Svärmor är alkoholist

Jätte svår situation, men straff är väl inte det bästa i detta läget som du skriver. Hon är ju sjuk och behöver behandling, att ni inte vill träffa henne när hon dricker och speciellt inte att barnen träffar henne är fullt förståeligt. Kan ni hjälpa henna att ta hjälp? Det finns ju olika stödlinjer för anhöriga till beroende de kanske vet hur ni kan börja.

Önskar er alla lycka till.

Jätte svår situation, men straff är väl inte det bästa i detta läget som du skriver. Hon är ju sjuk och behöver behandling, att ni inte vill träffa henne när hon dricker och speciellt inte att barnen träffar henne är fullt förståeligt. Kan ni hjälpa henna att ta hjälp? Det finns ju olika stödlinjer för anhöriga till beroende de kanske vet hur ni kan börja.

Önskar er alla lycka till.

jag skulle göra som mina föräldrar gjorde när min pappas föräldrar gick till överdrift med spriten - bröt med dem. Vi barn skulle inte få se deras berusade fylltebeteenden mer och det var alldeles rätt. 

jag är idag medelålders och har aldrig saknat att jag inte direkt fick nån relation med farmor och farfar. Mina föräldrar ansåg (och insåg) att det inte skulle bli bättre och ville helt enkelt skona oss. 

Det låter väldigt likt min mamma. Hon hade dock inga alkoholproblem när jag var barn utan det började när jag flyttat hemifrån. Både jag och min syster började till slut undvika henne när hon drack och hon fick inte träffa barnbarnen om hon inte var nykter. Hon har blivit av med många vänner också på grund av detta. Ringde alla och tjatade om all möjligt när hon var full. Hon erkände aldrig att det var ett problem och verkade inte förstå varför hon inte fick passa barnbarnen hemma hos sig eller varför ingen vill komma och hälsa på. Hon drack bara när hon var hemma så att passa hos oss har aldrig varit några problem. Så hon fick ju träffa barnbarnen men de kom bara inte hem till henne. Nu äntligen, nästan 20 år senare och då äldsta barnbarnet är 13 år, verkar hon ha erkänt för sig själv att hon har alkoholproblem och vad vi vet så har hon varit helt nykter sedan i början av sommaren. Vi misstänker att det som fick henne till att vakna var att hon blev sjuk och tillbringade 2 veckor på sjukhus. Hon berättade för mig och min syster i somras att en läkare varnat henne för att hälsan började ta stryk på grund av alkoholen och att hon troligen inte skulle nå 70 år om hon inte gjorde något åt det nu.

Vi har väl försökt halvhjärtat. Hon har sagt att behandlingshemmen inte tar in henne för att hon dricker för små mängder och att kommunen inte betalar hennes plats. Vi har då kontaktat behandlingshem här i närheten och de säger att mängden har ingen betydelse, utan är det ett problem så är alla välkomna.

Det berättade vi till svärmor och hon sa att hon skulle ta upp det med hennes kontaktperson (heter det så?) på stället hon går till (Stöd för vuxna med missbruk). Det har hon gjort men enligt svärmor så passar tydligen inte behandlingshemmen henne, utan vill att hon ska påbörja något annat program, som inte heller ger resultat. Hon har varit på behandlingshem tre gånger under sambons liv men alltid farit därifrån. 

Sen känner både jag och sambon att hennes kontaktperson inte hjälper henne tillräckligt, eller att svärmor kanske inte berättar allt. 

Min sambon ringde till stället hon går till, pratade med en kvinna som inte var så seriös och den kvinnan sa "Men oj! Är det *** (mamman) det gäller, ja men det är bara att du ringer *** (kontaktpersonen) om du tycker att din mamma pimplar för mycket folkisar haha"

Han känner väl egentligen att han inte orkar. Han är less på att hon alltid mer eller mindre ska förstöra. Just nu är det väl jag som pushar honom till att ens försöka hjälpa henne och prata med henne om problemet. Samtidigt som han vill skita i henne totalt så vill han ju hjälpa henne, att barnet ska få ha en normal relation till sin farmor.

 

Han och hans syskon är så van vid hennes drickande. De har som vuxna alltid klickat hennes samtal och blockerat henne när hon varit full och en-två dagar senare tagit bort blockeringen och sedan har allt varit som vanligt. Men det löser inte heller några problem, mer än för stunden. Fast även fast man gör så, så är ju det första samtalet eller första smset energitagande. 

Det är svårt!

Det känns som att det skulle vara det lättaste (och skönaste) alternativet. Men det är svårt. Svärfar har inga problem alls så honom vill vi gärna ha kontakt med, tyvärr är svärmor där väldigt ofta (särbos) så de gånger sambon hälsat på honom så har han varit tvungen att försöka behandla henne som luft. Vilket inte heller fungerat i längden, sambon orkar inte.

Vad härligt för er! Men ni kände då att ni kunde lita på henne även fast hon passade barnen hos er?

Varken jag eller sambon kan inte göra det då hon druckit väldigt mycket när sambon var liten och då var hon dessutom enda vuxna personen i hemmet. 

Ja ni får acceptera att hon har alkoholproblem. Det går aldrig att straffa bort ett missbruk genom att exempelvis undanhålla barnbarn. Däremot har ni ingen skyldighet att exponera vare sig er själva eller ert barn för missbruk. Tvärtom är ni skyldiga att skydda barnet från sådan exponering. Men om hon är snäll och trevlig när hon är nykter finns det ingen anledning att inte låta barnen träffa henne då. Oavsett vad hon gör däremellan tänker jag.

Jag håller med dig samtidigt som jag inte gör det. Just för att man blir så less när hon hör av sig onykter. Både jag och sambon blir på dåligt humör och önskar bara att det där samtalet eller smset aldrig kom fram. Hon kan dricka när som helst på dygnet så går tyvärr inte att undvika att svara kvällar/helger. Känns bara så jobbigt då vi även lider av hennes drickande, inte bara hon.

Men jag håller som sagt ändå med dig.

Att få kommunen att betala behandlingshem är inte lätt. Det är vansinnigt dyrt och då ska man i princip stå med ens foten i graven så din svärmor talar förmodligen sanning. De brukar istället erbjuda öppenvård. Dvs att man ett par gångeri veckan går i en timmes samtal och resten av tiden ska man klara av att vara nykter på egen hand. Funkar nästan aldrig, särskilt inte om man söker hjälp för första gången. Missbruksvården i kommunen är numer som ett nålsöga. Inte bara att checka in. Om ni vill betala behandlingshem privat åt henne så räkna med 3-3000 per dygn under ett par månaders tid.

Eftersom min mamma aldrig drack när hon inte var hemma, inte ens om hon blev bjuden, så litade vi på henne när hon passade barnen hemma hos oss. Men ofta hade hon väldigt bråttom hem och kom ibland med märkliga ursäkter för att inte komma. Vi visste alltid att det var för att hon ville vara hemma och dricka även om hon aldrig erkände det. Hon verkade inte heller förstå varför vi inte ville komma toch varför vi aldrig ville fira jul och annat hemma hos henne trots att hon hade störst hus och mest plats för hela släkten.
Vi insåg till slut att det inte går att hjälpa någon som inte vill ha hjälp och vi satte oss själva och barnen på första plats. Det var faktiskt en stor lättnad för oss när vi helt enkelt bara undvek all kontakt när hon drack och inte åkte hem till henne alls. Ringde hon hörde vi direkt om hon var full och då la vi på direkt och svarade inte när hon ringde tillbaka. Detta pågick i mer än 10 år.

Hur orkade ni? Var hittar man orken? Jag tycker alla dessa samtal och sms är fruktansvärt jobbiga, och då har jag "bara" varit med i två år. Sen kan hon säga elaka saker också då hon är full men det ska vi ju bara ta emot, för det har ju inte hänt, för hon var ju faktiskt full.. enligt henne själv. Men just jag har svårt för det, att bara radera det hon sagt eller skrivit även fast hon varit onykter då. Sambon är väl mer van då det varit så hela tonåren och även i vuxen ålder. 

Min pappa är alkoholist och tyvärr gick det så långt att vi har brutit kontakten. Min mamma skilde sig från honom för 4 år sedan och då ÄNTLIGEN slapp man hantera hans missbruk. Barnen var yngre då och förstod inte riktigt, men jag hade alltid en klump i magen när vi skulle hälsa på mormor och morfar.

Han var helt gränslös och körde exempelvis till affären en gång med min storasysters barn i bilen när han var full för att köpa godis. Så heeeelt väck var han. Och blev alltid förbannad av konfrontation. Han gick i behandling några gånger, men fick återfall ändå. Alla lögner och sjuka saker han gjort genom åren har liksom fått mig att tappa respekten för honom helt.

Han har inte träffat mina barn sedan 2014 och har heller inte frågat efter dem, aldrig grattat på födelsedag eller undrat hur de mår. Jag är helt övertygad om att barnen inte missar något genom inte ha kontakt med sin morfar, snarare besparar jag dem besvikelser och trauman av att se honom packad och bete sig illa.

Ett plus på detta