Överviktig på gymmet

Såklart ingen kommer se ner på dig på gymmet! Jag blir iallafall alltid glad i hjärtat när jag ser någon på gymmet som börjat ta tag i sin situation! Och på gym går ju en salig blandning människor. Allt från 15-90 år och allt från anorektiskt smala till muskelberg till gravt feta.

De som går till gymmet har alla samma mål. Att bli/må bättre.

Visst finns det muskelberg men var tror du de började någonstans?

Nu var de länge sedan jag gick på gym men tycker nog att det var mer folk som var villiga att lägga någon minut på att peppa, ge feedback och hjälpa än att se ner på en.

Men mycket kommer från själva stället och personalen de sätter ribban på hur "man är" mot varandra där.

Skrattar jag åt någon på gymmet så det spänniga gänget med handskar o hoodies som tror att de är världsmästare på träning men som egentligen inte vet ett skit om hur kroppen fungerar.

Nej när jag ser någon överviktig på gymmet blir jag glad för att ytterligare en försöker göra något positivt av sin livssituation.

Har du koll på träningen själv är det bara o köra på annars kan det vara bra o få hjälp att sätta ihop ett program med hjälp av en instruktör. Men all träning är bättre å ingen träning så bara kör på!!

Vill först säga att jag tycker det e strongt av dig ta tag i din situation och börja träna igen. Särskilt som du tydligen haft det rätt tufft och fått självkänslan knäckt. :/ Men kommer du bara i gång med målmedveten träning kombinerat med vettiga kostvanor ska du se att resultaten sakta men säkert börjar komma och din självkänsla bli bättre.

Jag e sj en som tränar mycket och väl e rätt vältränad och jag för min del tycker enbart det e positivt se personer med övervikt som tränar. Det finns rent allmänt alldeles för mycket fördomar och dåliga attityder mot överviktiga men jag fattar att det inte e så jävla lätt att gå ner i vikt. All cred till dom som kämpar hårt för komma i bättre form! :)

Kan däremot inte påminna mig att jag nånsin sett såna attityder på ?mitt? gym. Folk verkar öht inte bry sig så mycket i va andra gör eller hur dom ser ut utan alla e inne i sitt. Så försök koppla bort dina nojor och kör hårt! Hoppas du får roligt med träningen och ditt nya liv!

Jag är på gymmet för att göra min grej och träna. Hur andra ser ut struntar jag helt i, så länge de inte stör mig och låter mig träna ifred.

Jag var själv en ganska blyg, klumpig och knubbig tjej när jag började träna, och det tog emot att gå in på ett gym, för jag tyckte folk stirrade, men jag vande mig snabbt. Jag hade alltid lurar i öronen för att det "skärmade av mig" och gav mig en känsla av isolering mitt bland en massa människor, vilket jag behövde i början.

Jag skulle enbart se upp till dig som går till gymmet och vill göra en förändring. Vore helt sjukt om någon Skulle skratta. Och om det MOT ALL FÖRMODAN är någon som gör det så kan vi enas om att problemet ligger hos dem. Heja dig!!

Jag förstår dig precis, har själv varit gravt överviktig och gått ner 20 kg. I början var det jättejobbigt att åka och träna och det kändes som om ALLT och ALLA stirrar på mig.

Jag har haft fobisk personlighetsstörning och borderline vilket har gjort det svårt för mig att överhuvudtaget bara gå på affären, Men i takt att kilona rasade ökade mitt självförtroende och nu går jag på gymmet med huvudet högt utan att ens fundera vad andra tänker om mig,

Skulle vi mötas på gymmet skulle jag nog tänka att det är strongt av dig att du tagit tag i ditt liv och börjat träna

Kanske simmning ?
Du kan hålla på längre och det kalla vattnet förbrukar också energi.
Mindre risk för skador.
Men gör det du tycker är kul.

Måste fråga vad du menar med denna mening?

-------------------------

Ingen kommer se ner på dig på gymmet.. Eller det beror på iof, jag ser ner på många på gymmet, men inte för att de är feta eller vältränade utan för att de tränar fel och bara är idioter. Man ser mer till hur stora vikterna är än till hur övningen skall utföras, patetiskt.

Var nog med att be en instruktör gå igenom övningarna med dig. Eller så går du till den största killen du hittar, så brukar de vara bland de mest hjälpsamma på gymmet (så var det i alla fall förr) såvida han inte är fullt upptagen med att stressträna..

Det jag menar är att jag har utsatts för psykisk misshandel. Något jag bearbetar varje dag men vissa dagar är värre än andra.

Känner mig typ som en stor tråkig grå råtta.

Men som sagt så jobbar jag på detta.

Tack för alla svaren!

Har försökt simning men att sätta på sig badkläder o bada inomhus är nog snäppet värre.

Tyvärr har det här gymmet inga instruktörer men får ta med en kompis ngn gång. Tror aldrig att jag skulke klara av att gå fram till någon på gymmet. Vare sig det är den minsta tjejen, äldsta tanten eller största biffen.