Vi har ett gästhus på gården, med kök, badrum osv, som ett vanligt hus helt enkelt, men mindre än vårt.
Nu har min man fått idén att hans föräldrar som börjar bli gamla ska få bo där och kunna hjälpa till med barnen osv... Jag är kluven.
Hur gör man? Han blir upprörd om jag ens antyder att jag är osäker.
Jag hade sagt nej. Jag är introvert och hade blivit totalt utmattad av att alltid ha folk så nära - spelar ingen roll om det är min mans eller mina föräldrar. Visst, hade det varit väldigt avskiljt och man hade kunnat göra det så det känns som två tomter, då hade jag kunnat fundera på det, men jag vill kunna gå utomhus utan att behöva vara social eller "riskera" att ha folk springandes hemma stup i kvarten.
Låter som en formidabel lösning, så länge de inte är respektlösa och kliver ut och in i ert eget hus. Får ni vara ifred när ni vill ex.vis?
Men rent mänskligt hade jag själv tillåtit det så länge de gamle är vanliga trevliga hänsynstagande människor.
Låter som en formidabel lösning, så länge de inte är respektlösa och kliver ut och in i ert eget hus. Får ni vara ifred när ni vill ex.vis?
Men rent mänskligt hade jag själv tillåtit det så länge de gamle är vanliga trevliga hänsynstagande människor.
Jag hade tyckt det var ok om de förstår att dom bor i gästhuset och ni bor i ert hus, de bor inte i båda hus och kan komma och gå som de vill.
Det hade inte funkat med min svärmor skulle jag tro, henne skulle man hitta i huset varje dag när hon ändrar i köket el.dyl efter hur hon tycker det ska vara.
Min frus föräldrar bor 1500 meter bort. Det har varit fantastiskt att ha mormor och morfar så nära. Enormt skönt att kunna få hjälp ibland eller att helt enkelt äta middag med alliopa en kväll eller två i veckan (så skönt att inte behöva laga mat ibland). Ett hus på samma tomt är ju en smula närmare, så det beror helt på om de kan hantera att inte kliva in i ert hus oinbjudna.
Vi har ett gästhus på gården, med kök, badrum osv, som ett vanligt hus helt enkelt, men mindre än vårt.
Nu har min man fått idén att hans föräldrar som börjar bli gamla ska få bo där och kunna hjälpa till med barnen osv... Jag är kluven.
Hur gör man? Han blir upprörd om jag ens antyder att jag är osäker.
Jag/vi och mina svärföräldrar har visserligen olika tomter men bor mindre än 100 meter ifrån varann. Dessutom delar vår familj och svärföräldrarna släktgård där vi alla spenderar stora delar av sommaren och varje helg (sommartid har vi varsitt hus, resten av året delar vi hus men sover på olika våningar, vi äter alltid middag ihop och umgås ofta på kvällarna).
För att få det att fungera måste man ge varandra utrymme, kunna acceptera ett nej vi har ingen lust att umgås med er idag men också trivas i varandras sällskap. På vinter kan det gå flera dagar då vi inte hör av varann, vi vet att de mår bra då lamporna lyser hos dem. Jag går ofta över på en fika om jag är (föräldra-) ledig och har tråkigt.
Barnpassning är ju aldrig några problem.
Det finns både nackdelar och fördelar med att ja svärföräldrarna så väldigt nära håll. För min del är det övervägande positivt.
Varför så självklart hans föräldrar? Vad skulle han tycka om att dina föräldrar flyttade in i gäststugan?
Kan dom sköta sig själva? Kommer dom komma och gå hos er som dom vill? får ni sköta dom sen när dom blir äldre? Jag hade sagt nej.