Ska jag göra slut?

Sonens problematik låter helt klart omfattande, dessvärre finns det inget du kan bidra med där.

Däremot förstår jag verkligen inte era "flytta ihop planer" när ni nyss träffats och det i nuläget är ren missär.
Lev som särbo ett par år till och träffa mannen ute eller hos dig.

Detta är ett problem som du inte kan göra nått med, inte alls skulle jag säga.
Det enda du kan göra är och säga att du inte kan flytta in med honom där, då detta känns dåligt för dina barn.
Och det är nått han bör förstå och acceptera.

Jag hade öppnat dörren och ställde 23 åringen på andra sidan dörren, det är trots allt inte hans hem och belägra den låter inget som man ska acceptera.
Men accepterar han nykterhet i hemmet, så kan vi börja diskutera, men nått säger mig det aldrig någonsin kommer ske.

Hej TS. Jag har många års erfarenhet av att vara anhörig till missbrukare. Din särbo är medberoende. Han behöver hjälp med att lära sig sätta gränser. Många kommuner har anhörigstöd som kan hjälpa honom med att få rätsida på sina tankar. Annars finns det säkert någon ideell versamhet han kan vända sig till. Stöd av kurator vore oxå på sin plats. Att leva med all denna oro är oerhört krävande. Att se till att din särbo söker hjälp för egen del är alltså prio ett som jag ser det. Steg två - gör en orosanmälan hos socialtjänsten (om det inte redan gjorts) så att de öppnar ett ärende kopplat till sonen. Du kan göra det själv (och anonymt) om din sambo vägrar. Socialtjänstens missbrukshandläggare är till för att hjälpa. De har resurser att sätta in MEN de kan inte göra något förrän de känner till vad som händer. Kram och lycka till!

Det kan du räkna med att du har NOLL påverkan på denna son, eller kunna påverka.
Det skulle vara om din person är som att du går in och styr upp det med auktoritet.
Redan där har du svarat om du ens har en skuggan av en chans, men inte ens då är det säkert man ens når fram med orden,  än mindre att han frösår betydelsen av det.

Vad ni kan göra, det är att säga till sonen att  nu säger ni upp lägenheten, och om han vill bo kvar så får han ta över den.
Och att i det nya boendet är han inte välkommen onykter.
Det i sig borde vara tillräckligt för få han förstå vad som gäller, sen om det blir en dans är en annan femma.
Men fängelse låter som ett troligt ställe han kommer hamna på som du har förklarat det.

Sen finns det en hel del alternativa vägar, men dessa går inte ta på familjeliv.

Droger behovet inte ha några konsekvenser alls, det är väl först vid missbruk(den medicinska diagnosen) som man ser det blir problem.
Det är liksom en sak med missbruk som sker, man utagerar mot omgivningen på ett eller annat sätt.

Mitt råd är att berätta att du inte kan flytta in med en sådan person där, även om det är hans son.
Göra slut, det låter som en överreaktion nu, och blir väl först aktuellt om det bara fortsätter som man får ta det beslutet.
Jag tror flytt ill nytt boende kan få det avbrottet som krävs för er, där man tar och ger sig en distans till den som sprider dåligheter kring sig.
Sen kan det innebära slutet för sonen, men någon gång måste man inse att man inte kan vara överbeskyddare längre.
Livet är alldeles för kort för detta, och man måste ta beslutet att ta steget ifrån.

Not my monkey, not my circus, som det polska uttrycket lyder.

Jag tycker du ska:
1, Informera särbon om medberoende-stöd. Tex Al-Anon. Och pusha för detta.
2, Jag tycker tyvärr att du ska lämna så du inte också blir medberoende i denna soppa. Att du sätter en gräns mot din särbo, kan KANSKE motivera honom att sätta en gräns mot sonen. 
För nu låter ju även du det fortskrida, genom att du accepterar villkoren för relationen med särbon. Gör du det? Tycket inte det låter så. 

9 och 11-åringar ska hållas undan en sådan miljö, och det är ingen garanti att de är utanför om du och särbon blir sambos framöver.

Det är hemskt att se en människa gå ner sig i sitt missbruk. Men att vara ihop med någon som blundar för det låter som att ta på sig en hel del problematik. Jag tror du bör göra den smärtsamma uppoffringen att lämna relationen, men informera tydligt var särbon kan hämta hjälp.

Villa försvårar givetvis detta, det hade varit ett bra sätt och få bort honom i alla fall.
Man behöver inte förhasta sig, men har man ett  nyktert tänkande och objektivt.
Så är man kvar i relationen och sen ser om man pallar det, men det blir svårt för dig och flytta in.
För du kommer ju direkt bli fiende om du ställer krav, och känns inte som det är nått som du vill ha.

Du måste prata med mannen, och säga flytta till dig är en omöjlighet med honom där.
Och den osäkerhet du känner det kommer ge dina barn, eller vad det nu må vara som oroar.
Och vänta tills han är säkert ifrån droger och skit, ja, så länge orkar du inte vänta tror jag.

Detta är svåra saker, så finns mer än ett rätt svar också, det finns ingen som sitter inne med en enda sanning.

Villa försvårar givetvis detta, det hade varit ett bra sätt och få bort honom i alla fall.
Man behöver inte förhasta sig, men har man ett  nyktert tänkande och objektivt.
Så är man kvar i relationen och sen ser om man pallar det, men det blir svårt för dig och flytta in.
För du kommer ju direkt bli fiende om du ställer krav, och känns inte som det är nått som du vill ha.

Du måste prata med mannen, och säga flytta till dig är en omöjlighet med honom där.
Och den osäkerhet du känner det kommer ge dina barn, eller vad det nu må vara som oroar.
Och vänta tills han är säkert ifrån droger och skit, ja, så länge orkar du inte vänta tror jag.

Detta är svåra saker, så finns mer än ett rätt svar också, det finns ingen som sitter inne med en enda sanning.