• Anonym (Hur göra?)

    Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

    Jag har som jag har skrivit om i flertalet trådar levt på aktivitetsersättning sedan 2010 av anledningar som jag ej kommer att gå in på i denna tråd. sedan sep har jag varit på en daglig verksamhet 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar.

    Nu hade vi ett uppföljningsmöte där en person från den dagliga verksamheten deltog tillsammans med min handläggare på kommunen och min handläggare på FK.

    I Min planering från tidigare i höstas står det att planen är att jag ska föras över till arbetsförmedlingen runt årsskiftet och komma ut i arbetsträning vid ca. jan/feb

    Jag har själv de senaste månaderna mer och mer funderat på att det bästa kanske är att börja studera i och med att jag saknar en gymnasieutbildning.

    Försäkringskassan och de andra som deltog på mötet var dock inte av samma åsikt. Detta baserade de på att det i så fall kommer att bli knepigt med min framtida försörjning i och med att jag fyller 30 i början på juni 2019.

    Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga nu i dec då mitt nuvarande beslut på samma bidrag grå ut. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet.


    Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer en längre tid att handlägga detta.

    När jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom att jag inte skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall utan jag kan höja min arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.


    Dessutom kan man, vad jag har förstått det som, bara ha sjukpenning i ungefär ett år och sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

    För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning för tiden jag ej kan arbeta.


    Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN trots att man ej studerar 100% måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.


    Detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.


    Jag är osäker på om jag kan studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25% vilket jag tar upp i en annan tråd. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.


    En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju i ett sådant läge vilja att lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

    Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej har prova först att studera i läge omfattning.

    Skulle jag börja studera nu och beviljas bidrag av FK samt att det sedan visar sig att jag ej klarar studier då kommer min 30-årsdag att passera samt att ingen kommer vilja anställa mig. Börjar jag igen på daglig verksamhet efter 30-årsdagen får jag ingen aktivitetsersättning eller sjukersättning, ej heller sjukpenning eftersom denna bara betalas ut om man har en anställning med lön.

    Alltså kan jag efter 30-årsdagen hamna utanför både arbetsmarknaden och sjukförsäkringssystemet och då tvingas att söka försörjningsstöd om jag ej har visat hur mycket jag klarar av i ett arbete. 

    Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där. Det känns då liksom bättre att studera och göra något mer effektivt av min tid.


    Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig. Hur hade ni gjort och vad anser ni att jag bör göra i detta läge,

    Vill jag börja studera i jan måste jag typ ansöka nu, sista ansökningsdagen är 8 dec i min kommun.

  • Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?
  • Anonym (Hur göra?)
    Fiona M skrev 2018-11-16 16:26:01 följande:
    Vill och vill, har man inte förutsättningarna så har man inte. Du har inte gått klart gymnasiet och aldrig atbetat; risken är att du sänker ditt psykiska mående rejält om du sätter upp orealistiska mål.
    Nej jag klara inte okvalificerade arbeten och jag har inte gått gymnasiet. Det är ju det jag försöker tala om, att jag vill plugga. Då säger alla nej med stora bokstäver.
  • Anonym (Hur göra?)

    Det är ju myndigheternas tjafsande och ovilja till att hjälpa mig på bästa sätt som gör att jag mår dåligt. Hade myndigheterna haft den minsta lilla förståelsen för hur jag mår och vad jag mår bäst utav samt hur jag snabbast kommer tillbaka till arbete så hade det inte gjort på detta viset.

  • Anonym (Hmm..//)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 16:34:14 följande:

    Det är ju myndigheternas tjafsande och ovilja till att hjälpa mig på bästa sätt som gör att jag mår dåligt. Hade myndigheterna haft den minsta lilla förståelsen för hur jag mår och vad jag mår bäst utav samt hur jag snabbast kommer tillbaka till arbete så hade det inte gjort på detta viset.


    Jag vill inte heller ha mitt okvalificerade arbete. Men då jag PRECIS SOM DU inte har möjlighet att studera så får jag ta detta för att kunna försörja mig.
    Du är extremt otacksam och krävande, helt oförmögen att förstå hur otroligt glad och tacksam de allra flesta skulle vara (jag själv bland annat) om man fick ens hälften så mycket stöd och hjälp som du får och har fått i dryga 10 år!

    Inse att det enda du kan göra är att arbetsträna, börja jobba och med arbetslivserfarenhet söka dig bättre arbete om ett par år.
  • Tiina87
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 12:49:03 följande:

    Jag kommer inte skaffa barn på flera år. Först ska jag vara klar med utbildning samt ha ett jobb med lön.

    Jag har heller inget emot att arbeta, det är det jag vill, alltså ha ett arbete. Nu är vägen dig ganska lång och just nu finns ev. möjligheten till att prova på att studera en kurs.

    Hur ska jag senare efter 30-årsdagen kunna studera en kurs om man då inte kan få CSN?


    CSN kan du få när du studerar en studiemedelsberättigad utbildning oavsett ålder (de har väl någon övre gräns på 65...). Så självklart kan du få CSN som 30-åring
  • Ebichu
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 16:25:37 följande:

    Med andra ord jag bör helt enkelt skita i allting och gå som gatsopare resten av livet utan familj och med mycket låg inkomst resten av livet så att man knappt har råd med mat, hyra, kläder på kroppen osv. Med sjukdomar och förtidig död som följd. Tack då vet jag det i alla fall. Varför inte ta den där förtidiga döden redan nu, varför vänta.


    Man skulle nästan kunna tro att du är ett troll som du beter dig, inte ens min 14-åriga lillebror med grov add beter sig som du gör och då utan medicinen han går det iaf att resonera med utan att han spelar tyck synd om mig kortet. Och om det verkligen är på riktigt så undrar jag vad du har för jäkla diagnos/diagnoser som gör att du är som du är. Kan komma med ett tips dock ta den hjälpen du får, arbeta upp din sjukdomsinsikt och förstå dina egna begränsningar och sen kanske du kan lyckas få ett någorlunda normalt liv trots omständigheterna. Jag har haft mina grandiosa planer om att bli miljonär och att hjälpa världen. Gav upp det för flera år sen och började istället arbeta på mig själv genom psyk och väljer nu att arbeta upp mig från 0 istället för att tro på jobb med ingångslön på 50.000kr efter skatt som du verkar vilja kräva.
  • Ms H
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 16:16:22 följande:

    Tala om vad en YH är för något och att det inte är något jag kan börja just nu.


    Det var ju det jag skrev. I det inlägg som du citerade när du postade länken.
  • Tiina87
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 13:11:35 följande:

    Men är inte samhällets skyldighet att se till så att jag kommer närmare ett arbete? Hur gör man då på bästa, smidigaste och mest effektiva sätt för att jag ska komma dit?

    Om jag svarar själv på den frågan så är det inte genom att vara kvar där jag är idag. Om jag istället jobbar med något som jag tycker är roligt och som jag orkar så skulle det ge mig mera samt utveckla mig mer. Även en utbildning skulle utveckla mig mer än bara lära mig det som man lör sig i själva kursen. Jag skulle stärka mig själv som person och bli tryggare i mig själv genom att studera vilket borde vara positivt när det sedan kommer till att jobba och söka jobb.

    Mår man inte bra med sig själv är det ju svårt att klara av att jobba när man aldrig tidigare har gjort det.

    Den enda personen som kan se till så att jag mår bra är jag själv. Dock måste myndigheterna inse detta och göra vad som är bäst för mig på lång sikt. Att se till så jag får ett jobb är en sak, men det måste också se till så att jag mår bra och klarar av att jobba i framtiden.

    Om jag får tid att studera och känna att den biten fungerar då kommer jag också känna att jag klarar av någonting. Att fortsätta på daglig verksamhet där dessa egenskaper inte utvecklas är ju inte varken positivt eller effektivt. Vill myndigheterna få ut mig i arbete om ett par år är det bättre att låta mig testa på att studera nu istället för att vänta och skjuta upp det.

    Hur kan jag lita på att det som de lovar nu verkligen kommer bli av? Kanske kommer de vilja att jag ska vara kvar i den dagliga verksamheten år efter år?

    Vilket är lättast förresten, få ett jobb utan eller med utbildning?


    Samhället har ingen skyldighet att se till att du kommer ut i arbetet. Det är du som ska fixa det med den hjälp från AF och FK du får.

    Men det finns inget som hindrar dig från att sluta på daglig verksamhet och söka jobb på egen hand.
  • Tiina87
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 13:31:38 följande:

    Känner du mig? Nej. Hör talas om att man kan förbättra hur man fungerar, hur man mår osv? Hört talas om att man är två om att ta hand om ett barn. Jag skulle aldrig skaffa barn om h.jag inte visste vad jag klarar av eller ej. Vill jag något så kämpar jag för det. Jag har uthållighet om jag ser att det ger mig (eller i detta fallet barnet) något. Då får man stå ut med att någon dag vara trött. Förmodligen har jag vid det laget minimerat dagens huvudbry och tankeproblem och har ett arbete samt en utbildning och byggt upp mig själv och hur jag mår både psykiskt och fysiskt. På den pukten är jag inte riktigt idag. Då ser jag studier som en väg dig i och med att jag ser att jag klarar av något samt att det ger mig så mycket tillbaka. Då får jag motivation till att fortsätta och orka kämpa och köra på.


    Ja, man är vänligt två om att skaffa barn. Men man har ingen aning om förhållandet med pappan kommer att fungera eller om man faktiakt blir ensamstående.

    Du är snart 30 år och klarar inte av att jobba 12h per vecka, så barn för dig är nog inaktuellt.
  • Anonym (Hur göra?)
    Tiina87 skrev 2018-11-16 16:49:34 följande:
    Samhället har ingen skyldighet att se till att du kommer ut i arbetet. Det är du som ska fixa det med den hjälp från AF och FK du får.

    Men det finns inget som hindrar dig från att sluta på daglig verksamhet och söka jobb på egen hand.
    Hindret är att ingen kommer vilja anställa  mig. Jag behöver alltså en utbildning. För att ens klara av ett yrke så behöver jag en utbildning. Detta får jag inte genom att aldrig börja studera.
  • Anonym (Hur göra?)
    Tiina87 skrev 2018-11-16 16:52:40 följande:
    Ja, man är vänligt två om att skaffa barn. Men man har ingen aning om förhållandet med pappan kommer att fungera eller om man faktiakt blir ensamstående.

    Du är snart 30 år och klarar inte av att jobba 12h per vecka, så barn för dig är nog inaktuellt.
    Jag orkar inte jobba på denna arbetsplats mer än 12 timmar. Allt beror på vilken arbetsplats det är.
Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?