Hon tillåter mig inte gå ut om det inte är med henne.

    Hon är även extremt elak, hon kan vräka ur sig att hon hoppas att jag dör men att hon inte vill betala begravningen, att jag är ful, äcklig, värdelös. Kan även tillägga att jag lider utav psykisk ohälsa som hon kan sitta och göra narr utav. Det är som hon tror att jag valt att lida utav det själv. 

    Jag hade en pojkvän i några år, sedan tidiga ungdomsår som jag råkade bli gravid med i 18 års åldern, jag ville inte göra abort men var tvungen då jag omöjligt kunde berätta till min mamma att jag blivit gravid med en kille som icke är svensk då hon genast skulle kastat ut mig på gatan. Och jag hatar henne för det, det känns som att jag dödade ett barn pga henne. Även fast hon inte vet någonting så klandrar jag henne utöver det i min ensamhet när ångesten kommer smygandes. 

    Jag är hur som helst så jävla trött på det här nu, det är inte hållbart och jag orkar inte mer med detta. Hur ska jag lösa dehär? Försöker söka jobb så jag kan flytta hemifrån men det är enklare sagt än gjort. Finns det någon som känner som jag? Eller som upplevt samma?Obestämd

  • Svar på tråden Är min mamma normal
  • Anonym (.)
    Äldre 14 Oct 20:48
    #1
    +1

    Usch, jag förstår att du inte mår bra! Har du någon annan nära familjemedlem du skulle kunna bo hos? Någon pappa? mormor? moster? faster? farbror? någon? 

    Har det hänt någonting i din mammas liv som får henne att må dåligt? Eftersom du skrev att detta kommit de senaste åren. 

    KRAM

  • Anonym (b)
    Äldre 14 Oct 21:24
    #2
    +1

    Finns det någon kurator / psykolog / sjuksköterska på din skola? Gå till den i så fall. Om inte så ring din vårdcentral så att du får någon att prata med.
    De kan hjälpa dig.

  • Äldre 14 Oct 23:45
    #3
    Anonym (.) skrev 2018-10-14 20:48:35 följande:

    Usch, jag förstår att du inte mår bra! Har du någon annan nära familjemedlem du skulle kunna bo hos? Någon pappa? mormor? moster? faster? farbror? någon? 

    Har det hänt någonting i din mammas liv som får henne att må dåligt? Eftersom du skrev att detta kommit de senaste åren. 

    KRAM


    Nej tyvärr inte, pappa har jag aldrig haft kontakt med och alla på mammas sida är döda. 

    Det jag vet har tagit på henne är hennes föräldrars död samt hennes systers. Men jag ser ingen anledning till att behandla mig så för att hon mår dåligt och saknar dom. Det är väl i sånna situationer man ska hålla ihop med sin familj som finns kvar?
  • Anonym (.)
    Äldre 15 Oct 09:36
    #4
    Paulije skrev 2018-10-14 23:45:07 följande:
    Nej tyvärr inte, pappa har jag aldrig haft kontakt med och alla på mammas sida är döda. 

    Det jag vet har tagit på henne är hennes föräldrars död samt hennes systers. Men jag ser ingen anledning till att behandla mig så för att hon mår dåligt och saknar dom. Det är väl i sånna situationer man ska hålla ihop med sin familj som finns kvar?
    Ja absolut, det är ingen ursäkt men kanske en förklaring. Men det gör det absolut inte okej. Jag tycker att du ska uppsöka en professionell. Kanske en kurator på vårdcentralen? Eller ungdomsmottagningen? Hur skulle du känna inför det? 
  • Äldre 15 Oct 10:26
    #5

    Jo, det låter ungefär som min mamma, men det är över 30 år sedan som jag var i den situationen. Jag flyttade hemifrån så snabbt jag kunde. Då till pojkvännen, men det var förstås inte idealisk.

    Har du gått klart gymnasiet? Det är viktigt att satsa på utbildning för att kunna jobba och försörja dig själv. Vänd dig även till socialtjänsten i din kommun! Särskilt om det finns psykiskt ohälsa med i bilden, så har de ju ett ansvar. De kan säkert lotsa dig vidare till en kurator att prata med och då kan du även höra om det finns möjlighet att få en egen lägenhet. Jag vet inte exakt hur det fungerar, men du kan alltid prata med någon och höra vilka möjligheter som finns. Det jag vet är att soc kan förmedla lägenheter i såna fall där det verkligen behövs. Jag har själv en gång tjatat på dem för en släktings skull, och då fick den personen en lägenhet.

  • Anonym (Borde­rline?­)
    Äldre 15 Oct 11:15
    #6

    Tänker om hon blivit personlighets förändrad eftersom du nämner 2-3 år? Borderline? Är bättre om du kan flytta kontakta soc?

Svar på tråden Är min mamma normal