Svårt att spendera pengar på sig själv??

Du tycker alltså att du inte är värd att lägga pengar på? Förtjänar du inte jeans, en klocka och nya skor?

Varför ser du ner på dig själv?

Alltså jag vet inte. Det känns som att andra ska tycka jag spenderar så mycket på mig själv. Eller så känns det som att pengarna kan gå till "något bättre" eller nödvändigare typ. När jag bodde hos min mamma påpekade hon alltid att hon inte köpt sig själv något nytt klädesplagg på tex 10 år eller liknande om jag köpte något till mig själv. Sen har dom flesta i min närhet inte massa pengar att lägga på sig själva så kanske därför det känns själviskt på något sätt? Kan stå i 20 min och fundera på om jag verkligen borde köpa nån tröja jag hittat som kostar 39kr i en butik ibland..

Jag har också svårt att handla till mig själv, 2 barn och en man som jag istället shoppar till... försöker tänka att jag också förtjänar lycka men det är så svårt, börja med typ en outfit i månaden, det är lite men ändå överkomligt och inte så att du behöver må dåligt över det

Jag är likadan.Jag unnar mig inget extra ,tex skulle aldrig fika ute på stan,Jag växte upp med endast min mamma,kanske därförjag har detta beteende..Men jag är generös mot andra.

Känner igen det där jättemycket. Jag hade en period i 15 till typ 22års åldern som var riktigt fattig. Fick verkligen vända på slantarna då. Tror det var denna period som formade mig.

Sen vände det o pengarna började rulla in i allt snabbare takt, men beteendet var kvar. Tänkte att det försvinner nog när man fått en buffert. Men nej,.inte gjorde det det. Nu när jag skrapat ihop typ 5 mille så tänker jag att barnen har mer nytta av pengarna än jag, och oroar mig för att det är så dyrt på bostadsmarknaden (tänker ge dem en fin slant till detta när de börjar bli vuxna).

Jag önskar att jag kunde ändra på mig, men det är jättesvårt och jag förstår inte varför. Mot andra är jag generös, men mot mig själv är jag snål. Barnen o fruns kläd o skobudget är säkert 3 - 4 större än min budget, per person. Det blir liksom löjligt när man sliter ut kläder o skor tills de verkligen går sönder, innan man köper nytt, när man är miljonär. Bilen är även den gammal och kommer lappas o lagas i många år innan jag byter ut den.

Jag är för snål för att handla åt mig själv. Men spenderar mkt på andra. Får ut 30k i månaden så har inte dålig ekonomi. Har inte med självförtroende att göra. Är bara snål när det kommer till mig själv :P

Samma här

Och samma här.
Men har börjat bli bättre på att unna mig.
Till TS, jag tror att din pojkvän (och min man) vill att vi känner oss fina och kan unna oss saker.

Tack för alla era svar!! Så synd att så många känner likadant som jag med det här.

Jag tog faktiskt "steget" ikväll och beställde en grej jag kikat på ett tag och ville ha.

Känner igen mig i det ni alla skrivit (förutom att jag inte har barn), men känner speciellt igen mig i dig som skrev att du slet ut skor och kläder tills dom gick sönder innan du köpte nya, jag gör samma sak. Mina skor går alltid sönder på minst ett ställe innan jag köper nya.

Jag är likadan. Och som någon ovan skrev så levde jag också fattigt mellan 16-22års ålder. Nu för tiden lägger jag pengarna på hög. Köper gärna saker åt andra men bara det mest nödvändiga till mig själv, gärna på rea. Jag och min sambo har byggt oss ett fint liv och jag har lagt ner massa pengar på hemmet. Men sen tänker jag på alla som är i den situationen jag en gång varit i och får dåligt samvete, det är nog därför jag inte unnar mig.

Jag är likadan. Jag spenderar gärna på andra men unnar mig inget själv.

Jag har ett svar till #1 också, som frågade om TS inte tycker att hen är värd saker och varför hen ser ner på sig själv. Jag är inte TS men mitt svar på det är för att det är det jag har lärt mig. Min mamma var väldigt noga med att lära mig att ge till andra men att det är oerhört fult att vilja ha själv. Till och med om du står där med din sista krona och du behöver ett paket jäst för att överleva. Kommer det då någon annan som också skulle beöva den där kronan så ska den skänkas bort. Hon var också noga med att påpeka att om jag inte skänkte bort den där kronan så var jag heller inte värd att använda den själv.

Jag vet på ett logiskt plan att det var fel det hon lärde mig men det är väldigt svårt att bryta sig loss från den känslan det ger.

Själv är tvärtom lägger mellan 6-8000kr på nöje på till mig själv varje månad. Det ska vara gött att leva!

Så gör jag också. Jag köper ALLTID på rea. Går jag ens in i en butik är det som att jag automatiskt dras till rea delen. Minns inte senast jag köpte något till mig själv på fullpris.. Gör samma sak när jag kollar på saker på nätet. Men det brukar jag se positivt (att kolla rea) för man får ju samma grej som för ett tag sen såldes för fullpris, fast billigare.

Jag har ju inte riktigt vart i samma sits men som jag förklarade över tror jag det börjat hos min mamma också. Jag fick också rätt ofta vara beredd på när jag bodde hemma att mamma eller syster behövde låna pengar, och då kanske jag kände att jag inte kunde spendera pengar dom kanske behövde, på något till mig själv. Sen antar jag att känslan av det hängt med som du säger. Jag tycker personligen att man inte ska behöva ge någon annan dom sista kronorna man själv har, men sen är jag ju ändå sån själv..