• Äldre 15 Oct 18:06
    5261 visningar
    21 svar
    21
    5261

    Utmattningsdepression

    Är sjukskriven sedan tre månader med utmattningsdepression. Kraschade på semestern efter ett alltför stressat och pressat liv, framför allt på mitt jobb. Är en sådan där ? duktig flicka? som alltid vill prestera och klara saker på bästa sätt så även privat gasar jag på. Tycker att jag haft ett bra liv med en fin familj, bra vänner och roliga fritidsaktiviteter. Har dock känt av magkatarr, huvudvärk, energilöshet, trötthet och irritation mer än vanligt under våren. Har haft enormt sockerbehov och inte orkar träna. Har dessutom haft tryck över hjärta och hjärna och ökad hjärtrytm från och till under flera år innan dess. Så helt plötsligt på semestern blev jag sjuk i feber och förkylning på en resa och efter det kändes det som om en svart filt drogs över min hjärna och inget var kul längre. Jag tappade aptiten helt och bara grät. Jag som normalt sett har 100 järn i elden orkade absolut INGENTING! Inte ens det jag brukade tycka om att göra fungerade. Så här har det varit nu i drygt tre månader och jag gör allt för att må bättre. Promenader, yoga, meditation, läsa lite enkla böcker, se på TV... ja det är så mina dagar ser ut. Har tack och lov inga fysiska problem. Har träffat någon vän då och då på en promenad också. Man känner sig sååå ensam även om jag har familj och vänner som ställer upp till 100%. Jag är väldigt tacksam för detta men jag känner ju inte igen mig själv. Äter antidepressiv medicin sedan många veckor men jag är ändå väldigt låg och leden och är avtrubbad på känslor. Är förtvivlad för att jag inte känner något för min fina man och knappt något för våra barn heller. Vet att det kan vara så när man inte ens klarar av sig själv men det gör så ont! Ser många inlägg om andra utmattade och ofta finns det med glömska, yrsel och mycket värre symptom än de jag har. Men det måste väl finnas olika stadier eller? Kanske hann det inte gå så långt på mig..? Har haft några bättre dagar då jag blir lite ivrig och gasar på lite men så är man tillbaka i det svarta hålet igen. Vill ju vara bra igen!!! Känner någon igen sig? Kram från ledsen dam

  • Svar på tråden Utmattningsdepression
  • Äldre 16 Oct 11:01
    #1

    Har du någon kurator/psykolog som du kan prata med om detta? Det är bra om man BÅDE får medicin och samtalsstöd samtidigt, inte bara medicin. På vissa vårdcentraler finns det kuratorer, prata med din vårdcentral.

  • Äldre 16 Oct 11:24
    #2

    Tack för ditt svar. Jag går hos en arbetsterapeut men jag tycker inte att det ger så mycket. Vill veta lite hur andra tacklar sin utbrändhet. Hur gör ni för att stå ut? Vad ska man fylla dagarna med? Jag vill ju ingenting! Känner ni också att känslorna för familjen känns annorlunda än normalt? Jag längtar så efter närhet och kärlek men klara inte av det. Känns som om jag stöter bort dem istället. Däremot funkar det bättre med en kompis. Blir så förvirrad och ledsen när jag känner så. Är det för att familjen är så nära? Tacksam för svar. ????

  • Anonym (Linda­)
    Äldre 16 Oct 15:27
    #3

    Hej.

    Jag har utmattningsyndrom. Varit på g länge förstår jag nu i efterhand. Kämpade in i det sista förra året på 50%, 25%. En dag stannade jag bara bilen och undrade hur jag skulle komma till jobbet. Sjukskriven heltid till nästa sommar. Vet i fasiken hur jag ska kunna komma tillbaka. Jag gör inte mycket på dagarna. Finns ingen ork att forcera något heller. Tränade mycket innan krasch. Är nu på gymmet max 15 min.

    Har inga goda råd för skulle behöva det själv. Känner jag minsta energi så bevarar jag den.

  • Anonym (sova)
    Äldre 16 Oct 19:38
    #4
    +1
    Blomman3 skrev 2018-10-16 11:24:06 följande:

    Tack för ditt svar. Jag går hos en arbetsterapeut men jag tycker inte att det ger så mycket. Vill veta lite hur andra tacklar sin utbrändhet. Hur gör ni för att stå ut? Vad ska man fylla dagarna med? Jag vill ju ingenting! Känner ni också att känslorna för familjen känns annorlunda än normalt? Jag längtar så efter närhet och kärlek men klara inte av det. Känns som om jag stöter bort dem istället. Däremot funkar det bättre med en kompis. Blir så förvirrad och ledsen när jag känner så. Är det för att familjen är så nära? Tacksam för svar. ????


    Jag gick sjukskriven i nio månader. Det är ca. tre år sedan.
    Jag sov, sov, sov.... Promenerade, men helst inte ensam, för då körde tankarna runt i ring. Tittade på dumma tv-serier, hjärnan behövde vila. Umgicks bara med några få människor.
    Sen kom rastlösheten ibland. Men bara kortvarigt, för plötsligt blev det overload och jag fick dra mig tillbaka igen. 
    Mitt minne är fortfarande inte tillbaka på samma nivå som förr, min koncentrationsförmåga börjar komma tillbaka, men långsamt. Jag får nog aldrig samma kapacitet igen. 

    Jag tror bara det är tiden som kan läka. 
  • Anonym (hej)
    Äldre 16 Oct 23:59
    #5

    Hej! 

    Fina du! Jag kan inte allt, men min mamma har varit utbränd och det är något som funnits i min närhet under min uppväxt. Så har några tips.

    1 - Skaffa en samtalskontakt, nu! Inte någon jobbcoach eller vad det var, utan en riktig psykolog med goda kunskaper om just utmattning.

    2- Långsamma promenader i naturen. Naturen läker, finns forskning på detta, något som man även trodde inte var möjligt är bevisat, tid i naturen hjälper hjärnan att läka och bygga nya hjärnceller!

    3 - Min mamma åt aldrig antidepressiva, så är inte så insatt i det mer än att hon inte ville ta dem. Hade en bekant som började käka antidepressiva och fortsatte jobba trots att det var så himla tydligt att hon höll på att ta livet av sig... Så jobba INTE. Var hemma så länge som möjligt och läk. Ät antidepressiva om du måste, vissa kanske behöver det men det är viktigt att du inte börjar jobba, att utmattningen "döljs" bakom pillerna eller hur man ska säga. Din hjärna behöver läka och vila. Det finns delade meningar om man någonsin blir frisk från en utmattning, så du behöver troligtvis göra en del förändringar i ditt liv. Du behöver inte vara effektivast och duktigast jämt. Du är duktig bara genom att finnas till. Bli duktig på att ta hand om dig själv! 

    4 - Undvik allt för mycket intryck, överbelasta dig inte, storhandla på ica maxi kanske du kan överlåta till din partner, likväl som andra sysslor hemma medans du läker. Förstår att utmattning kan se olika ut, men min mamma nästan bara sov i flera veckor/månader. Sov -> kanske sitta ute lite i solen -> hämta på dagis -> sov. Din partner måste stötta dig under denna period. Förklara för barnen att mamma behöver lugn och ro, att mamma behöver vila men att det kommer bli bra.

    5 - Ev gå på någon form av avslappning. Min mamma går på aktiv avspänning på hälsans hus i sthlm. Om du inte bor i sthlm kanske det finns något liknande där du bor. De gör diverse fysiska övningar för att få kroppen att slappna av, dessutom så blir man lite piggare. Kanske inte i början men med tiden.

    Förstår att det är asjobbigt att inte orka något. Har själv problem med det iom PMDS. Men låt det ta tid. Vila, vila, vila. Du är viktig, och allt annat kan du göra sen. 

    Hoppas du mår bättre snart, lycka till, all kärlek

  • Äldre 17 Oct 09:48
    #6

    Tack för ditt svar och dina tips. Betyder mycket för mig. Kram

  • Anonym (Börje­)
    Äldre 18 Oct 13:34
    #7
    +1

    Hjärnan måste vila och återhämta sig. Den behöver en paus från nya intryck för att kunna göra det.

    Att kolla på tv, läsa böcker etc gör bara att du matar den med ännu mer intryck och information och du blir inte nåt bättre.

    Meditera, yoga eller allra helst som någon skrev skogspromenad är guld värd. Kolla hellre på ett alvarium eller en öppen brasa istället för att kolla på tv och läsa böcker, tidningar om de är tungt att röra sig.

  • Äldre 18 Oct 17:34
    #8

    Jag försöker ju verkligen vila men det är oerhört svårt när man är van vid 1000 bollar i luften. Dagarna blir ju så långa om man inte får någon underhållning. En bok eller en film gör ju att man tänker på något annat en stund. Tänk om man kunde sövas ner ett tag för att vila hjärnan så var allt bra igen när man vaknade. ;)

  • Anonym (sova)
    Äldre 18 Oct 18:59
    #9
    Blomman3 skrev 2018-10-18 17:34:06 följande:

    Jag försöker ju verkligen vila men det är oerhört svårt när man är van vid 1000 bollar i luften. Dagarna blir ju så långa om man inte får någon underhållning. En bok eller en film gör ju att man tänker på något annat en stund. Tänk om man kunde sövas ner ett tag för att vila hjärnan så var allt bra igen när man vaknade. ;)


    Du är kanske inte så hårt drabbad trots allt, eller så är du på bättringsvägen. Glad
    Jag behövde definitivt ingen underhållning och att läsa en bok var helt enkelt inte möjligt, eftersom jag skulle läsa varje rad många gånger.
    Du skulle kanske prata med läkaren som skrivit ut antidepressiva till dig.
  • HerrMu­minN
    Äldre 18 Oct 19:15
    #10

    Tyvärr är psykisk ohälsa ett val - eller?

    Jag är osäker.

    Mvh Herr Mumin

Svar på tråden Utmattningsdepression