Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Sön 14 okt 21:26 Läst 61755 gånger Totalt 894 svar
    Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Visa endast
    Sön 14 okt 21:26 -3

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Anonym (l)
    Visa endast
    Sön 14 okt 21:36 #1

    Jag känner igen mig. Älskar min man över allt. Ändå kan sådant du beskriver hända. Jag vet inte varför. Men en sak vet jag: hur starkt det än känns så är det faktiskt så att det går över.
    Men du måste sluta mata känslorna. Ha bara yrkesrelaterad kontakt.
    När det blåst över utan att du agerade på känslorna kommer du att känna dig lättad och lite mognare för att du fattade rätt beslut.

  • Sön 14 okt 21:37 #2
    Anonym (l) skrev 2018-10-14 21:36:29 följande:

    Jag känner igen mig. Älskar min man över allt. Ändå kan sådant du beskriver hända. Jag vet inte varför. Men en sak vet jag: hur starkt det än känns så är det faktiskt så att det går över.

    Men du måste sluta mata känslorna. Ha bara yrkesrelaterad kontakt.

    När det blåst över utan att du agerade på känslorna kommer du att känna dig lättad och lite mognare för att du fattade rätt beslut.


    Booring....;)
  • Sön 14 okt 21:38 #3
    Anonym (l) skrev 2018-10-14 21:36:29 följande:

    Jag känner igen mig. Älskar min man över allt. Ändå kan sådant du beskriver hända. Jag vet inte varför. Men en sak vet jag: hur starkt det än känns så är det faktiskt så att det går över.
    Men du måste sluta mata känslorna. Ha bara yrkesrelaterad kontakt.
    När det blåst över utan att du agerade på känslorna kommer du att känna dig lättad och lite mognare för att du fattade rätt beslut.


    Håller med
  • Sön 14 okt 21:40 #4

    Du vet själv vad du ska göra. Inget fysiskt, kontrollera dina känslor, trappa ner kontakten till vänskapsnivå, klarar du inte det så bryt kontakten så gott det går.
    Att ha sex en gång för att få det ur systemet är inget annat än självbedrägeri, det kommer inte att hjälpa. Det är som att försöka släcka en brasa med bensin...

  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 14 okt 21:41 #5
    Anonym (l) skrev 2018-10-14 21:36:29 följande:

    Jag känner igen mig. Älskar min man över allt. Ändå kan sådant du beskriver hända. Jag vet inte varför. Men en sak vet jag: hur starkt det än känns så är det faktiskt så att det går över.

    Men du måste sluta mata känslorna. Ha bara yrkesrelaterad kontakt.

    När det blåst över utan att du agerade på känslorna kommer du att känna dig lättad och lite mognare för att du fattade rätt beslut.


    Åh jag vet ju det. Eller det är det jag tänkt hela tiden att det går över. Tänkte att över sommaren när vi är ifrån varann och helt utan kontakt under 5-6 veckor så lägger det sig. Men nej, det känns mer o mer. Vill ju bara att det ska gå över, men vi kan inte undvika varann helt på jobbet. Och jag vill ju...fan.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 14 okt 21:43 #6 -1
    Tecum skrev 2018-10-14 21:40:09 följande:

    Du vet själv vad du ska göra. Inget fysiskt, kontrollera dina känslor, trappa ner kontakten till vänskapsnivå, klarar du inte det så bryt kontakten så gott det går.

    Att ha sex en gång för att få det ur systemet är inget annat än självbedrägeri, det kommer inte att hjälpa. Det är som att försöka släcka en brasa med bensin...


    Det är just det här jag nånstans intalar mig - om vi bara ligger med varann så försvinner den otroliga spänningen mellan oss, och vi kan släppa det och gå vidare....
  • Anonym (l)
    Visa endast
    Sön 14 okt 21:43 #7
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-10-14 21:41:54 följande:
    Åh jag vet ju det. Eller det är det jag tänkt hela tiden att det går över. Tänkte att över sommaren när vi är ifrån varann och helt utan kontakt under 5-6 veckor så lägger det sig. Men nej, det känns mer o mer. Vill ju bara att det ska gå över, men vi kan inte undvika varann helt på jobbet. Och jag vill ju...fan.
    Jag vet, det liknar tortyr.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 14 okt 21:47 #8
    Anonym (l) skrev 2018-10-14 21:43:58 följande:

    Jag vet, det liknar tortyr.


    Eftersom jag inte sökt efter det, utan det bara vuxit fram så ja..det känns som tortyr. Jag vill inte såra min man. Jag vill bara vara JAG och få leva ut det här. Men det är klart att det inte bara är jag i det här....

    Vår kärlek räcker till flera barn, obegränsat och

    lika mkt. Men man ?får? bara vara kär i en person...fan..

    Har du varit med om något liknande?
  • Sön 14 okt 21:58 #9
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-10-14 21:47:36 följande:
    Eftersom jag inte sökt efter det, utan det bara vuxit fram så ja..det känns som tortyr. Jag vill inte såra min man. Jag vill bara vara JAG och få leva ut det här. Men det är klart att det inte bara är jag i det här....

    Vår kärlek räcker till flera barn, obegränsat och
    lika mkt. Men man får bara vara kär i en person...fan..

    Har du varit med om något liknande?
    Du får vara kär i så många du vill, så länge du inte gör något...
  • Anonym (l)
    Visa endast
    Sön 14 okt 22:03 #10
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-10-14 21:47:36 följande:
    Eftersom jag inte sökt efter det, utan det bara vuxit fram så ja..det känns som tortyr. Jag vill inte såra min man. Jag vill bara vara JAG och få leva ut det här. Men det är klart att det inte bara är jag i det här....

    Vår kärlek räcker till flera barn, obegränsat och

    lika mkt. Men man ?får? bara vara kär i en person...fan..

    Har du varit med om något liknande?
    ja, det har jag. Det är smärtsamt av bara helvete

SE VÅRA MEST POPULÄRA KLIPP JUST NU

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll