Bonusförälder?

Tycker du ska skippa mannen, som beter sig nästan lika illa mot dig som hans barn.
Framför allt sluta betala, skjutsa etc.

Jag hade gått direkt, hur kär jag än var, för att bli utsatt för något brottsligt i sitt eget hem (ja, det var brottsligt de gjorde) och inte få stöd av den andra partnern, det hade varit för mycket.
Kärlek är mer än ord, älskar han dig så visar han det med handling också. Älskar han sina barn, så visar han det med handling också och att älska sina barn innebär också att man hanterar de tråkiga sakerna som barn hittar på, genom att förklara att man inte accepterar handlingen och att de får ta konsekvenserna av detta.

Jag hoppas du bytt bankkonto och inloggningar, sett till att de uppgifterna de kom över, så mycket det går, inte är aktuella idag

Jag har bytt alla mina uppgifter och uppmanat honom att göra likaså. Han säger att han gjort det, men jag vet inte säkert.

Han är extremt konflikträdd förutom mot mig och vågar inte gå emot barnen eller deras mor. Hon har ju ändå gett honom alla barnen. Tidigare har han varit en kompisfarsa och de har fått härja fritt, skolka, röka och supa. De har ingen respekt för honom. Jag har sagt ifrån till barnen, men det hjälper inte helt då jag blir den elaka och den enda som ställer krav.

Biomamman är elak mot barnen och säger till barnen att hon ser syner om att jag och barnen ska råka illa ut och dö då vi förstört hennes liv. Obehagligt tycker jag, men min sambo säger inget mer än att hon är sån, fick en förlossningsdepression. I övrigt berättar han om att hon var fantastisk, extremt snygg, bra på allt även om hon aldrig orkat arbeta sedan hon kom till Sverige då det inte fanns något jobb hon ville ha. Hon var aldrig ute. Han försörjde henne, vilket män förväntas göra enligt hennes uppfattning. Hon lämnade honom men ville ha fortsatt försörjning, trots att han hade barnen. Han vågade inget annat och betalade. Detta slutade dock när jag upptäckte vad som pågick. Hon blev arg och ville få bort mig och få honom fortsätta att betala. Barnen hade gjort en dum sak, skickat foton på mig och sagt att pappas tjej är snygg och lyckad och hon är som en riktig mamma ska vara. Då blev hon riktigt förbannad. Inte bra, men de gjorde det troligen för att få henne att reta upp sig.

Min sambo brukar även säga att tänk om du också får en förlossningsdepression om vi skaffar barn och att du blir som hon? Din kropp kanske blir förstörd som hennes blev? Jag tycker inte om att höra detta och blir orolig för vad som kan gå snett vid graviditet/förlossning. Han säger att han också är orolig och att vi kanske borde strunta i barn och ägna oss åt varandra istället.

OK, ytterligare en man som hellre är elak (via handling) mot sin nuvarande och fjäskar för sitt ex. I min värld så är dessa män inte värda något förhållande, utan kan fortsätta fjäska för exet.

Att du inte kontra med vad det är som gör att han anser att han kan behandla dig sämre, respektera dig sämre än sitt ex?

Hon har gett honom fyra barn, det gör att han måste visa henne respekt enligt honom. Vi har inget ihop och han är inte rädd för mig och litar på mig...

Han är även rädd för henne. Hon slog honom, vilket han säger att han förtjänade för han gjorde inte som hon sa. Han tycker även att det är skämmigt att få stryk av en kvinna. Han fick tälta i deras trädgård i veckor ibland då hon inte ville ha honom nära sig. Hon gifte sig med honom för att få uppehållstillstånd och försörjning. Han tyckte hon var snygg och sexig och ville hjälpa henne mot att hon blev tillsammans med honom. Hon har knäckt honom psykiskt och han har accepterat det pga att hon var hans stora kärlek och snygg. Hon är verkligen snygg, men han har förstört sin ekonomi pga hennes dyra vanor och skönhetsvård. Hon fick det mesta efter skilsmässan. Han tog skulder och sådant hon ratade. Hon har anmält honom för allt möjligt genom åren, sådant som utretts och lagts ner. Anklagar mig för att vara en svensk hora och en nazist som vill ta hennes familj. Helt sjukt och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Har aldrig varit med om något sådant här. Hjälper inte att argumentera. Vågar inte prata med någon i min familj om detta. Då kommer de att gå på honom och göra situationen värre.

Till hans försvar måste jag säga att han medger att han vet att han gjort och gör fel och att han skäms för detta. Han lovar att han aldrig ska göra så igen utan bättra sig. Han har blivit lite bättre, men sen har bakslagen kommit och han har ljugit och sagt elaka saker. Han vägrar gå i terapi med mig -då tar han hellre livet av sig. Han vill att vi ska lösa detta tillsammans. Men jag känner inte att jag har den kompetensen. Hade behövt hjälp. Jag är också ganska känslig av mig och har tagit allt detta personligt och mår dåligt av det. Tänker innerst inne att jag gjort något fel. Har ingen erfarenhet av barn och bonusfamiljer, våld eller kriminalitet. Jag hade turen att växa upp i en välfungerande familj med god ekonomi och mycket kärlek.

Hade rekommenderat alla att gå och har alltid varit en sådan person som gör det som är bäst för mig, men jag kan inte göra det. Älskar honom för mycket och bryr mig för mycket om barnen. Älskar dem också på något sätt. Vill att det ska gå bra för dem och att de ska bli lyckliga, de är fina på sitt sätt trots svår uppväxt. Klarar inte att gå även om jag har förutsättningar att göra det. Känner mig väldigt dum som inte gör det jag vet att jag borde. Avskyr mig själv för det. Borde inte tycka om någon av dem längre.

Om vi inte separerar - förslag på hur vi kan arbeta oss igenom detta på lång sikt? Någon med erfarenhet?

Det enda förslag jag har är samtalsterapi, att ni tillsammans (och för hans skull enskilt) pratar om detta.
han behöver hjälp för att gå vidare och framför allt få insikt i att det inte var hans fel utan att hans ex har gjort fel.

Be honom ta kontakt med någon organisation för män som blivit misshandlade av sina fruar/sambos, för att han ska få insikt i att han inte är ensam.

Nu får du faktiskt skärpa dig! Du är en vuxen kvinna, varför ska du ta sån skit?! Lämna den hemska familjen bakom dig och skaffa dig ett liv som gör dig lycklig. Du älskar inte mannen, du är hjärntvättad! Sluta va ett offer!

Det är inte helt enkelt, det inser jag. Vill dock försöka ett tag till. Ska försöka få till en samtalskontakt som kan hjälpa till och jag ska även ställa högre krav på honom och sätta gränser. Han har varit utsatt för mycket, men han behöver gå vidare och inse att det som varit är ett avslutat kapitel och att jag inte är som hans exfru.

Tyvärr tror jag denna man inte går att "bota". Han kommer för alltid vara i sitt ex klor på detta snedvridna sätt och du kommer aldrig på första plats. Det här barnen gjorde, polisanmälde du inte? Om det nu var mamman som låg bakom borde det gett henne en rejäl näsbränna och inse att du inte är den som viker dig, men det gjorde du visst. 

Du har varit så snäll och hjälpsam och denne familj har bara utnyttjat dig. 
Om mamman är elak mot barnen ska ni göra en orosanmälan till socialtjänsten! 

Min sambo lyckades övertala mig att det var fånigt att älta det de ställt till mig och fick mig att låta bli att anmäla. Hans systrar har blivit utsatta för liknande av ex-frun och de tyckte jag skulle tänka på mig själv och skaffa någon bättre då hon och (enligt dem) hennes hemska avkommor finns med i bilden. Systrarna har ingen kontakt med ex-frun och inte med barnen, men med min sambo. Han har lånat pengar av dem och andra vänner, kollegor och kreditbolag för att ge till sin exfru, men ljugit för dem och sagt att det var för mat och presenter, glasögon mm till barnen. De genomskådade detta och blev arga. När jag kom in i bilden har de tagit upp kontakten med oss igen. Vi trivs bra ihop och det känns som familj för mig. De påminner mig om mina egna systrar.

Barnen är över 18 år nu, så det är försent med orosanmälan. Min sambo gjorde dock en sådan anmälan tidigare och pratade med socialtjänst och polis, men då stack hon utomlands med barnen och anmälde honom för våldtäkt på henne och incest på barnen. Det fokuserades då på honom som man istället för på henne som grät och beklagade sig.

Sen blev det inget mer för hon flyttade ihop med någon ny man i hemlandet och min sambo fick inte träffa barnen förrän hon tröttnat på mannen och kom hem till Sverige igen. Hon trivdes bättre här, det var hårdare i hemlandet. När hon kom tillbaka ville hon ha min sambo tillbaka, men han vägrade trots upprepade hot från henne och hennes familj. Villkoret för att få träffa barnen var dock försörjning av henne och att hjälpa henne tapetsera och liknande, fixa hennes papper till socialen och försäkringskassan, handla mm. Han gick med på det. Annars skulle hon dra utomlands igen eller skicka sina bröder på honom. Han vågade inte neka detta...

När jag träffade honom var han riktigt illa däran och gick på starka tabletter som han blandade med vodka. Nu har han slutat med detta sedan något år tillbaka och beteendet har blivit bättre efter hand. Det har dock varit som att träffa ett barn. Han vill ha veckopeng för att sköta sig och att jag ska kontrollera honom och sköta hans ekonomi och tjata om disk, städning mm. Om jag inte gör det så kommer bakslagen, vilket de gjort. Jag tycker detta är svårt, då jag inte alltid tänker på att jag måste vara så kontrollerande och tjatig. Jag är egentligen inte sådan som person heller, tvärtom, vilket försvårar det ytterligare.

Barnen har ännu svåra trauman efter barndomen och två av dem har brutit kontakten med sin mor och har inte heller något större behov av kontakt med sin far och än mindre med mig. De andra två (äldsta och yngsta) lever på hoppet om att hon ska bli en bra person någon dag och att de kan bli en familj igen. Det är de som är mest lika sin mor och som gjort de märkliga sakerna mot mig.

Men herregud människa. Dumpa honom, klipp all kontakt med honom och hans familj/vänner och skaffa barn på egen hand om du vill ha det.

Men gud han låter ju helt hjärntvättad. Nej - det finns INGENTING du kan göra, förutom att lämna. Antingen så lever du i den här misären eller så lämnar du. Ditt val.

Så jävla frustrerande att läsa om såna här idiotgrejer! För fan, lämna honom! Du kan aldrig få detta till nåt bra. Men visst, vill du fortsätta förstöra ditt liv totalt så stanna hos honom.

Så tror jag med

Ett tillägg: skaffa absolut inte barn med honom!!! Då kommer du och ditt barn få ett helvete för all framtid :/

Funderar på att skaffa barn på egen hand, även om det känns märkligt. Jag har alltid haft lätt för att träffa män, men tyvärr aldrig någon jag velat skaffa barn med. Försökte få samtalskontakt genom vårdcentralen, men det gick inte pga resursbrist. De tyckte inte det var tillräckligt angeläget och att jag kunde ta tag i problemet på egen hand genom att skriva tankar i en bok och göra må-brasaker för mig själv. Det har dock inte hjälpt, även om det kändes bättre. Jag får försöka hitta någon privat samtalskontakt istället. Känns som det behövs, då jag förlorat mycket av min självkänsla de senaste åren. Tack för alla råd ni skrivit! Jag ska ta tag i det här problemet nu. Vill inte gå under, det är det inte värt.

Enda sättet för dig att må bra och få tillbaka självkänslan är att flytta ifrån den galna familjen NU! Är boendet ditt så ser du till att mannen flyttar omedelbart!

Tvivlar på att du hittar många med erfarenhet av oärliga, missbrukande ryggradslösa partners, kriminella bonusbarn och importerade, utnyttjande ex-fruar, men det funkade ändå. Du blir behandlad illa på alla plan, är det så du vill ha det? Lämna röran omedelbart, och sälj filmrättigheterna till Hollywood!