Akademikertjejer se hit!

Jag bryr mig inte om vilken utbildning en person har. När jag dejtar är det inte något som jag tar i beaktande. Jag bryr mig om hurdan personen är. Själv är jag nyfiken hur saker fungerar, vilka saker som påverkar i samhället, hur små saker kan ha en snöbollseffekt, människorelationer och vad som motiverar en person osv. Kanske man kan säga att jag gillar analysera min omgivning. Inte hela tiden och inte alla saker.

När jag dejtar vill jag gärna att den andra personen tänker på samma sätt. Att personen ärbra på att se saker ur olika synvinklar och kan motivera sitt sätt att se på det. För mig är det också väldigt viktigt att personen har empati, förmågan att förstå andra synpunkter och insikte att det finns många gråa nyanser. Verkligheten är komplex och det finns sällan ett rätt eller fel svar på saker. Enbart olika inställningar, synpunkter, erfarenheter och tillvägagångassätt. 

Lite försiktig har jag blivit med att dejta en person utan högre utbildning och välbetalt jobb trots att han har kvaliteterna ovan. När jag skilde sa min man rakt ut att han inte tålde att jag hade ett bättre jobb och betydligt högre lön än han. Han sa att det varit en överaskning åt honom själv att det låg i grunden till allt som från hans sida börja gå fel i vårt äktenskap. Sakta men säkert gjorde det honom avundsjuk vilket sedan ledde till en hel massa andra problem. Därför är jag i dagens läge försiktig även fast den andra verkar vara okej med inkomstskillnaden. Problemet kan komma med åren.

Jag dejtar helst andra akademiker, men har dejtat killar utan akademisk utbildning också. Då har de haft annat som uppvägt. Att han ska läsa böcker är dock ett krav, kan inte dejta någon som inte har en enda bok. Och han måste kunna gå att föra djupare samtal med. Jag skulle annars bli groteskt uttråkad och understimulerad. Den senaste jag dejtade var outbildad, läste inte böcker och kunde inte föra djupare samtal. Jättefin kille men det gick inte, vi var för olika, det kände han också så det var ömsesidigt.

Allt handlar om ett sammantaget paket av nivåer och kompenserade faktorer för att träffa någon.

Poäng kan räknas genom kvalitéer som anses önskvärda;

Utseende, fysisk form, intellekt, sociala färdigheter, humor, kunskap, ekonomi, empati osv.

Är du skitsnygg får du så höga poäng där att du varken behöver något särskilt högt intellekt eller bakgrund för att få en partner med också "höga poäng". Är du däremot ful men är sjukt smart och då har fått ett toppjobb med bra betalt så har du det som kan locka många = då finns chans till partners med höga poäng.

Är du inte snygg, inte särskilt intellektuell, inte har bra ekonomi eller särskilt begåvad socialt så har du inte många poäng på skalan alls och kan inte förvänta dig att hitta en partner som ligger särskilt högt på den heller.

/Intellektuell tjej med akademisk utbildning, halvsnygg, bra ekonomi och mycket humor, som har en skitsnygg arbetarkille kille från pytteort på landet. Snyggheten attraherar mig och det sexuella är viktigt för mig i förhållandet så det övervinner att hitta en fulare kille men med bättre ekonomi, då jag skulle behöva gå ner i "snygghet" om jag skulle försöka hitta en kille med högre poäng på andra delar.

Och ja, klart jag vet att detta inte gäller till 100% och att undantag finns. Men generellt så kan alla inte få alla, utan det finns olika klasser av nivåer människor är på. Siktar man hela tiden för högt så blir man för det mesta nobbad. Man ger och man tar, och behöver ha saker sin partner värdesätter för att den ska vilja spendera tid med en.

Hmm, jag är ju ganska normal tror jag och har nog inga såna speciella kvaliteter, då är det svårt kanske..

Men jag vill ju inte ge upp min dröm om en supersmart, högutbildad tjej heller. Det är ju moderna tider då borde väl kärlek över klasserna fungera? Kanske är hon en ung överläkare som trots att hon räddar liv varje dag är en jordnära, prestigelös, sympatisk och snäll person som ser mig för den jag är och är okej med det trots att hon är uppväxt i en sk "fin" familj. Som kommer hem lite trött efter ett tufft sextontimmarspass och jag är där redo med maten klar, fixar lite te efteråt till henne med en fotmassage när hon relaxar i soffan med en NEJM och berättar hur dagen var - en sån tjej skulle jag vilja ta hand om :)

Om du har chansen på din drömtjej beror på hur du själv är, och vem du tänker dig. Är det en höginkomsttagare uppväxt i någon av Stockholms rikaste områden, är det svårare. Annars vimlar det av akademikertjejer som har "vanlig" lön och "vanlig" bakgrund.

Den jag dejtar måste inte ha klarat ett visst antal universitetspoäng, men han måste läsa mycket, följa med i vad som händer och intressera sig för kultur, eftersom jag vill kunna diskutera olika frågor med min partner. Att ha ett jämbördigt intellektuellt utbyte är viktigt för mig.

Ok, så du vill inte bara ha en tjej med akademisk examen, utan du vill att hon ska komma från en "fin"(rik?) familj och ha ett ansträngande högavlönat jobb. Är det så att du egentligen vill bli försörjd?

Fast nu pratar du ju om olika saker. Jag kommer inte från någon fin familj, är uppväxt i förorten där jag också bor kvar. Jag jobbar inga sextontimmarspass och har ingen hög lön trots min utbildning.

Det handlar inte om "klass" utan snarare intressen. Jag blir intresserad av människor som likt mig är intresserad av att läsa och lära sig saker, vilken "klass" personen kommer från är sak samma.

Endast arbetarmän(kroppsarbetare! Rawwww!) för mig. Jag kommer från en riktig akademikerfamilj. Jag själv läste vidare för skojs skull, inte för att ha utbildningen till något. Jag har alltid varit "svarta fåret" i min familj och har alltid velat bli hemmafru, vilket jag också är. Både jag och min man(eget företag inom smutsig och tung branch) är.väldigt traditionella. Jag har också alltid velat ha en arbetarman, de är så sexiga och liksom MÄN! Jag älskar att se filmer om 80-talets UK, där det kryllar av gruvarbetare. Min familj skäms för mitt val av man och liv.

Inte behöver du börja läsa böcker för att attrahera en akademisk tjej bara för att du tror hon gillar att läsa böcker. Ägna dig åt dina intressen, var dig själv. Sen när du väl träffar någon, om du då testar nån av hennes intressen eller hobbies kanske tillsammans med henne så är det ju bara trevligt! Menar mest att du inte måste göra dig till för att "fånga" henne. 

Du verkar lite naiv.

Jag hade rekommenderat att leta på biblioteket, eller kanske en skola (men det kan bli lite knepigt om du smusslar runt där). 

God afton,

Nej, jag vill inte ha någon som försörjer mig, jag kan försäkra att mina avsikter är hedervärda. Jag kan nöja mig med det enkla, men om man siktar mot stjärnorna kanske man kommer till.. Uppsala.. åtminstone ? min mamma var aupair där i ett halvår när hon var ung, och det är väl ungefär så långt utanför Dalarna som någon av min släkt nånsin kommit ? om man undantar soldattjänst. Släkten har ju närmast bokstavligen harvat runt i Dalarna åtminstone ett halvt millenium, det känns som det är dags att försöka komma någonvart och att mina kommande barn får uppleva någon annat.

Förorten vet jag inte något om, men om jag ska bo vid en hållplats som heter västra skogen, eller för all del bo på ett gärde ? ja då kan jag ju lika gärna stanna kvar i Dalarna känns det som.

En brilliant akademikertjej är ju toppen oavsett klass förstås men helst skulle jag ju träffa en sån världsvan kosmopolitisk tjej som behärskar de större språken i Europa obehindrat efter alla utlandsstudier och släktingar kors och tvärs ? och då kommer hon nog antagligen från en ?fin familj?.

Fast samtidigt känns ju det lite skrämmande också, att passa in, hennes släkt kanske har gjort mycket för Sverige genom tiderna, med förfader som kanske var adjunkt hos Torstensson eller Armfeldt under trettioåriga kriget och den som introducerade användningen av Schwedentrunk för att pacificera lokalbefolkningen och de testar mig ?ni har väl läst akademiledamoten Englunds doktorsavhandling?? och jag svarar lite överraskad öh, nej jag trodde det var en skräckroman.. Och vad ska jag berätta? tja min släkt var ju mest livegna, tjänstehjon, indelta och så var det ju han som blev hängd också. Känns som det lätt kan skära sig redan där, men kanske hade de också ett svart får i släkten så vi hittar något gemensamt.

Hennes föräldrar har förhoppningsvis ett öppet sinnelag men mor/farföräldrarna är förmodligen antediluvianskt konservativa.. ?Das geht nicht, warum hast du dich verliebt in so ein einfachen Mench?? frågar de henne på tyska för att jag inte ska förstå och hon svarar på ryska för att hon vill undvika att jag ska följa med i diskussionen.. ?pachalsto dedusjka, patomuchto ja lubjo jevo, ti stary perdun!? svarar hon med det sista lite extra kärleksfullt.

Hmm, jag är nog lite naiv ? men det är okej, det bjuder jag gärna på. Jag hoppas ändå att hon finns därute, hon som kallar mig ?min Ulrich från Kakanien? med ett kärleksfullt leende ? inte för att jag kanske förstår vad hon menar, det var något hon läste under året hon tillbringade på Salem..

Ok. En trolltråd alltså. Vad får du ut av det?