• Herregudjesus

    Att bli tagen för givet

    För att göra en lång historia kort - min sambo 'skiter' ibland i mig. Skiter i att svara när jag ringer & hör inte av sig på hela dagen/natten (fast han sett att jag ringt eller smsat). Detta gör mig så himla ledsen och jag känner att jag aldrig kan 'räkna' med honom. När han var på semester senast så hördes vi knappt på en vecka. Vi har bott tillsammans i 5 år.

    Om min kille (eller annan närstående för den delen) skulle ringa mig x antal ggr och jag missar samtalet hade jag så fort jag bara kunnat ringt tillbaka. För mig är det en självklarhet som sitter i benmärgen. Dessutom bryr jag mig så pass mycket att jag skulle undra vad han ville och jag skulle även bli jätteglad om han ringde mig (inte vilja missa samtalet). Detta har lett till att jag aldrig känner en trygghet i att jag vet var jag har honom.

    Han kan få mig att känna mig älskad och uppskattad på kvällen för att nästa dag inte svara alls i telefonen, och vara helt frånvarande när vi ses.

    Han har tidigare erkänt att han tagit mig för givet. Ändå fortsätter han, fast han vet att jag blir orolig och det gör mig så ledsen.

    Vad tycker ni om detta?

  • Svar på tråden Att bli tagen för givet
  • Anonym (eee)

    Jag skulle nog ärligt talat bete mig likadant tillbaka och se vad som hände. Skulle han börja sakna mig då eller skulle han inte ens märka det? Om det var det sistnämnda skulle jag kanske åka bort en helg utan att säga nåt, se vad som hände då!

    Därefter ta ett rejält snack om hur osynlig jag börjat känna mig och att vi delar hus men inte ett hem, typ. 

  • Herregudjesus

    Vill även tillägga att det får mig att känna mig så himla oviktig, ensam och jag blir själv väldigt bitter! Kan aldrig själv ta honom förgivet (i den mån som man borde kunna, dvs. En viss Förutsägbarhet) för jag vet aldrig om han är där eller inte! För mig känns det som att kärleken omtänksamhet lojaliteten och respekten brister totalt.

  • Herregudjesus
    Anonym (eee) skrev 2018-11-13 15:11:12 följande:

    Jag skulle nog ärligt talat bete mig likadant tillbaka och se vad som hände. Skulle han börja sakna mig då eller skulle han inte ens märka det? Om det var det sistnämnda skulle jag kanske åka bort en helg utan att säga nåt, se vad som hände då!

    Därefter ta ett rejält snack om hur osynlig jag börjat känna mig och att vi delar hus men inte ett hem, typ. 


    Tillägg: vi är 26&29 år gamla, inga barn.

    Nu när han var på semester sist så hörde jag inte av mig alls i princip. Han hörde av sig en gång om dagen i typ 5 minuter och var helt frånvarande (upplevde jag det som). Jag saknade honom men lovade mig själv att vara lika kall tillbaka. Samtidigt är det inte så jag vill ha det! Egentligen längtade jah efter att få prata med honom...
  • Anonym (Qwe)

    Ledsen men det där ska du inte acceptera. En person som värdesätter sig själv tolererar inte att bli nonchalerad. Om du tagit upp det med honom och han inte visar att han bryr sig om det så tycker jag faktiskt inte att ni har en grund att bygga vidare på. En relation bygger på ömsesidighet och engagemang. Mitt råd är att verkligen tänka över den här relationen.

  • Anonym (Hm)
    Anonym (Qwe) skrev 2018-11-13 15:48:37 följande:

    Ledsen men det där ska du inte acceptera. En person som värdesätter sig själv tolererar inte att bli nonchalerad. Om du tagit upp det med honom och han inte visar att han bryr sig om det så tycker jag faktiskt inte att ni har en grund att bygga vidare på. En relation bygger på ömsesidighet och engagemang. Mitt råd är att verkligen tänka över den här relationen.


    Håller med, detta ska du inte acceptera.
  • Herregudjesus
    Anonym (Qwe) skrev 2018-11-13 15:48:37 följande:

    Ledsen men det där ska du inte acceptera. En person som värdesätter sig själv tolererar inte att bli nonchalerad. Om du tagit upp det med honom och han inte visar att han bryr sig om det så tycker jag faktiskt inte att ni har en grund att bygga vidare på. En relation bygger på ömsesidighet och engagemang. Mitt råd är att verkligen tänka över den här relationen.


    Håller med. Men när han är den där underbara människan jag blev kär i så känner jag bara hur mycket jag älskar honom. Det kan jag leva på ett tag, tills jag får den där klumpen i magen ingen. Är det en destruktiv relation? Han gör det ju inte med mening. 'det är bara sån han är'...

    Jag är annars en tjej med mycket pondus och självrespekt men ja, det kanske har försvunnit i relationen genom åren. Blir lite förvånad själv när jag läser det att Jag accepterar sådant.
  • Anonym (Qwe)
    Herregudjesus skrev 2018-11-13 16:00:19 följande:

    Håller med. Men när han är den där underbara människan jag blev kär i så känner jag bara hur mycket jag älskar honom. Det kan jag leva på ett tag, tills jag får den där klumpen i magen ingen. Är det en destruktiv relation? Han gör det ju inte med mening. 'det är bara sån han är'...

    Jag är annars en tjej med mycket pondus och självrespekt men ja, det kanske har försvunnit i relationen genom åren. Blir lite förvånad själv när jag läser det att Jag accepterar sådant.


    Det är nästan en form av psykisk misshandel det du beskriver, han skiftar i att ge kärlek och sen skapa distans. Jag tycker det låter destruktivt. Det spelar ingen roll om han gör det med mening eller ej, det får ju dig att må dåligt och han tar inte ansvar över sitt beteende. Det är aldrig värt att behöva må dåligt i en relation, hur mycket man än älskar personen.
  • Anonym (---)

    Om du har varit helt tydlig med honom om allt du beskrivit här, då tycker jag faktiskt inte han verkar vara en så bra kille för dig. Sorry. Dessutom verkar han styra relationen.

Svar på tråden Att bli tagen för givet