Autistisk syster överdriver

Skulle inte riktigt kalla det överdriva och vara lat då det inte behöver vara så om hon inte har någon ork men ingen av dom mår bra i situationen. Absolut kan hon ha gett upp litegrann när hon fick diagnos men också att när man får diagnosen så har man kämpat att hålla ihop så länge att det sedan faller totalt. Har de hjälp av BUP eller Habiliteringen?

Nu har jag ingen större erfarenhet av diagnoser men jag läste en artikel för några år sen där det stod att man skulle passa sig för att utreda tonåringar. Tonåren är en känslig period och det finns en risk att man BLIR sin diagnos om man får en i den åldern. Alltså typ diagnosen säger att jag ska ha svårt för att städa, därför slutar jag städa för att diagnosen säger att jag inte kan.

Min bonus har, vad vi misstänker, ADD. Men mamman vägrade låta henne utredas som barn, så nu väntar vi på att hon ska bli vuxen och frivilligt vill utreda sig.

Har du föresten någon möjlighet att kunna flytta hemifrån?

Jag tror att du får börja med att dela upp detta i vad som är din systers svårigheter och vad som handlar om att du känner dig bortglömd av dina föräldrar. Det är nåt som du får hantera med dem och som egentligen inte har med din syster att göra.

Om man ser till det du skriver om din syster låter det som ?imloga svårigheter att ha om man har autism. Så att påstå att hon är lat känns överdrivet.

Men hiäon är nästan vuxen och behöver få rätt stöd och vertyg för att hantera sina svårigheter på bästa sätt. Vad får hon för hjälp från hab?

Min system fick diagnosen A-autism, vilket betyder att hon har vissa störningar men inte tillräckligt svåra för att få diagnosen autism/Aspergers syndrom. Hon fick den och ADD-diagnosen för ca 1,5 år sedan. Hon har även lidigt av psykisk ohälsa (depression) sedan flera år tillbaka.

I mitt hushåll finns min pappa, mamma, jag och min syster. Mamma och syster bor borta på veckorna pga skola/jobb, och kommer hem på helgerna/loven.

Jag är själv undersköterska och pluggar nu till sjuksköterska, plus att jag läst några kurser om utvecklingsstörningar så jag vet att livet med en utvecklingsstörning är komplicerat och svårt. MEN enda sen min syster fick sina diagnoser så upplever jag att hon utnyttjar dom pga att hon är lat. Några exempel:

- hon funkade ganska bra i skolan tidigare, både med betyg och kompisar. Nu så påstår hon att hon inte har några vänner och hon vågar -kan- inte ta kontakt för att hon inte vet hur man gör. Hon äter inte ens lunch på skolan längre.

- hon har alltid hittat på ursäkter till varför hon inte kan/orkar/vill göra hushållssysslor. När jag var 14-15 år kunde jag tvätta kläder, städa, laga mat osv. Min syster kan typ ingenting av detta, hon är snart 19 år.

- så fort man säger någonting till henne om något som måste göras (ställa bort mjölken eller sopa bron) så blir hon FLYGFÖRBANNAD. Vilket resulterar i att hon skriker/gråter och slipper på så vis att göra något. Såhär var det inte förut.

- hon pratar med bebisspåk och beter sig som ett litet barn (petar på en, säger hej 100 gånger, pratar sällan utan bara nicka/skaka på huvudet osv). Det har hon börjat med för ca 2 år sedan. Detta beteende gör att vi behandlar henne som ett barn, eftersom hon beter sig som ett barn. Men då blir hon arg och ledsen för att hon säger att hon är vuxen, men hon visar tvärt om.

- hon kan inte prata med min mamma utan att dom börjar bråka. Mamma kan inte ens ge henne en komplimang eller ge lite kritik utan att syster blir irriterad/arg. Detta började också för ca 2-2,5 år sedan. Jag tycker så synd om mamma som bor med henne hela veckorna, eftersom dom bråkar konstant.

Allting vart -värre- när hon fick sina diagnoser, så nu kan hon inte fixa någonting även fast hon har hjälp i skolan osv. Hon får dessutom all uppmärksamhet av mina föräldrar. Jag skulle kunna säga att jag ska flytta till Australien resten av mitt liv och de enda svaret jag skulle få tillbaka skulle bara -Ja okej-.

Syster har fått gå ner i skoltid, så hon inte behöver vara i skolan heldagar. Hon gör INGENTING hemma. Mamma fixar ALLT, för att vara -snäll-. Hon är inte ute och motionerar samtidigt som hon äter mycket mat och godis + läsk vilket gör att hon har blivit mycket rund under de senaste månaderna. Hon sitter i hennes rum vid datorn heldagarna, jag ser henne bara vid måltider.

Vad ska man göra? Jag vill inte att min mamma ska gå i väggen för detta. Jag vill att min syster ska sluta tycka syn om sig själv och sluta överdriva bara för att hon är lat. Men det är ingenting som jag kan säga till någon.

HJÄLP!