Ni med psykisk ohälsa - hur tänker man kring karriär?

Puff

Jag tänker inte så långt fram i tiden och karriärer exempelvis.

Jag kan inte arbeta och Studera och väntar tills jag får bättre mediciner för mina psykiska problem

Kke klokt att vara mer här och nu...

Får jag fråga vad du har för problem och hur gammal du är?

Jag är 23 år och är övertygad att jag har någon form av schizofreni.

Men läkarna säger att mina symptom beror på min Asperger syndrom.

Jag har grav adhd och har även vart sjukskriven för utmattning.

Tips: börja med att sluta ha så höga krav på dig själv och jämför dig absolut inte med någon annan.

Njut av varje dag o chilla med livet. Måste du bli astronaut? Eller går det bra att få in pengar på kontot o ta en dag i taget :)

Har du någon hobby ? Skaffa tinder ? Knulla runt you name it!!

Jag hade allt hus sambo Volvo och barn.

Nu har jag bara mina barn då jag blev lämnad efter 8 år för en annan.

Nu har jag en dator och gymmet och mina barn varannan vecka. Och pengar kommer in på kontot för att jag kör *pallar* med min truck fram o tillbaka :)

Jag vill oxå diskutera detta!

För jag gick yrkeslinje på gymnasiet, gick ut med medelmåttiga betyg i brist på motivation. Började jobba och jobbade på samma arbetsplats men lite omväxlande uppgifter i 4år och sen upptäckte jag med hjälp av en kollega att jag hade talang (har trott att jag var talanglös hela livet) och då fick jag livsgnista. Så jag jobbade halvtid ca 1år för att plugga på komvux, både höja betyg och läsa kurser som krävs för högskolan. Det gick så mycket bättre att plugga när jag hade ett mål. Så efter det året kom jag in på en 3årig högskoleutbildning.

Men i slutet av första året tappade jag fotfästet. Så sen dess har jag varit sjukskriven. Alla säger att jag ska sänka kraven, att högskola var ?för mycket? för mig osv. Men va fan, jag börjar närma mig 30år och jag vill inte gå tillbaka till ?enkelt? arbete igen nu när jag vet vad jag egentligen vill göra.

Om du har gått in i väggen så är det ju för mycket för dig. Det handlar om att lära känna sig själv på rätt sätt.

Jag kan inte sitta still i skolan o tappar total fokus.

Jag är medveten att jag fixar inte detta. Då väljer jag hellre att ha ett* vanligt* arbete så att jag kan må bra istället.

Jag har inte gått in i väggen, studierna var inte så svårt (pluggade inte raketforskning lix), jag drabbades av annan psykisk ohälsa som inte har med studierna att göra, kunde lika gärna fått det på mitt gamla jobb.

Det jag tänker på är hur stor sannolikhet jag förr eller senare blir deprimerad om jag går tillbaka till ett (för mig personligen) enkelt/meningslöst jobb och ignorerar att jag har en dröm och mål i livet. Kan ju knappast vara sunt i längden?

Förstår hur du tänker.

Klurar lite själv på det där.

Har ballat ur lite till och från hela livet.

Adhd + ev en släng av bipolär.

Hoppade av gymnasiet. Körde 3 år universitet.

Har lätt för studier när jag pluggar själv på natten.

Har nu supersimpelt jobb där jag inte använder min utbildning och är understimulerad och uttråkad. Söker jag nytt mer ambitiöst jobb är jag rädd att gå in i väggen som jag gör ibland.

Stannar jag kvar är jag rädd att bli bitter/deppig.

Ska man bara nöja sig för att överleva?

Känns lite tragiskt när man är en allt eller inget människa.

Föredrar förtidspension eftersom man är svår att komunisera med..samhall - aldrig !

Jag har paniksyndrom och vet inte alls hur jag ska klara av mitt arbete. Har varit sjukskriven sen innan sommaren, jobbar nu 75% men med anpassning efter mitt mående.

31 december har jag varit sjukskriven det antal dagar man får, innan dom ska göra ny medicinsk bedömning. Det tog 2 månader innan dom godkände sjukskrivningen först, så jag vill inte gå igenom samma igen.

Hur fan gör man när man vill jobba, men inte kan? ????

Svårt. Är intelligent men har ångest och kan knappt åka buss utan bli orolig, samtidigt känns det jobbigt ta Samhallsjobb när man tidigare gått på universitet. Hur fasiken löser man allt detta? Ngn som har en lagom sysselsättning ? Hur fick ni det?

Bra fråga. Är i liknade situation och är rädd för att komma till en stigmatiserande miljö med människor jag kanske inte kommer kunna föra bra och intressanta samtal med.

Skulle må ännu sämre av att hamna på Samhall eller liknade miljö.

Ingen aning. Har haft stundals svår psykisk ohälsa hela livet och nu läser jag till ingenjör lol. Vet inte hur det ska gå men jag testar. Kanske kan jag hitta en tjänst som är lagom krävande..

Jag förstår... Fler som har tips?

Vill du plugga är skolan skyldig att anpassa efter dig. Det går också att få 100% studiemedel när man pluggar 75%. Jag tycker du ska prata med studievägledaren på skolan du vill gå och göra upp en plan. Hoppa absolut inte på en utbildning utan att kolla vad du kan få för hjälp först, risken är att du inte klarar det i längden utan rätt hjälp.

Jag tror absolut att du kan plugga särskilt eftersom du testat och läst ett par kurser.