Startat ivf i Umeå november 2018

Hej alla!

Nu har vi fått ny tid på Livio igen, så nu kommer man snart att börja hänga där igen. Med nya sprutor, så vi får hoppas att det blir en förändring nu än de tidigare behandlingarna.

@RobinSparkles och @SevenSeas - Det är så skoj att läsa att det går bra för er båda! Försök att slappna av och njuta av allt, även om det fortfarande känns orealistiskt. Och strunta i vad folk tisslar och tasslar om. Fortsätter det, är det ju lika bra att konfrontera dem. Tro på dig själv och prata med dem som sprider skvallret. Enda sättet att få tyst på det hela, men det förutsätter ju att du känner dig stark nog att göra det.

@Pigellin - Då kanske vi springer på varandra där uppe. 4 ruvningar - har du fått samma sprutor och protokoll varje gång, eller har ni fått byta under tidens gång? Och - Lycka till nu efter FET. Hoppas att det går hem den här gången!

@sevenseas vad säger du?

Skvallrat och sladdras? Men så fruktansvärt tråkigt att folk inge har bättre för sig än att tycka till om andras liv.

Jag hoppas du får stressa mindre så lilla pyret får växa till dig utan stress.

Jag förstår hur du menar att man inte riktigt kan ta till sig. Vi ska på KUB- test imorgon och vi hoppas fortfarande att något finns där. För vi eller mest jag kan inte riktigt greppa detta. Det är som om man inte riktigt kan njuta förrän bebisen är här..

@pigilin hoppas verkligen det går vägen för dig.

Måste dock fråga vad LEI är för något.

Hörs. MVH RobinSparkles

@RobinSparkles och @SevenSeas - Det är så skoj att läsa att det går bra för er båda! Försök att slappna av och njuta av allt, även om det fortfarande känns orealistiskt. Och strunta i vad folk tisslar och tasslar om. Fortsätter det, är det ju lika bra att konfrontera dem. Tro på dig själv och prata med dem som sprider skvallret. Enda sättet att få tyst på det hela, men det förutsätter ju att du känner dig stark nog att göra det.

Håller tummarna för Er, Pomona!

Som jag skrev i inlägget ovan så har jag berättat för ett par stycken i min familj att vi gör/gjort IVF. Nu vet ALLA i familjen om detta, helt utan min vetskap. Min sambo är nära vän med en släkting till mig och när sambon skulle berätta att vi var gravida så kände hen redan till detta. Det visade sig då att hen hade fått höra nyheten från min far. Jag ringer upp min far, fly förbannad, och frågar honom varför han inte kan hålla en hemlighet för sig själv. Min far verkade allmänt oförstående och sa att han kände inte heller till att vi var gravida utan han i sin tur hade hört detta ifrån min syster. Jag ringer genast upp min syster och frågar henne samma sak varpå hon bli förbannad på mig och säger att hon minsann inte visste att detta var en hemlighet (vilket jag har sagt till henne), att jag är så jävla svår att ha å göra med och att vi ALDRIG NÅNSIN mer ska prata med varandra.

Alltså, jag förundras av vissa personer ibland.

Att inte vilja ta ansvar för sina egna handlingar. Att de gärna skyller ifrån sig och får andra att må dåligt bara för att de själva gjort fel.

Att din mor så som hon sa, kan vara ett skydd mot sig själv att inte hoppas för mycket. Vem vet?

Allt förändras säkert när barnet föds. Det lilla miraklet kommer att ta de med storm. Inget annat är ju viktigare.

Försök att strunta i det negativa och njut av pyret som finns inom dig. Det är han/Hon som är det viktiga och kommer bli det viktigast.

Hur mår du annars? Många gravsymtom kvar?

Vilken vecka är du i?

@Panoma hur går det för dig?

Mvh från tanten på andra sidan skärmen!

@Panoma hur går det för dig?

Ja jag vet inte om jag ska skratta, gråta, bli förbannad eller gud vet vad...

Min syster är yngst i syskonskaran och är (och har alltid varit) fruktansvärt bortskämd. Hon skulle nog aldrig någonsin erkänna ett fel hon begått, för det är så mycket enklare att skylla ifrån sig på nån annan - mig oftast.

Ja visst kan det vara så att min mamma också känner oro, men hon har ett underligt sätt att visa det på och har alltid haft. Jag har svårt att fatta att det faktiskt ligger ett litet pyre där inne och känner liksom ingen hejdlös glädje, tyvärr :( Är hela tiden orolig för att något ska gå fel och tänker ständigt "OM, inte när, det föds ett barn". Mår dåligt över att känna/tänka så. Är ständigt trött, sover dåligt, ingen vidare aptit (i början var jag hungrig konstant), huvudvärk och sura uppstötningar. Ska göra ultraljud nästa vecka och då få veta BF och så, men enligt min app så är jag i vecka 17 (16+3). Hur mår du själv?