Imorgon är det måndag

Imorgon är det måndag. De flesta runtikring kravlar sig upp ur sängen, sveper en kopp kaffe och kastar sig in i en ny arbetsvecka. De flesta gillar antingen sina jobb eller sina kollegor, åtminstone några. 

Här sitter jag med en kastrull kladdkakesmet. Jag kommer sitta här imorgon också. Om jag kommer ha kladdkakesmet imorgon också vet jag inte. Kanske. Ensam kommer jag vara, precis som idag. Fråga mig vad det är för nytta igentligen.

Försöka ta tag i mitt liv igen, och misslyckas igen. Ställa upp någon slags ordning eller schema som kanske håller i ett par veckor om jag har tur och orkar jobba på det. Kanske jag till och med äter en satsumas. Det är citrustid, nästan. Bästa tiden på året. Kanske jag lyckas ta en promenad på mer än 150 meter. Tänk om jag vaknar smärtfri. Vilken lycka det skulle vara.

Jag ska skriva en veckomeny. Jag kommer förmodligen inte följa den. Det spelar ingen roll, det är ganska roligt bara att drömma om riktig mat. All mat låter så gott, till och med det jag vet att jag inte gillar.

Jag undrar om jag ska börja blogga. Men vad är det för vits, egentligen. Vem vill läsa om mitt tråkiga, gråa liv?

Nåväl, nu ska jag bara sitta och vänta på att klockan blir 2-3 så kroppen blir lika trött som huvudet. Om någon har något snällt eller dumt eller uppmuntrande eller meningslöst att säga så är ni välkomna. Nika ut.