Dotter rakat av håret

Med en mamma som skriver så om sin dotter så fattar jag henne.

Eller om

du är hennes pappa?

Vad gör de då? Håret växer ju ut igen.

Du har min sympati. Måste vara skitjobbigt rent ut sagt. Bara att vänta ut, behålla lugnet. Skrik aldrig på henne, låt inga ämnen vara tabu. Det bästa du kan göra är att vara en klippa i stormen. För det låter onekligen som att det stormar.

Det kommer ordna sig, ge det tid.

Hon är fjorton. Det är hennes jobb att testa olika saker och lära sig vem hon är. Att byta frisyr och vilja ha olika husdjur är ju inget drama alls. Du överreagerar.

Det finns betydligt värre grejer som 14 åringar kan hitta på.

Det gör väl inget. Det gjorde min dotter och flera av hennes tjejkompisar under sommarlovet innan de började 7:an. Hon är vuxen idag utan några problem

Det finns värre saker tonåringar kan göra, droger, fylla och hänga ute hela nätterna med gäng.

Tydligen. Du har min djupaste sympati. Jag är inne på min 5:e tonårstjej nu, och de kan verkligen vara påhittiga. Försök komma i håg att det finns värre saker än att raka av sig håret. Håret växer ut och tar ingen skada i alla fall.

Klassiskt sökande av identitet. Ju mindre man protesterar desto fortare går det över : )

Men, helt rätt att säga nej till husdjur, det är långsiktiga åtagande man inte ska ta lätt på.

Jag är pappan, ja.

Ibland blir det bara för mycket alltså. Det har varit skitjobbigt år med henne med BUP och ambulanser o akutbesök men nu har han lixom "landat".  Varit lugnt o fint nåt halvår. Nu kommer det där med "raka håret" som en blixt från klar himmel. Ja, jag överregerar men jag bönade o bad henne o INTE raka sig. Jag verkligen älskar hennes personlighet och hennes "driv" men jag hade önskat hon tagit mer hänsyn. Lyssnat lite på de som lever runt henne. Det hon gör påverkar andra människor. Det påverkar mig. Javisst, håret växer ut. Hon är den hon är med eller utan hår men jag hade så gärna velat att hon kunde ge tusan i att testa gränserna HELA tiden. Hon är HELA hon, med personlighet, med klädesval, med fräknarna, med håret. Det definierar henne. 
Det jag blev besviken på är att hon inte lyssnade. Jag bönade o bad. "Gör det inte!". Zzzoooop! Hennes storasyster hjälpte så gääärna till o rakade. 

Just hår skulle jag ärligt talat inte säga nåt om, det växer ut. Värre om de gör tauteringar eller annat som inte är lika enkelt att få bort.  Om du hade sagt: vad kul, rakat är skitsnyggt, ja då kanske hon inte hade gjort det.

Vi ha en 16åring som säger att han ska skaffa dreads. Vi säger inget speciellt, för som sagt, det är bara hår. Tror han att han vill ha dreads så får han väl ha det ett tag, sen kommer han tröttna. 
Tonåringar testar som bekant. För vissa blir det som en tävlig: ju mer mamma och pappa säger nej, desto mer vill de göra just det. 

Att man säger nej till husdjur är en helt annan sak för det påverkar ju alla i hushållet. 

Hon söker sig själv, sin identitet och du är kanske inte riktigt rätt sorts stöd för henne, med dina reaktioner.