boschema

Har några frågor, har googlat men hittar inte. har en dotter på fjorton som under 8 års tid, mot sin vilja, gått mellan två hem. bor mer hos mig än hos pappan, men vill inte bo alls hos pappan trots att vi försökt enormt mycket. det fungerar dåligt med pappans nya familj och pappan säger sig försöka "allt" men jag tror min dotter har rätt i sin analys, han har inte så stor förmåga, han vill väl men klarar inte. min dotter mår dåligt där och får ångest av att vara där, det är kaos då hon ska dit. hon bor nu 22 dagar i månaden hos mig och mår mestadels bra under de långa perioderna hos mig (22 dagar delas på två långa perioder). när det närmar sig byte mår hon ökat mycket dåligt, vill inte och ibland åker hon inte. säger att hon inte vill vara där alls men rädd appa ska må dåligt så hon åker ändå dit.
pappa har nu svarat med att han vill byta boschema. jag tänker att dels är problemet inte själva schemat, dels innebär det att det som fungerar (perioderna hos mig) OCKSÅ rycks upp och blir mindre bra. för tyvärr är mitt schema med arbete studier fritid (ja jag kan absolut ge upp fritiden!) helt anpassat för att jag ska vara mesta möjliga tillgänglig de dagar dottern är hemma här. jag kommer inte kunna ändra på närmaste halvåret. så ett byte av boschema ger en förändring på våra fungerande dagar som jag redan nu ser blir betydligt sämre för min dotter (väldigt mycket ensam tid här, vilket hon inte alls tycker om). 
Dottern säger att hon inte vill byta schema. pappan svarar med att ge massa olika nya förslag. jag känner att vi dels pratar om fel sker (hon mår ju inte BRA där, ska hon tvingas fortsätta åka dit till hon är 18?)) och dels  undrar jag, har jag skyldighet att gå med på att byta boschema (när jag er det inte blir bra?)
Schemat är satt då vi förhandlade fram det på samarbetssamtal. jag förstår man kan återvända dit, men det är en enorm psykisk ansträngning att gå igenom ytterligare en period av sånna samtal, vi har redan gjort det flera gånger. psykiskt behövs jag min energi för att hålla ihop livet som ensamstående förälder och stötta min dotter nu, inte fler varv med dessa samtal. det är ett tydligt återkommande mönster att det aldrig får vara "klart" att deal:ar aldrig ska hålla utan ständigt ändras och processen ska börja om... 
Får mitt barn säga nej till byta schema (hon vill inte). Får jag? får barn som är 14 vägra ha två hem om de inte orkar det mer? jag vill inte göra fel mot någon part i detta. jag tänker mycket på hur relationen med pappan ska fungera om hon inte bor där men saken är den att han kör relationen verkligen i sank, jag tror de får större möjligheter om han slutar tvinga henne?
Alla tankar mottages tacksamt