Höggravid och "otrogen" sambo

Hej!

Jag är som rubriken lyder rätt höggravid och i helgen blev min sambo fast för att han ljugit om att han varit hemma fast han varit och festat med kollegor (jag var inte hemma). I samband med detta konfronterade jag honom med en känsla jag haft gällande honom och en kvinnlig kollega.

Han erkände att han fått känslor för henne under senaste tiden och att han tydligen inte har känslor för mig mera. Han har inte haft sex/fysisk kontakt med henne (tror själv det har att göra med att hon inte är intresserad då hon har barn o sambo). Han vill ändå inte lämna mig, höggravid med en ettåring hemma redan, men vet samtidigt inte heller hur vi ska gå vidare. Vi har varit tillsammans i sex år, sambo i tre-fyra år och har alltså en ettåring.

Detta kom som en total överraskning för mig, förutom mina småaningar då, som jag ändå mest trodde var min paranoia eller sånt där smått man inte behöver prata om (ibland kan man ju bli lite förtjust i någon utan att agera på det och så går det över). Vår ettåring sover dåligt på nätterna och sambon har haft svårt att hålla tålamodet med honom. Kommande bebisen var inte planerad. Så vet att detta stressat honom enormt och pressat honom mycket och att det nyhittade barnsliga "partajande" säkert är någon form av livskris för honom. Men vi har ändå haft det okej tillsammans och pratat om att det är förståeligt att vi inte har så mycket sex nu under småbarnsåren/graviditeten osv.

Hur ska jag nu gå vidare? Känner mig bara så hemskt sårad och bara gråter. Men vet ju att vi måste försöka på något sätt gå vidare för barnens skull. Känner mig också som en fånge i min egen höggravida kropp - har hemsk foglossning, illamående och anemi. Vet att jag på inget sätt klarar mig ensam med två småbarn efter förlossningen. Blir mest att jag bara lägger mig i sängen, gråter och tycker synd om mig. Märker också att jag inte äter mycket och att jag fysiskt även mår sämre. Vilket självklart inte är bra i mitt tillstånd.

Söker inte kommentarer om hur hemsk sambo jag har, behöver liksom inte salt i såren. Tänker mer om det finns någon som varit i en liknande situation och om/hur ni klarat er igen om den. Snälla, är i desperat behov av stöd och hjälp!