Gemensam ekonomi med bonusbarn?

Jag tycker absolut man kan ge efter förmåga till det gemensamma om man nu har väldigt olika inkomster. Men kanske inte räkna på vad barnets utrymme kostar...det kommer låta snålt och dessutom exkluderande om du uttrycker det så till pappan.

Räkna på vad du själv kan lägga på boende osv och ta det därifrån.

Finns ju inga rätt o fel egentligen, men med tanke på att han både tjänar bättre än dig och har ett barn, så borde han naturligtvis betala mer än 50%.

Jag brukar förorda gemensam ekonomi, men har man bonusbarn så känns det långt ifrån självklart.

Sen kan man dra det olika långt, men vill man göra nån enkel schablon gällande extrakostnaden för hans barn kan man ju kolla på konsumentverket och deras koatnadsberäkningar för barn/ungdomar.

Är i en liknande situation och vi har sedan länge haft en gemensam ekonomi(allt på samma konto), dock vad det initierat jag som tjänade mer men det har ändrats. ;)

Om man inte vill gå rakt in med all sina pengar så kan man ju göra så att man går in med samma % av sin inkomst. Dvs. ett gemensamt konto där man sätter in säg 50% av sin lön (då kommer den som tjänar mycket lägga mest men också få mest kvar osv.) för att betala alla räkningar/lån/mat/gemensamma utgifter. Det kanske skulle kännas lite mer rättvist för dig utan att ens behöva ta upp bonusbarn.

Däremot så vid lägenhetsköp skulle jag tycka att 50/50 är bättre, för vid en ev. bodelning får ni ju hälften var.

Jätteviktig sak att vara överens om, för här kan man tycka jätteolika utan att någon har rätt/fel. Men oftast så har man ganska starka känslor kring pengar och rättvisa - vilket skapar konflikter i frågan. 

Jag skulle personligen tänka såhär: familjens gemensamma omkostnader betalas i proportion till vad man tjänar (boende, försäkringar, semester, bil, mat, etc). Barnens fritidskostnader och kläder bekostas av föräldrarna.

Den ekonomiska biten kan enkelt lösas genom att ha automatisk överföring till ett gemensamt konto där månadens budgeterade omkostnad sätts in (och sparande för t.ex gemensam semester och buffert för reparationer). Pengarna som man har kvar disponerar man fritt över. Så har vi alltid gjort, även om vi är gifta och inte har särkullsbarn. 

Jag tänker lite såhär : om ni besluter er för gemensam ekonomi så kommer ju du tjäna på det eftesom han tjänar betydligt mer än dig ? Så de pengar som läggs på barnet kommer ju ändå från pappan?

Eller jag kanske tänker fel? :)

Mvh

Håller med

Vi hade separata ekonomier så länge hans barn hade rum här och han betalade underhåll. Han betalade mer pga rummen som stod till hans barns förfogande, han betalade dessutom allt som var förknippat med barnen.
Vi har fortfarande inte gemensam ekonomi trots att hans barn är vuxna nu och vi har gemensamma barn. Vi delar på utgifterna för det gemensamma hushållet, men vi har våra egna utgifter också, som vi själva står för. Vi har även egna sparande osv.

Vi har alltid delat allt lika. Han har 2 barn sen innan och vi har nu även två gemensamma sen flera år. Men vi betalar allt ihop och sen har vi ett konto där vi plockar för det vi behöver. Mat, saker till oss eller barnen osv. Delat lika på lånen till huset osv.

Vi tjänar ungefär lika.

Jag har 2 barn (2 och 5) samt min man har 2 barn (8 och 10). För oss var det självklart att inte dela upp kostnaderna gällande barnen. Vi betalar alla räkningar mm sen delar vi 50/50 på det som är kvar och det ska gå till barnens kläder, nöjen mm. Vi swishar varandra om det behövs osv. Jag är den som betalat mest kläder även till hand barn men det har gjort att han fått betala en del av mina nöjen istället. Det är våra barn oavsett biologiskt eller inte. (Mina barn bor hos oss på heltid och hans barn bor halvtid)

Jätteviktigt att ni tänker framåt, vad händer tex om ni skaffar gemensamma barn i framtiden?

Att ha delad ekonomi eller att den ena parten betalar lite mer går bra just nu, men skaffar ni barn tillsammans blir det snudd på omöjligt att göra detta på något vettigt sätt tex då den ena av er går ner i inkomst för att vara hemma, en kanske tar mer VAB än den andra osv.

Jag förordar att har man gemensamma barn så bör man ha delad ekonomi också, annars blir det svårt. 

Jag skulle inte kalla dig snål för att du inte vill betala för hans barn. Däremot skulle jag kalla mannen för snål om han vill att du ska betala för hans barn, speciellt när han tjänar mer än du.

Pappan får lägga typ 60-65% av det som behövs till hyra, mat och gemensamma räkningar, såsom el och hemförsäkring.

Vad ni än gör så bestäm innan ni flyttar ihop! Många har bittert ångrat när de efter ett tag inser att man tänker helt olika. 

Jag lever i en "ny" familj där båda har barn, dock inte lika många var. Vi köpte ett hus tillsammans och vi äger 50% och står på 50% av lånen, så därför delar vi också rakt av allt som gäller husutgifter (el, vatten, lån mm) 

Däremot matkontot betalar han något mer eftersom han har barn som bor på heltid och jag barn som bor varannan vecka. Vi betalar för våra egna barn, tex kläder, biobiljetter osv, men vi är inte småpetiga med tex glass, fika och sånt, det jämnar ut sig i längden. 

Vi har ett gemensamt konto där vi lägger in för det vi bestämt är gemensamt, resten betalar vi från våra egna konton. 

Gör upp så han betalar för vad hans barn kostar. Köper man ett hus vet jag inte hur man fördelar kostnaden men han får till exempel stå för kostnaderna kring renovering och möblering av hans barns rum. Han ska betala för den mat och annat som hans barn beräknas kosta. Dela inte på sådana löpande utgifter. Sluta oroa dig för om du är snål som tänker på det här. Det är förmodligen för att han är snål som ni inte har kunnat prata om det här. Det är inte ovanligt att skilda föräldrar uppskattar att de kan dra nytta av att de träffat en ny partner. Det är tufft att vara en skild halvtidsensamstående förälder men det är inte okej om han försöker lägger över det på dig. Det är helt och hållet hans eget ansvar. Er relation mår bäst av att han tar det ansvaret själv och inte försöker prångla över det på dig.

Lättast kan ju vara att ni har ett gemensamt konto dit ni båda för över pengar till boende, el, vatten och andra gemensamma räkningar. Ett gemensamt matkonto kan också underlätta om båda är liktänkande ekonomiskt, sämre om en är spara den andra slösa. 

Sedan är ju frågan om ni ska köra på hälften/hälften på utgifter oavsett barn eller procent. Sitt barn betalar man ju för själv, anser jag.

Sedan kanske man vill ha konton för semestrar, buffert om man har hus o s v.

Jag och sambon är olika vad gäller ekonomi, så jag sköter vårt räkningskonto och matkonto. Sedan får var och en betala sin bil och sina barn. Bilen används mest när vi åker och firar kusinerna på hans sida.
Jag köper nästintill allt till mitt och våra barn, men då får jag också in barnbidragen. Ibland köper jag väl kläder till hans barn också, annars hade hon nog fått bli utan känns det som.

Jag förstår att alla tänker olika. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att utesluta barnen från våra gemensamma kostnader. Det var inget vi ens behövde diskutera när vi valde att flytta ihop mm, vi delar inte på barnen, när vi lever ihop så är det våra barn, oavsett biologiska barn eller inte. Dessutom tycker jag det är krångligt om man ska dela upp att 3/4 av maten ska han betala men kanske 1/2 av kostnaden för något annat. Räkna in barnbidrag och liknande i era totala Inkomster och vill ni inte ha gemensam ekonomi så beräkna procentuellt vad var och en ska betala till det gemensamma (här kan man isåfall inte räkna med kläder mm för barnet, det kan isåfall föräldern stå för med sina pengar som är kvar).

Vi slår ihop alla, betalar räkningar mm sen delar vi 50/50 och det är våra fickpengar. Jag sköter oftast klädinköp men vi swishar varandra om den enes pengar är slut osv.