• Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Äldre 14 Oct 21:26
    411531 visningar
    2871 svar
    -16 +3
    2871
    411531

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Äldre 17 Feb 09:45
    Anonym (felix) skrev 2019-02-17 09:26:16 följande:

    Om du vill skapa distans, varför alls kommunikera med insta och varför alls kommunikera utanför normala arbetstider? Det verkar som om du är lite halvhjärtad i dina försök att trappa ned din känslomässiga affär. 


    Vi skickar i stort sett roliga memes till varann, inget mer. Vi är ju kollegor och vänner. Men ja, självklart skulle jag kunna bryta det helt eftersom det inte är jobbrelaterat.
  • Anonym (man)
    Äldre 18 Feb 15:16
    Anonym (Hepp) skrev 2019-02-15 18:21:18 följande:
    Förstår att du vill göra det som avviker från den traditionella kristna mallen till något grovt och fult. Säg istället att de flesta inte blir attraherade på det sättet om de lever i en relation där de har rätt känslor för sin partner. Vad betyder det då om man kärar ner sig/blir extremt attraherad av någon annan? Jag blev verkligen inte det under de 15 år mitt längsta och bästa förhållande varade och jag vet många andra som säger samma sak. Sen..när jag tröttnat på honom, då började det hända saker med mitt känsloliv, som ett fyrverkeri. Visst vi gick i familjerådgivning etc etc och försökte men inte hjälpte det.

    Livet är föränderligt, det är den enda konstanten oavsett hur hårt man håller fast det man tycker tillhör en.

    Fast om ts hade haft det så bra med sin man så hade hon ju inte sett åt ett annat håll. Det tror jag inte ett ögonblick på. Många nöjer sig med smulor, alla tänker dock inte så, kanske på grund av erfarenheter. Sen vad du ser för innebörd i "gå under" kan man ju fråga sig. Så många jag har sett som lever i dåliga förhållanden...så otroligt mycket bortkastad tid och dålig stämning även för de runt. För vad?
    Fast det är det här som är så lustigt...

    Jag håller med dig om att det är ganska naivt att tro att vi inte skulle kunna bli attraherade av andra bara för att man är i ett förhållande. Man slutar ju inte känna saker för att man väljer att dela sitt liv med någon. Så frågan om det är rätt eller fel att känna kåthet/kärlek till andra verkar de flesta vara ganska överens om.

    Men sen har vi ju frågan om hur man ska hantera det när en sån situation uppstår? Och där det blir lite lustigt. För då börjar man snacka om att bryta med kristna normer och hur föränderligt livet är och att man borde bejaka sin mänsklighet, tänka liberalt, etc... men så for någon nämner att man kanske borde snacka med sin partner om hur man känner... nä du jävlar är det locket på och allt ska hanteras strikt efter kristna normer... där man absolut inte ska diskutera känsliga frågor med sin partner. Var tog det liberala tänket vägen där?

    Jag undrar om många av dessa som lever i åratal i ett dåligt förhållande gör det pga konflikträdsla? Man går omkring och känner en massa saker men vågar inte ta diskussionen med sin partner av rädsla för vad det kan leda till. Och partner kanske känner på sig att något inte är som det ska men kan inte sätta fingret på det, kanske tom ställer frågor men för bara tillbaka att allt är ok (för inte fan kan man väl diskutera känsliga frågor med varandra) och så rullar det bara på.

    Vore det inte bättre om man redan tidigt (innan det blir ett stor problem) kunde diskutera även känsliga saker med sin partner? Skulle inte det tom kunna tänkas svetsa en samman ännu mer som ett par om man kan lösa problem som ett team istället för var för sig?
  • Anonym (Man med egen erfare­nhet)
    Äldre 18 Feb 16:03
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 15:16:20 följande:
    Fast det är det här som är så lustigt...

    Jag håller med dig om att det är ganska naivt att tro att vi inte skulle kunna bli attraherade av andra bara för att man är i ett förhållande. Man slutar ju inte känna saker för att man väljer att dela sitt liv med någon. Så frågan om det är rätt eller fel att känna kåthet/kärlek till andra verkar de flesta vara ganska överens om.

    Men sen har vi ju frågan om hur man ska hantera det när en sån situation uppstår? Och där det blir lite lustigt. För då börjar man snacka om att bryta med kristna normer och hur föränderligt livet är och att man borde bejaka sin mänsklighet, tänka liberalt, etc... men så for någon nämner att man kanske borde snacka med sin partner om hur man känner... nä du jävlar är det locket på och allt ska hanteras strikt efter kristna normer... där man absolut inte ska diskutera känsliga frågor med sin partner. Var tog det liberala tänket vägen där?

    Jag undrar om många av dessa som lever i åratal i ett dåligt förhållande gör det pga konflikträdsla? Man går omkring och känner en massa saker men vågar inte ta diskussionen med sin partner av rädsla för vad det kan leda till. Och partner kanske känner på sig att något inte är som det ska men kan inte sätta fingret på det, kanske tom ställer frågor men för bara tillbaka att allt är ok (för inte fan kan man väl diskutera känsliga frågor med varandra) och så rullar det bara på.

    Vore det inte bättre om man redan tidigt (innan det blir ett stor problem) kunde diskutera även känsliga saker med sin partner? Skulle inte det tom kunna tänkas svetsa en samman ännu mer som ett par om man kan lösa problem som ett team istället för var för sig?
    För många är det ofta mycket svårt att diskutera känsliga frågor med varandra.

    Anonym (Man),
    mot bakgrund av allt du skriver, t ex dina ordval och den bild av dina uppfattningar som du förmedlar till mig och andra läsare,
    här kommer ett svindlande tankeexperiment: Om du och jag vore gifta med varandra (oj, oj, oj, gud förbjude...) tror du då själv att det skulle vara lätt för mig att ta upp och diskutera känsliga frågor med dig???

    Jag tror att oavsett vem som skulle vara din partner så är min bedömning att det skulle vara mycket svårt för din partner att ta upp och att diskutera känsliga frågor med dig.

    Om en person har bestämt att dennes vilja är att vara tillsammans med dig, kanske pga kärlek(?), men har läst vad du har skrivit på FL, eller hört dig berätta din syn, men personen inte till sista bokstaven delar din syn på allt, så tror jag att den personen verkligen skulle dra sig för att redan tidigt diskutera de detaljer där personen inte till sista bokstaven delar din syn.

    Så jag vidhåller, sanningen är att för många är det ofta mycket svårt att diskutera känsliga frågor med sin partner.
  • Anonym (man)
    Äldre 18 Feb 17:03
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-02-18 16:03:27 följande:
    För många är det ofta mycket svårt att diskutera känsliga frågor med varandra.

    Anonym (Man),
    mot bakgrund av allt du skriver, t ex dina ordval och den bild av dina uppfattningar som du förmedlar till mig och andra läsare,
    här kommer ett svindlande tankeexperiment: Om du och jag vore gifta med varandra (oj, oj, oj, gud förbjude...) tror du då själv att det skulle vara lätt för mig att ta upp och diskutera känsliga frågor med dig???

    Jag tror att oavsett vem som skulle vara din partner så är min bedömning att det skulle vara mycket svårt för din partner att ta upp och att diskutera känsliga frågor med dig.

    Om en person har bestämt att dennes vilja är att vara tillsammans med dig, kanske pga kärlek(?), men har läst vad du har skrivit på FL, eller hört dig berätta din syn, men personen inte till sista bokstaven delar din syn på allt, så tror jag att den personen verkligen skulle dra sig för att redan tidigt diskutera de detaljer där personen inte till sista bokstaven delar din syn.

    Så jag vidhåller, sanningen är att för många är det ofta mycket svårt att diskutera känsliga frågor med sin partner.
    Haha, för att svara på den frågan måste du känna mig bättre även i andra sammanhang är just otrohet eller hur? För om du ser att jag tar upp känsliga saker med dig och ger dig en chans att förhålla dig till det, eller att du kan diskutera känsliga saker med mig och vet att jag kan bli arg men ändå vara rättvis, eller att jag kan vara tolerant så länge man är ärlig mot mig så skulle du kanske känna att det var helt ok. Men det förutsätter såklart att du har mod nog att prata om känsliga saker även om det leder till en konflikt.

    Men det beror kanske på vilka förväntningar du har och vilken slags respons du förväntar dig. Om du enbart förväntar dig medhåll, medkänsla, hurrarop och ryggdunkar och ingen som helst kritik och ifrågasättande så tycker jag personligen att du har en väldigt naiv inställning till konflikter. Det krävs mod för att ta upp känsliga ämnen av just den anledningen att den parten kan bli upprörd, arg och ledsen. Men man kan komma fram till lösningar trotts det. Är det kanske inte det som är själva definitionen på konflikträdd? Att man inte vågar ta upp känsliga ämnen för att man är rädd för en konflikt? 

    Jo jag vet att du vidhåller att sanningen är ointressant och att ljuga och mörka är bättre, du och jag har helt olika sätt att förhålla oss till ärlighet.

    PS! Svårt är inte detsamma som omöjligt. Och ibland krävs det lite mod för att kunna lösa problem, men det lär man ju aldrig få om man tycker att alla problem är lösta bara ingen vet om det.... än.....
  • Anonym (Man med egen erfare­nhet)
    Äldre 18 Feb 17:17
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 17:03:18 följande:
    Haha, för att svara på den frågan måste du känna mig bättre även i andra sammanhang är just otrohet eller hur? För om du ser att jag tar upp känsliga saker med dig och ger dig en chans att förhålla dig till det, eller att du kan diskutera känsliga saker med mig och vet att jag kan bli arg men ändå vara rättvis, eller att jag kan vara tolerant så länge man är ärlig mot mig så skulle du kanske känna att det var helt ok. Men det förutsätter såklart att du har mod nog att prata om känsliga saker även om det leder till en konflikt.

    Men det beror kanske på vilka förväntningar du har och vilken slags respons du förväntar dig. Om du enbart förväntar dig medhåll, medkänsla, hurrarop och ryggdunkar och ingen som helst kritik och ifrågasättande så tycker jag personligen att du har en väldigt naiv inställning till konflikter. Det krävs mod för att ta upp känsliga ämnen av just den anledningen att den parten kan bli upprörd, arg och ledsen. Men man kan komma fram till lösningar trotts det. Är det kanske inte det som är själva definitionen på konflikträdd? Att man inte vågar ta upp känsliga ämnen för att man är rädd för en konflikt? 

    Jo jag vet att du vidhåller att sanningen är ointressant och att ljuga och mörka är bättre, du och jag har helt olika sätt att förhålla oss till ärlighet.

    PS! Svårt är inte detsamma som omöjligt. Och ibland krävs det lite mod för att kunna lösa problem, men det lär man ju aldrig få om man tycker att alla problem är lösta bara ingen vet om det.... än.....
    Som sagt:
    Jag tror att oavsett vem som skulle vara din partner så är min bedömning att det skulle vara mycket svårt för din partner att ta upp och att diskutera känsliga frågor med dig.
  • Anonym (man)
    Äldre 18 Feb 17:38
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-02-18 17:17:00 följande:
    Som sagt:
    Jag tror att oavsett vem som skulle vara din partner så är min bedömning att det skulle vara mycket svårt för din partner att ta upp och att diskutera känsliga frågor med dig.
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 17:03:18 följande:
    Jo jag vet att du vidhåller att sanningen är ointressant och att ljuga och mörka är bättre, du och jag har helt olika sätt att förhålla oss till ärlighet.

    PS! Svårt är inte detsamma som omöjligt. Och ibland krävs det lite mod för att kunna lösa problem, men det lär man ju aldrig få om man tycker att alla problem är lösta bara ingen vet om det.... än.....
    Som sagt.....
  • Äldre 18 Feb 19:57
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-17 09:45:43 följande:
    Vi skickar i stort sett roliga memes till varann, inget mer. Vi är ju kollegor och vänner. Men ja, självklart skulle jag kunna bryta det helt eftersom det inte är jobbrelaterat.
    Så varför gör du inte det då?
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Äldre 18 Feb 20:11
    Pope Joan II skrev 2019-02-18 19:57:53 följande:

    Så varför gör du inte det då?


    Bra, enkel och legitim fråga. Jag har kommit dit att jag inte skickar något först. Men svarar om han skickar. Varför? För att jag fortfarande tycker om honom, även om jag inte kommer ta det vidare För att han får mig att må bra. För att jag skrattar sjukt mkt med honom. För att det bara är memes och i stort sett ingen annan konversation på insta mellan oss. För att skratt känns ofarligt. För att vi inte korsar nån gräns. För att jag hoppas tänker att vi bara kan vara vänner som det är meningen att vi ska vara.
  • Anonym (felix­)
    Äldre 18 Feb 20:27

    Du har en tendens att skriva rätt saker i dina inlägg, men göra fel saker IRL. Du vet ju själv att din kommunikation genom just instagram inte så oskyldig, även om själva innehållet ( ännu så länge) bara är harmlösa skämt. 


    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-05 18:19:50 följande:
    Vi messar också ibland. Men ärligt har vi inte skrivit något till varann på instagram heller som jag inte skulle kunna visa upp för någon annan, eller min man. Det är inget flirtigt alls där, mer än en kanal där vi snackar. Men jag håller HELT med om att jag omedvetet hellre skickar meddelande där än på sms. Och det är ju en stark varningssignal.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Äldre 18 Feb 20:37
    Anonym (felix) skrev 2019-02-18 20:27:50 följande:

    Du har en tendens att skriva rätt saker i dina inlägg, men göra fel saker IRL. Du vet ju själv att din kommunikation genom just instagram inte så oskyldig, även om själva innehållet ( ännu så länge) bara är harmlösa skämt. 


    Om inte annat är den kontakten ev dum med tanke på mitt startläge och att ja, jag vet. Men - det har gått ett år. Vi kommer inte helt plötsligt börja skriva annat till varann. Jag har svårt att se att det skulle ske nu. Men, ja, jag borde bryta det med för att helt avskärma mig om jag känner att jag inte kan vara bara vän.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift