Om du varit 23 år någongång- ge mig rådgivning

Du kanske håller på att gå över till vuxenlivet om du förstår mig. Adolescensen pågår till 25, dvs hjärnan slutar utvecklas då. Kan det vara identitetskris iom det? Att du börjar på att mogna in i vuxenlivet.

Såklart blir det bättre, jag kunde också känna som du. Men vad jag gjorde var att bara njuta av där och då och förstå att livet framför mig är långt. Försökte att njuta och leva livet samtidigt som jag ville utvecklas på många plan. Men det blir bättre, för känslor inför saker ändras med åren.

Hej,

jag är drygt 23 år och genomgår nog det alla i denna åldern någongång genomlider. Därför vore svar från alla ni som varit i min ålder någongång vara guldvärda! På riktigt.

Min situation är att jag har ingen framtidstro till min framtid. Känner ingen glädje längre för min framtid. Vilket jag gjort nästan hela mitt liv. 
Detta handlar inte om att jag inte har bra förutsättningar i livet (för jag är faktiskt inte en bortskämd liten unge som inte inser hur priviligerat det är att växa upp i Sverige med alla dess möjligheter) utan att allt som jag kan tänka mig inte känns roligt längre.
Har en sambo, bra familj, hyresrätt, låginkomst jobb (vilket jag är nöjd med), få vänner (ensamt på den fronten).
Konkret exempel på vad som förändrats i mitt liv: tränat flera gånger på gym i veckan till att idag hata det. Som idag köpte jag kakor och glass istället för det inplanerade gymbesöket.
Å ena sidan väljer jag val som äta skit för att må ännu sämre i det långa loppet med sockerberoende och övervikt.

Hört att för många var 20-25 års åldern "kaos" och osäkerheter. Jag hoppas det för annars kan livet nog inte bli bra. 

Vad har du gjort i mitt läge? Snälla söta ni, kan ni svara eller ge mig en konkret lista.
(Rätt övertygad att jag inte är deprimerad då jag varit det en gång och det var inte såhär)

Hej, tusen tack för ditt svar! Hjälper oehört att höra detta. Tar verkligen inte illa upp. Om du har mer rådgivning eller liknande får du gärna skriva mer 

Finns hur mycket som helst att berätta! Nejmen, har du pratat med din sambo om hur du känner? Om inte så kanske det vore en idé. Ni kan ju hitta på nånting roligt att göra tillsammans!

Hej,

jag är drygt 23 år och genomgår nog det alla i denna åldern någongång genomlider. Därför vore svar från alla ni som varit i min ålder någongång vara guldvärda! På riktigt.

Min situation är att jag har ingen framtidstro till min framtid. Känner ingen glädje längre för min framtid. Vilket jag gjort nästan hela mitt liv. 

Detta handlar inte om att jag inte har bra förutsättningar i livet (för jag är faktiskt inte en bortskämd liten unge som inte inser hur priviligerat det är att växa upp i Sverige med alla dess möjligheter) utan att allt som jag kan tänka mig inte känns roligt längre.

Har en sambo, bra familj, hyresrätt, låginkomst jobb (vilket jag är nöjd med), få vänner (ensamt på den fronten).

Konkret exempel på vad som förändrats i mitt liv: tränat flera gånger på gym i veckan till att idag hata det. Som idag köpte jag kakor och glass istället för det inplanerade gymbesöket.

Å ena sidan väljer jag val som äta skit för att må ännu sämre i det långa loppet med sockerberoende och övervikt.

Hört att för många var 20-25 års åldern "kaos" och osäkerheter. Jag hoppas det för annars kan livet nog inte bli bra. 

Vad har du gjort i mitt läge? Snälla söta ni, kan ni svara eller ge mig en konkret lista.

(Rätt övertygad att jag inte är deprimerad då jag varit det en gång och det var inte såhär)