emmioonely skrev 2018-11-11 23:10:37 följande:
Hej jag är om någon månad 17 år och jag och min pojkvän so m är några år äldre än mig vill båda skaffa barn nu trotts tidig ålder och vi känner oss tillräckligt mogna för det. Men för tillfället har han ett dåligt jobb med inte den bästa lönen . och jag går på gymnasiet. Jag undrar då hur tonårsföräldrar gör ang sin ekonomi. Finns ju de som blir föräldrar innan någon av de börjat gymnasiet. Ingen av oss har föräldrar som kan lägga till massa pengar och vi känner att vår ekonomi är alldeles för tight för tillfället men ändå vill vi skaffa barn nu och undrar... Vad kan vi få för hjälp ekonomiskt sett?
Jag hör ju direkt att ni inte har en susning om hur det är att ha barn, så mitt råd är givetvis att du väntar tills du är färdig med gymnasiet, ser om du får jobb då och även hur killens situation ser ut med försörjning. Era föräldrar ska verkligen inte skjuta till några pengar för att ni fått för er att ni vill ha barn just nu.
Barn har man hela livet, det är är ingen "kul grej" i tonåren, det måste ni förstå. Det är tufft även för de som är äldre och verligen planerat för barn i flera år och som har hus och inkomster.
Du/ni behöver prata med någon om detta, Tex kan man diskutera sådana frågor på ungdomsmottagningar, på BVC eller med kurator på din skola.
De jag känner som fått barn under gymnasietiden (känner några, jag jobbar på gymnasiet) har alla utan undantag sagt att om de hade vetat hur det skulle bli, så hade de väntat ett par år. Inte att de ångrar sina barn men de ångrar att de inte förstod, att de inte tog reda på mer info innan, att de inte förstod hur dyrt det är, hur mkt det är man ska ha koll på och hur det sliter på en relation där man inte var fullt mogen (hjärnan är inte helt färdigutvecklad förrän man är 22-25 år, dvs konsekvenstänket osv). Av de jag tänker på är det bara ett par som verkligen höll ihop och senare fick fler barn. De har utan undantag sagt att de bara tänkte på hur mysigt och gulligt det skulle vara att få sitta och mysa med ett litet knyte i famnen och att den längtan bara gjorde att all logik försvann ut genom fönstret.
En av dessa tjejer fick sina bröst helt förstörda. Hon fick infektion i båda brösten av en mjölkstockning, vården tog henne inte på allvar (troligen för att hon var så ung och inte helt kunde verbalt förklara tydligt hur ont hon hade). Till slut fick hon åka in akut och de konstaterade att infektionen blivit till var i båda brösten och enda sättet var att läkaren fick skära ett snitt i varje bröst och få ut varet, så hon hade 2 riktigt fula ärr sen. Hon hade då inte ens hunnit bli 19 år, killen hade gjort slut för han klarade inte av att leka familj, han var totalt omogen och hade bara gått med på det för att hon så gärna ville ha barnet. Hon sa till mig i förtvivlan: "hur ska jag någonsin våga visa en annan kille de här brästen? Hur ska jag någonsin våga skaffa barn igen och amma igen när det gjorde så ont?"
