Sonen bryr sig inte om mig

Han vet att du finns där ! Han känner sig trygg och utåt

Jag tror att du lyckats med det som de allra flesta föräldrar måste kämpa hårt med. Du har lyckats få din son att känna en sådan trygghet i att du finns så han gärna även tyr sig andra nära vuxna. Du har gjort ett bra jobb.

Det gör väl inget. Det kommer en dag när din son behöver din uppmärksamhet mer. Försök känna glädjen över att han är frisk och har god relation med andra. Ge inte upp bara för det. Gör det en mamma bör göra. Ge honom av din tid din tålamod din kärlek. Det andra kommer naturligt sedan. Din son är ju bara 2,5år. Han behöver uppmärksamhet från andra håll också.

Du verkar ha en son som är trygg med dig och i sig själv. Men du väljer att se det som nått negativt.

Jag är glad att han tyr sig till andra, problemet är att han alltid väljer andra framför mig. Han är inte heller mysig med mig som han kan vara med andra, inte ens när vi är själva. Mig slår han och gnäller mest med, hur jag än gör.

Förstår att det känns tufft. Men det ger sig. Han är i den lite trotsiga åldern. Den han känner sig mest trygg med, dig. Då är det lätt att vara sådan, lite gnällig, visa känslor. 

Jag känner igen den känslan. Både som förälder och som anhörig till barn som hellre vill mysa och vara med mig än med sin förälder. 

Jag förstår att du känner dig ledsen och avvisad av din son. Men som andra sagt så tror jag det handlar mycket om att din son känner sig trygg med dig och sig själv. Han blir inte ängslig när du är borta utan vet att du finns där och att det finns andra trygga vuxna (hans mor och farföräldrar) som också finns där för honom. 

Det här att han mest gnäller när han är med dig, det är ofta så, att barn är extra gnälliga mot mamma/pappa men är som små änglar med andra. Det har jag själv upplevt med mina små släktingar, dom är så snälla, medgörliga och entusiastiska när dom är med mig och så fort vi kommer till deras mamma så blir dom plötsligt jättegnälliga - helt andra barn! Men det betyder inte att dom inte älskar sin mamma, utan det betyder att dom känner sig bekväma med mamma. (Att dom kan vara sig själva igen) Kanske känner dom sig också trötta efter att ha spenderat tid med en annan person som inte är mamma eller pappa. Det krävs ändå väldigt mycket energi att ta in alla intryck och stimulans som en annan person ger. Det blir kanske så att barnet beter sig annorlunda för att den försöker processera och ta in allt som den andra personen ger.

Jag tycker det är jättebra att din son träffar sina äldre släktingar och att han har bra kontakt med dom. Det blir ändå en förändring i hans vardag, en annan vuxen som gör besök i hans liv :) 

Se det som en tillgång och en liten andningspaus när släktingarna kommer. 

Sen har vi alla våra "favoriter", jag älskade min farbror och var alltid fastklistrad vid honom när han kom på besök när jag var liten. Men det betydde inte att jag inte älskade mina föräldrar. En 2,5 åring förstår inte vad ett val handlar om. Ett barn skulle välja att flytta in på bollhavet på IKEA med en random arbetare där om någon frågade. 

Sen är han också bara 2,5 år.  Om något år, när hans värld vidgas ännu mer, så kanske han kommer ha större behov av din trygga famn. Du och hans pappa är dom viktigaste personerna i hans liv och det tror jag han vet och känner.