Gå vidare efter otroget, hur?

Jag skulle aldrig kunna förlåta en otrohet, dock skrev du att han ej hade sex. Men ändå det är ett svek men men du vill uppenbarligen fortsätta!

Du skriver att han visar att han älskar dig, visar det för dig. Är det en falskhet tror du?

Du skriver att du är en perfekt kvinna, toppen att du är det och glöm aldrig att du även är de :D

Men du måste själv komma fram till varför du inte kan släppa det efter 3 år?

Jag kan tycka otrohet/svek i ett förhållande glöms aldrig det blir aldrig detsamma och förlåter man så måste man vara stark för att klara detta, annars är det lika bra att lämna om man bara går och ältar det som har hänt för sig eget bästa.

Du är ju en toppen kvinna om du mår dåligt över detta ältande så tycker jag att du är värd någon annan! Man ska må bra i ett förhållande.

Bestäm dig, sök hjälp tillsammans för att kunna släppa allt ältande som du mår dåligt av. Om du inte vill det så tror jag för ditt egna bästa så måste du lämna om du inte kan släppa detta.

Hur man går vidare?
Genom att inse att förhållandet med sin partner var ett misstag för personen är inte är den du trodde och går inte att lita på och gå vidare på egen hand, läka och på sikt träffa någon som är mer pålitlig.

Men du kommer givetvis inte ta till dg det för du gör som det flesta i din situation, letar efter vad som helst att hålla fast dig i tryggheten. Efter ett tag komer du vänja dig vid det och tycka att det blir inte bättre än så. Alternativt kommer du inse att det nog hade varit bättre att dra på en gång men nu är det ju för sent och så drar du ut det på det några år till. 

Å tack för dina fina stärkande ord!

Han älskar mig genuint och visar det på alla mest magiska sett, aldrig falskt eller avigt.

Det är just de du säger, hjälp för att släppa. Är inte riktigt redo att lämna detta äktenskap utan att fått professionell hjälp, det är mer än värt att testa. Har inte gått i terapi som par i Sverige på detta sett, hur funkar de, pratar man tillsammans?

Men det som sagt var gått över 3 år, än gör det så ont! Fattar inte att jag inte kan släppa liksom.

Har levt i 7 år med en man som misshandlade mig fysiskt och psykiskt, det var nästan ?lättare? att handskas med än detta svek. Låter kanske dumt?

Troligen blir det så... jag vet att jag idag inte har styrkan att lämna. Många olika faktorer... att han genuint är ledsen för det som hände, att han verkligen försöker fixa allt, att vi har 4 barn som vi älskar och han är en galet bra pappa, att vi aldrig aldrig haft små bråk eller dispyter, aldrig talat ned till mig... ja många anledningar, även praktiska. Är rädd att en skilsmässa kan skada mig mer än arbetet mot en ny tillit kan. Låter så dumt när jag läser det och skriver, men rår inte för. Rår inte för att jag kämpar, att jag älskar.. trots att sveket fortfarande gör så ont än.

Du verkar vara en fantastisk kvinna som är värd en

lika fantastisk man

Din man svek dig. Jag hoppas att du får mod/möjlighet att

lämna din man.

Du verkar vara en fantastisk kvinna som är värd en

lika fantastisk man

Din man svek dig. Jag hoppas att du får mod/möjlighet att

lämna din man.

Okej jätte bra att han är gullig mot dig :)

Jag vet inte riktigt hur terapi går till, men du kan ju gå dit själv eller med honom då heter de parterapi. Jag tror att de har ett bra upplägg om du nu har några önskningar om hur de ska gå till!

Att bli misshandlad och att bli sviken av otrohet tror jag är två helt skiljda saker. Får man inte ett hat så in i helvete sen när man har bestämt sig att lämna den som misshandlat dig?

Kan de vara att du kanske kommer känna det samma sen angående denna otrohet? Du kunde bli misshandlad i 7 år. Ska du tänka på detta i 7 år innan din bubbla spricker? Detta är frågor och funderingarn till dig, jag känner inte dig och jag vet inte hur de är att bli misshandlad.

Men jag tänker så här, bestäm dig! Du väljer honom? Då ska ni ha hjälp för du kan inte älta detta mer nu! Du är en alldeles för snäll/fin tjej över att må så här. Du är VÄRD att må bra. Du har mått skit i 7 år av misshandel nu har du mått dåligt av att han varit otrogen i 3 år tid.

När ska du få må bra helt och hållet? Sätt dig först nu i ditt mående.

Jag kommer inte skriva och trycka på att du ska lämna, det är du som måste komma fram till de. MEN jag säger åter igen att du kan inte leva så här med att älta.

Jag var med om otrohet i mitt första förhållande och lämnade inte, jag kom aldrig över de, det fanns i mitt huvud jämt. Efter 5 år så lämnade jag. Btw jag var 17 år när detta hände! Ville bara skriva att jag förstår dig eftersom jag varit med om samma sak själv. Stor kram till dig

Låter som du slår knut på dig själv för att vara älskvärd, allt bygger på prestationer och hur du ser ut?

Såklart att din man mår bra av alla dina ansträngningar, du verkar ju göra allt för honom.

Ställer han upp på samma sätt för dig? Du skriver att du har destruktiva relationer i bagaget, och jag får känslan att du har ganska dålig självkänsla. Ingen trygghet i dig själv utan du behöver få bekräftelsen utifrån, från din man. Tycker han om dig duger du, annars inte.

Tror det är egen terapi du ska satsa på, det handlar om din självkänsla. Och hur du ser på dig själv. Och hur det påverkar din relation.

Om du älskar din man och han dig, och han ångrar otroheten och att du på riktigt känner att han menar det och att han aldrig skulle vara otrogen igen, och om du är trygg i dig själv, då borde såret ha läkt.

Men det har det uppenbarligen inte.

Därför blir relationen destruktiv för dig tror jag.

Jag skulle uppsöka en psykolog och gå till botten med känslorna!

Vilka gör det till 100%?

Ärren kommer alltid finnas kvar, oavsett om man fortsätter eller avslutar förhållandet. Det heter att tiden läker alla sår, men jag tror snarare att man lär sig leva med sina sår. Och dessa sår kommer ligga och gnaga i bakgrunden år efter år efter år... Många kommer aldrig över otroheten.

Jag skulle kunna skriva en bok om hur mitt X otrohet med min kompis krossade vårt förhållande. Jag försökte förlåta. Vi gick i terapi. Hon svor eder på att aldrig göra något liknande igen. Hotade mer eller mindre att ta livet av sig om jag lämnade. Jag kulle tänka på barnen, jag skulle vara större! Alla kunde begå misstag! Alla förtjänade en andra chans! Hon ville visa vem hon var.

bla bla bla..

Jag mådde skiiiiiit i tre år eftersom jag inte kunde släppa hennes otrohet men försökte att förlåta och tro på henne som den fina människan hon nu sa att hon var.
Jag skrev även här om min misär och jag ville inte lyssna på dom som skrev att det kommer att ske igen. Vad visste dom? Dom kände inte henne och hur dåligt hon mådde! Hon hade ju faktiskt svurit på att aaaaaldrig göra om det.

Så en dag... kommer det fram. Hon har ett förhållande igen nu bakom min rygg!
"Det bara blev så" "Jag är kär" Jag vet inte vad som hände"

fy fan!

Jag säger som alla dom andra nu även om jag vet att du inte kommer att ta in det. Du tar inte in det eftersom du inte vill och orkar!

HAN KOMMER ATT GÖRA DET IGEN!!!!
EN GÅNG OTROGEN ALLTID OTROGEN!!

Det är så! Det är upp till dig om du vill leva ditt liv med att vara orolig och misstänksam eller inte. Det är ingen annan som kan bestämma det.

Personligen så kommer jag aldrig igen att försöka förlåta eller komma över om någon sviker mitt förtroende. Livet är allt för kort för att låta sådana kräk förpesta ens tankar. Lämna och lev ensam ett tag. Jag kan garantera dig att när du drämmer igen dörren för gott så öppnas det andra dörrar!

lycka till!

Du får gärna om du vill skriva mail, vi kan bolla tankar tillsammans

Tack för fina ord! Ja, jag måste nog jobba på mig själv som en annan skrev, för att hitta mig själv i all denna soppa. Annars kan jag nog inte lämna eller vara kvar och samtidigt finna ro i vilket fall som helst.

Kloka ord! Verkligen.

Ja, jag har nog det behovet, att han måste bekräfta mig för att jag ska känna mig bra liksom.

Det jag leve i känner jag inte varken agg eller nedstämdhet av idag, dock har jag förminskat och nedvärderat mig en del pga det. Den mannen var lika duktig med näven som munnen, han fick mig att tro att var vatten värd, en dålig mamma, en dålig fru och att jag aldrig skulle duga för vaken jobb eller någon annan.

Kanske är jag inte färdig med det, kanske var jag trasig i själen redan innan jag hittade denna man? Måste nog läka MIG, måste nog hitta ett sett att tillfredsställa mig själv och sluta tro att det hänger på någon annan.

Jätte tack för dina ord!

Tack! Har mailat