Håller med dig TS, även om jag inte bor inte i Stockholm, bor i Göteborg.
Tycker mig uppleva precis samma sak - ska jag av en spårvagn så är det ofta personen i yttersta sätet (närmast gången) vägrar flytta sig. Detta har tyvärr gjort att jag numer aldrig sätter mig längst in, ber någon mig hoppa in mot fönsterplatsen flyttar jag istället på mig och säger att de kan sätta sig där så jag kan fortsätta sitta närmast gången. Måste också vara nära en stop knapp för att känna att jag har kontroll över situationen..
Undrar också hur de som bara stormar in utan att lämna företräde för avstigande tänker. Det är ju inte logiskt för fem öre. Tex, det är rusningstrafik, vagnen är peoppfull och kommer till Brunnsparken (större knutpunkt för många linjer). Folk börjar genast tränga sig in i vagnen och de som ska av kommer inte av för de som trängt sig in står ivägen. Detta resulterar i att dörrarna inte kan stängas och vagnen blir försenad, plus att de som ska av riskerar att inte komma av och tvingas åka med till nästa hållplats.
Har försökt vara försiktig, ta så lite plats som möjligt, visa hänsyn till andra och allmänt bete mig bra. Men det hjälper inte så värst mycket, tycker till och med att de 'dåliga' sakerna ökade då jag betedde mig bättre. Så det gäller nog att hitta en balans mellan att bete sig bra och dåligt.. jag kör nog mitt eget race, ibland åtminstånde. Lämnar företräde för avstigande men sedan är jag nog en av de som trängs och ska med just den vagnen. Skulle den vid fönstret vilja gå av - ja men givetvis aktar jag mig. Annars är jag en av de som:
- inte flyttar mig när en förälder försöker trycka in sig själv och barnvagnen i en redan proppfull vagn
- inte svarar på tilltal, om någon tex frågar efter vägen eller liknande
- inte hjälper föräldrar som bara ska in med sina barnvagnar (dock bara om det är höggolv vagn, och annars fixar dem det själva :)
- inte ser mig om om det finns någon äldre som skulle behöva sitta.
Har säkert missat något..
Jag försöker undvika rusningstid, just för att slippa det värsta. Är en person som får panik och ångest av många personer på liten yta, därmed är spårvagnar och bussar perfekta för att uppfylla kriterierna för att jag ska få ångest och bara vilja gå av. Hellst på direkten. Så jag försöker planera min resa för att göra den så smidig som möjlogt samt att jag försöker inte tänka allt för mycket på alla runtom mig. Tänker att jag ska bara hålla koll på mig själv och mina egna saker, då har jag lyckats. Typ.
Jag tänker att alla ansvarar för sina egna handlingar. Och skulle en till person börja bete sig 'dåligt' skulle det knappast märkas för de som beter sig 'dåligt' är redan såpass många. Tyvärr.
Men jag undrar även:
- hur tänker föräldrar som absolut bara måste in i en vagn trots att den är proppfull?
- hur tänker de som spelar musik högt på spårvagnar/tåg/bussar?
- hur tänker de som pratar, ja närmare sagt skriker, i telefonen? Alla är inte intresserade av att höra halva telefonsamtalet...
- hur tänker de som äter mat i kommunaltrafiken? Inte lite diskret mat, utan mat som luktar mycket och dessutom luktar illa.
- hur tänker folk som sitter och pratar med en person jämte sig, men inte pratar, utan skriker så hela vagnen måste höra?
