fråga om ex sambos/partners beteende..

Ehhh... psykos? Dement?

Vi är i 20års åldern.
Sonen är 6månader.

Jag ringde faktist vårdcentralen och beskrev hans symtom. Hon sa att de lät som att han är väldigt stressad och är påväg in i väggen. Att han verkligen måste ringa och söka hjälp. Sa de till honom då men han blev bara arg o sa att han inte ville gå o snacka med nån o inte vill bli sjukskriven o inte vill äta mediciner.
Skrivit med andra forum om förlossningsdepression för pappor och han visade såna symtom på de oxå då han ändrade sätt mot vår son oxå.

För mig är de så sjukt hur han kan bli en helt annan person. Från en dag till en annan. O knappt ha något svar på varför han gjorde slut igentligen. Mer än att han inte känner samma sak längre..

Mitt ex gjorde liknande mot mig när han lämnade. Visade tydligt sista veckorna att han inte mådde bra. Stängde mig ute. I efterhand har jag förstått att det han led av bara kan förklaras med samvetskval. Han hade tappat känslorna för mig, men ville väl egentligen inte ha gjort det. Men sanningen var sanningen hur hårt det ändå sved.

Jag gjorde väl precis som du antyder alla fel därefter och försökte lägga mig i. Trodde jag kunde hjälpa. Trodde jag kunde få honom tillbaka. Fortsatte att analysera hans beteende och förklara det med depression e?ler liknande. Inte populärt kan jag säga. Tillslut lät jag honom reda ut sig själv (fick veta att han låg med en annan). Han var inte mogen. Nu hade vi dock inte barn.

Mitt råd är att inte pressa honom kring hans mående. Tänker att han säkert har fler kring honom som redan gör det? I er ålder kanske han fått flytta hem till mamma efter ert uppbrott? Tror du inte redan hon är på honom? Bli inte hans mamma! Jag vet att det är jobbigt men försök fokucera på ditt barn. Är du fortfarande föräldraledig? Har du råd att vara det? Kan du söka jobb och på så vis tvinga honom att inse att med barn kommer ansvar så han också måste vara föräldraledig. Du kanske kan jobba helger? Han kan säkert komma ti?lbaka till er men kommer inte göra det på det här sättet. Visa att du kan vara lycklig utan honom, även om jag förstår att det är det sista du kanske vill nu...

Det låter som om han själv ännu inte förstått hur förändrad han verkar, eller varför. Han försöker nog bara orka med och har än så länge inte insett att han troligen behöver hjälp.
Kanske blev barnets födelse en så stor förändring att det blev som en chock, kanske uppepå om han redan innan var stressad för något (tex jobb). Ofta är vi ju sådana att vi inte förstår vad som sker när det drabbar oss och han tar allt du säger som kritik, säkert för att han någonstans har dåligt samvete gentemot dig och ert barn, men han fixar inte att bete sig "smart" just nu. 

Dock måste detta upp på bordet så han inte kraschar på riktigt. Finns det någon annan han lyssnar på? Kan du tex ringa någon släkting eller vän han har som du tror kan nå fram bättre? 

Grejen är att de är INGEN som försöker prata med honom.
Alla snackar om att "ge honom tid" elr " låta honom va" osv ..
medans ja frågat honom en massa o sagt att ja inte känner igen honom m.m
Har även frågat om han träffar någon men han nekar till allt.

Han flyttade hem till sin mamma. Och dom kommer väl inte överens speciellt bra..
när han inte tar sitt ansvar över sonen för dagen elr ljuger om vrf han inte har hnm just den dan så ifrågasätter dom honom inte.. även fast jag smsat med dom o liksom synat hans lögner..
ingen konfronterar honom om dom fel han gjort o gör.

Försöker släppa honom.. för jag kan inte påverka va han valt, hur mycket jag än vill.
Men efter 7.5år så tar de så grymt mkt på mig.. att leva utan hnm.. hur fan ska jag göra de..

Hur går man äns vidare ?!
Han föreslog att ja borde ligga med en elr fler killar om de skulle hjälpa mig att gå vidare.. så mkt bryr han sig..

Tror inte du kan vara säker på att INGEN annan pressar honom. Kan med säkerhet säga att det är flera som tycker han agerar jättekonstigt men inte vet vad de ska göra. Vad är rätt? Vad är fel? Någon annan än du lär snart brista och ge honom en näsbränna kring hur man som vuxen förälder tar sitt ansvar.

Att han föreslår att du ska ligga med andra är ju antigen nonchalans eller så bryr han sig helt klart inte. Kanske är det inslag av nedstämdhet och depression där han tror att han är värdelös.

När det är så nytt med ert uppbrott, har varit ett långt förhållande och du de facto älskar honom fortfarande är det hårt att gå vidare. Ingen tvingar dig att göra det ännu. Du måste dock släppa honom för nu. Inte tjata på honom som att ni fortfarande var ihop. Prata bara praktiska saker kring er son. Skriv scheman. Planera in kring överlämningar och gör som du säger alla andra säger. Ge honom tid att utvärdera relationen men låt honom inte slippa ifrån sitt vuxenansvar. Tror inte det gynnar din sak särskilt mycket heller att försöka "reda ut" saker pee sms med hans mamma. Prata med hans familj, självklart, men välj dina strider. Du verkar också behöva prata med någon utomstående. Har du någon vän kring dig som ger dig stöd? Kanske någon som känner till allt sedan innan?

Har många att prata med. I hans släkt o i min o vänner .
Kort svar för tillfället , sonen ska sova lite.

Mina spontana tankar: Kanske har han en depression, känner att han inte klarar av detta liv med barn och allt och fegar ur. En sån personlighetsförändring kan vara depression. Eller någon annan plötslig kris. Ni var väl också ganska unga när ni blev ihop? 

Vi var 15 när vi blev tsm, hela vår tid har varit sjuuuuukt bra.
Han sa jämt att han älska mig så mycket o berättade om framtids planer.. o de kunde han göra för bara en månad sen. Sen hände nått o han förändrades o ville ut o ville va fri o ville liksom inte ha barn typ..
men ja försöker släppa hnm.. kan inget göra

Men att en människa man älskat o fortf älskar förändras till en helt annan människa o de finns ingenting kvar som du känner igen. De .. går inte äns o förklara hur ja känner.. men utan min son skulle ja nog inte äns stå upp..