Forum Utlandsförälder - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Utlandsflytt med 9 åring

    Sön 18 nov 2018 15:12 Läst 0 gånger Totalt 18 svar
    Visar endast inlägg av Nettan734 - Visa alla inlägg
    Sön 18 nov 2018 15:12

    Jag är ensamstående mamma på 34 år. Jag har en son på 9 år. Jag blev gravid med en man som visade sig vara gift. Jag ville inte göra abort utav etiska skäll. Jag respekterar dom som väljer att göra abort. Jag har hela tiden haft ensam vårdnad, han har inte ens velat träffa sin son. Han har betalat underhållet klanderfritt. Jag har haft några kortare relationer, men dom har inte känts rätt. För 2,5 år sedan skapade jag en profil på Internationelcupid. Efter ett tag kom jag i kontakt med en Kanadensisk pilot som var 4 år äldre än mig. Vi började skriva till varandra, sedan blev det Skype.  Han bor i Toronto och han heter John. Han var stridspilot innan, men har idag blivit förste officer hos Air Canada. Det blev sedan en resa till Toronto, han ville att vi skulle bo hos honom. Men jag sa att jag bokar hotell i 3 nätter, så får vi kan se hur vi känner för varandra när vi träffas. Det var så att säga kärlek vid första ögonkastet. Han har sedan besökt mig och träffat mina föräldrar och min storasyster. Jag har träffat hans föräldrar och hans storasyster. Hans familj tog emot oss med öppna armar, så gjorde även min familj med John. Hans syster fullkomligt förtjust min son, han är som jag blond och blåögd. Vilken söt liten viking sa hon första gången hon såg honom. John tycker väldigt mycket om min son, och han tycker mycket om John och hans syster, och hans föräldrar. Hans syster har tvillingflickor som idag är 14 år gamla. Vi har rest fram och tillbaka till Toronto, i somras förlovade vi oss där. Jag har berättat för honom att det inte blir fler barn, för några år sedan upptäckte dom cellförändringar i livmoderhalsen vid en rutinkontroll. Då flera kvinnor i min släkt har fått livmoderhalscancer, valde jag att operera bort livmodern. Det är ok sa han , du har ju en fin son. Under höstlovet blev det ett nytt besök i Toronto. Vi har dels köpt ett nytt hus, vi har besökt skolan där min son ska gå, och fått information. Rektorn sa att det går 11 Svenska barn där, bland annat en flicka i klassen där han ska gå. Rektorn tycker att min son ska börja där efter jullovet, så att hinner vänja sig lite vid sitt nya land som hon sa. Jag har på hennes inrådan låtit sonen börja en kurs i engelska här hemma. Det är engelska som dom ska prioritera när han börjar där. Nu har jag sålt mitt radhus och min bil. Vi bor hos mina föräldrar. Vi flyttar till Kanada 4/12. Alla papper som behövs är ordnade . Jag är civilekonom så jag har redan jobb som väntar där. Jag har pratat med min sons far, även om jag har ensam vårdnad vill jag berätta det för honom. Han har inget emot det, han sa då kanske han kan adoptera honom så slipper jag betala underhåll, vilken typ!!! Sonen ska sluta skolan 23/11, jag vill ha den tiden med honom för att förbereda honom inför flytten till Kanada. En kväll frågade han när ni ska gifta er nästa sommar, ska ni åka på bröllopsresa då? Ja sa jag, får jag följa med frågade han. Jag svarade du vet att jag aldrig skulle kunna åka utan dig, John vill också att du följer med. Han vill att vi reser som en familj. Vi planerar en längre resa till Australien. Han är också lite ledsen för att han förlorar sina kompisar, jag tröstade honom och sa du kommer att få nya kompisar i Kanada. Nu har jag en lite fråga! Tycker ni att jag är egoistisk för att jag följer mitt hjärta? Och flyttar med min son till Kanada, där jag vet att vi kommer att bli lyckliga. Min son för en far som är närvarande. Jag älskar verkligen John och jag vill gifta mig med honom. Jag älskar min son över allt annat. Både jag och John ska höra allt för att sonen. ska kunna anpassa sig så smidigt som möjligt.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-12-03 17:56
    I morgon 13,40 går flyget till Frankfurt, sedan 17,10 går flyget till Toronto. Sonen är väl förberedd för flytten, och vi flyger hem 21/12 och firar jul och nyår i Sverige. Sonen är överlycklig, John har via en bekant lyckats fixa biljetter till en hemmamatch, med Toronto maple leafs. Så sonen bara längtar tills vi ska åka nu, han älskar hockey.

  • Sön 18 nov 2018 15:54 #3
    äldreochklokare skrev 2018-11-18 15:42:55 följande:

    Jag tänker väl bara att jag undrar varför du skriver här och frågar om du är ego NU - allt är ju redan planerat, hus ör köpta och sålda, skola och jobb är ordnade osv. Menar inte att vara taskig men det känns något sent att fråga det nu. 


    Jag vet det låter konstigt jag vill inte vara ego, men jag vill inte senare bli anklagad utav sonen för att jag har tagit honom utomlands. Jag vill att det här ska fungera. Är det fler här som har flyttat utomlands med barn, som har råd att ge. Jag vill att det ska bli smidigt för min son. Jag vill inte  framstå som en dålig mamma som bara tänker på mig själv. För det gör jag verkligen inte.
  • Sön 18 nov 2018 15:56 #4
    Meriall skrev 2018-11-18 15:25:05 följande:

    Nej det är nog bäst för alla om du flyttar. Låt din nya man adoptera ditt barn, det är bäst för alla.


    Jag tänker inte låta honom adoptera honom direkt, om några år kanske. Vad menar du att det blir bäst för alla?
  • Sön 18 nov 2018 16:08 #7
    Meriall skrev 2018-11-18 16:04:20 följande:
    Han har ingen kontakt med sin pappa, pappan vill inte ha det. Din nya har tagit honom till sig och ni kommer alla bo ihop. Skulle ngt hända dig är det bättre att han får stanna hos din nya. Och ifall du är tex bortrest och ngt händer barnet så kommer inte din nya bli insläppt på tex sjukhuset där barnet är om han inte är pappan.

    Är dessutom bra för din nya och barnets relation om han är hans barn "på riktigt". Men visst vänta ett år absolut. Fixa det sedan.

    Så detta blir bättre för din nya, för ditt barn (som får en pappa på riktigt) och dig och biologiska pappan. Finns inga nackdelar.

    Tycker inte du är ego alls.
    Det har du rätt i jag får tänka på det och prata med John. Jag antar då måste både den Kanadensiska och den Svenska socialtjänsten kopplas in. Men om vi är gifta får du verkligen han inte komma in på sjukhuset om min son hamnar där? Tack för att du skrev att jag inte är egoistisk utav mig.
  • Sön 18 nov 2018 16:14 #8
    Lilyje skrev 2018-11-18 16:01:16 följande:

    Jag och min son flyttade från sverige till USA när han var 5. Det har enbart varit en positiv upplevelse! Från att inte ha kunnat varken läsa/skriva eller engelska när vi flyttade så är han nu bäst i klassen. (Går i tvåan nu, fyller 8 i slutet av månaden)

    Han har fått många vänner och kommer överens med alla, i Sverige var han väldigt tillbakadragen och hade inga vänner.


    Det låter betryggande. Hur var det i Starten för din son, hade han lätt för att anpassa sig. Jag vet att det är mer disciplin i den Kanadensiska skolan än vad det är i den Svenska. I Kanada får man även aga barn hemma, upp till dom är 12 år. Men inte med tillhyggen och inte i ansiktet. Men det har jag sagt till John absolut ingen aga på min son, det är bättre med utegångsförbud och lite indragna förmåner. John håller med om det. Nu vet jag inte om du har träffat en ny kärlek i USA? men om du har det var det lätt för din son Acceptera? Det är en sak att vara där på besök, en annan bo tillsammans och gifta sig. Jag hoppas att det ska gå smidigt för min son att anpassa sig. Brukar du träffa andra Svenskar som bor i USA? Det finns en hel del Svenskar i Toronto.
  • Sön 18 nov 2018 16:22 #9
    Nettan734 skrev 2018-11-18 16:08:14 följande:
    Det har du rätt i jag får tänka på det och prata med John. Jag antar då måste både den Kanadensiska och den Svenska socialtjänsten kopplas in. Men om vi är gifta får du verkligen han inte komma in på sjukhuset om min son hamnar där? Tack för att du skrev att jag inte är egoistisk utav mig.
    Ursäkta stavfelet det ska vara, men om vi är gifta får verkligen han inte komma in på sjukhuset då, om det händer min son något när jag inte är hemma? Är det verkligen så.
  • Mån 19 nov 2018 16:59 #12
    scanmia skrev 2018-11-19 03:05:05 följande:

    Ingen erfarenhet av att flytta med barn, men bor som svensk med barn i Toronto och det är en väldigt trevlig stad som är lätt att känna sig hemma och välkommen i. Visst är skolan lite annorlunda emot hur den är hemma, men den är för det mesta väldigt bra. Kolla gärna in svenska skolan här med! 


    Dom har bara öppet några timmar på Lördagen, på Svenska skolan i Toronto. Men jag vill att min son ska behålla Svenska språket. Så det får vi fundera på. Jag har funderat på om jag kan hitta en Svensk lärare i Toronto. Som kan ha honom i Svenska ett par timmar i veckan. I Kanada har dom inte hemspråksundervisning som i Sverige. Det är även bra om han vill läsa Franska också säger John.
  • Mån 19 nov 2018 17:03 #13
    Lilyje skrev 2018-11-19 05:17:22 följande:
    Han anpassade sig väldigt snabbt! En jämnårig kille bodde i huset brevid, så dom blev vänner direkt, och då tog engelskan fart också.

    Jag har också gift mig här, och M hade träffat min nya innan vi flyttade hit, och dom kom överens direkt!

    Finns tyvärr inga svenskar här, men det finns en ?svensk? klubb eller liknande för folk med svenskt ursprung, liksom finns det sons of norway.

    Barn anpassar sig lätt, det är nog oftare vi vuxna som har svårt att anpassa oss :)
    Ja så är det nog, vi vuxna har kanske lite svårare att anpassa oss. Vi klagar på invandrare här hemma. Men när vi Svenska flyttar utomlands, Så vill vi också gärna träffa andra Svenskar. Även bilda egna föreningar. För mig är det viktigt att sonen behåller våra Svenska traditioner. 
  • Tis 20 nov 2018 16:52 #15
    snöblask skrev 2018-11-19 20:11:06 följande:

    Du skriver på ett sätt som får mig att bli fundersam. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Du verkar lita och lägga ditt liv väldigt mycket i händerna på din nya. Men om du är säker på att han är en bra kille så kan man ju alltid testa. Sverige finns kvar. Din son är 9år inte säkert han är sugen på en ?pappa? men en manlig förebild är alltid bra. Din son kanske har släkt i Sverige som ni regelbundet kommer besöka? Jag hade ev kunnat flytta med mitt barn till ett annat land men aldrig rakt in med en annan man. Jag hade velat kunnat klara mig själv. Jobba, få vänner, vara särbo och inte bygga ett helt liv på en annan kontinent kring en relativt ny o otestad kärlek. Där tycker jag att du är naiv och kanske lite ego. Hade gällt även om du flyttade långt inom Sverige också. Att ge din son en större del av världen och nya äventyr är däremot inte ego.


    Vi har känt varandra i 2,5 år och träffats mycket. Jag vil giftas mig honom. Att vara särbo passar visa, men inte mig. Jag kan mycket väl klara mig själv i Toronto, och skaffa mig nya vänner. Men jag vill gifta mig med honom, jag kan skaffa mig nya vänner trots att jag är gift. Jag har levt ensam så länge, så det är rätt det vet jag. John har starka känslor för min son. min son har starka känslor för John. Jag har frågat min son om han skulle vilja ha John som sin pappa, det vill han säger han. vi har vår familj och vänner kvar hemma i Sverige, så det blir flera resor till Sverige varje år.
  • Tis 20 nov 2018 21:40 #17
    trueblood93 skrev 2018-11-20 19:47:08 följande:

    FYFAN VAD HÄFTIGT. YOU GO GIRL.

    Du gör ju din son en enorm tjänst, vilken chans! Vilket tillfälle att leva ett helt fantastiskt liv! Han kan ju välja den själv när han bli större om hn vill tillbaka till Sverige. De är så häftigt. Jag önskar kah vetat att de fanns en sån sida när kah var singel! Tyvärr gift med en svennebanan nu. Och barn ihop. Vilken nitlott!

    Önskar er all lycka till på andra sidan Atlanten! Alla som säger något negativt är bara avundsjuka! Lycka till!


    Tack för det fina svaret!! Men ni är ju unga, vill ni kan ni flytta också. Jag flyttar ju med ett barn.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll