Vad händer nu

Jag har under ganska lång tid känt missnöje i min relation, saknar så många av de viktiga bitarna. Det här är inget nytt som vi inte har haft på tapeten tidigare, utan något som ofta kommit upp vid irritation och bråk.

Nu har jag sen en tid tillbaka helt enkelt slutat bry mig. Jag känner mig inte längre irriterad eller arg, tänker att hen är som hen är och jag är som jag är, vi kan inte ändra varandra till några vi inte är. Tror vi har anpassat oss tillräckligt för att klara det så här långt.

Vi har ganska många år bakom oss. Så visst har vi haft väldigt många bra år tillsammans, det är dem som har hållit det här levande.

Men något är nu borta, jag har inte någon glöd kvar.

Beter mig dumt och okänsligt. Vill bara vara ifred, komma till insikt och klarhet. Önskar mig en paus som man kunde ta från varandra i tonåren, barnsligt och högst olämpligt. Men så känns det!!

Iaf har jag tagit upp med sambon, att jag går i tankar att leva själv. Sambon är såklart förkrossad, förstår inte och vill göra allt för att det ska bli bra. Jag vet inte om det går att göra det bra, har tagit lång tid för mig att komma hit, nu är jag typ tömd.

Det ligger faktiskt inte hos sambon alls, vill bara inte ändra varandra till något vi inte är. Vill inte att hen ska anpassa allt efter mig heller. Dansa efter min pipa.

Har accepterat sambon som den hen är och tänker att hen skulle nog få det bättre med någon annan än mig.

Jag känner mig nästan känslokall, likgiltig. Är rädd att jag har tappat förnuftet helt, kommit i en kris eller något. Är livrädd att jag sårar och förstör den finaste människan på jorden.

Jag har inga svar, ser ingen lösning och sambon är krossad, han vill laga detta nu..

Men hur hittar jag viljan, lusten och orken att laga detta?

Ni som haft kriser, är detta en kris som går över eller har vi vuxit ifrån varandra?