Vi funderar på ett långt namn med fem stavelser till kommande bebis. Vi har också ett smeknamn/förkortning som vi tänker att vi kommer använda och som vi kommer försöka se till att folk runtomkring också använder. Tror ni att det är hållbart? Vi tycker alltså att det långa namnet är fint mem det blir lite opraktiskt så vi kommer använda oss av ett smeknamn.
Varför ska ni välja det om ni inte ens tänker använda det?
Varför ska ni välja det om ni inte ens tänker använda det?
Bättre att ha det som andranamn kanske, och välj ett kortare tilltalsnamn?
Vi funderar på ett långt namn med fem stavelser till kommande bebis. Vi har också ett smeknamn/förkortning som vi tänker att vi kommer använda och som vi kommer försöka se till att folk runtomkring också använder. Tror ni att det är hållbart? Vi tycker alltså att det långa namnet är fint mem det blir lite opraktiskt så vi kommer använda oss av ett smeknamn.
Som vuxen förutsätts man presentera sig med sitt riktiga namn, vissa smeknamn är så etablerade så de fungerar som namn även på vuxna som Kalle och Bosse t.ex. Med andra namn blir det inte lika bra, du heter Sebastian men kallas för Sebbe. Det blir kanske inte alltid lika bra att presentera sig som Sebbe i professionella sammanhang som vuxen. Det beror helt på vilket smeknamn det blir, föreställ er hur det kommer att fungera på en då. Det blir kanske också lite svårt att börja använda sitt riktiga namn när ingen, inte ens föräldrarna, brukat använda det. Kommer barnet att uppleva det om sin identitet om det aldrig/sällan används?
Jag håller med om att det är bättre att använda det långa namnet som andranamn. När jag var gift med barnens pappa så hade jag ett jättelångt efternamn (som barnen fortfarande heter), och det var hopplöst att få plats med hela namnet när man skulle fylla i blanketter och liknande. På samma sätt var det jobbigt med mailadressen till jobbet, den användes även som användarnamn i vissa jobbsystem, massor av bokstäver att skriva varje gång. Nu har jag totalt nio bokstäver i för- och efternamn tillsammans, så skönt! Men tycker synd om mina barn.
Det håller jag helt med om. Smeknamnet är ett namn som är så pass etablerat att folk heter det i förnamn. Skulle nog säga att det är vanligare som eget tilltalsnamn än som smeknamn. Ingen skulle reagera på att en person presenterar sig som det. Bosse till exempel. Folk som presenterar sig som det heter ju ofta Bo eller något annat men använder bara Bosse. Samma med Lotta och Kalle.
Tänker att vi kommer använda det långa namnet också. Men för att styra vilket smeknamn det blir och för att det är enklare att ropa/säga kommer det nog ofta bli smeknamnet.
Det håller jag helt med om. Smeknamnet är ett namn som är så pass etablerat att folk heter det i förnamn. Skulle nog säga att det är vanligare som eget tilltalsnamn än som smeknamn. Ingen skulle reagera på att en person presenterar sig som det. Bosse till exempel. Folk som presenterar sig som det heter ju ofta Bo eller något annat men använder bara Bosse. Samma med Lotta och Kalle.
Tänker att vi kommer använda det långa namnet också. Men för att styra vilket smeknamn det blir och för att det är enklare att ropa/säga kommer det nog ofta bli smeknamnet.
Tja, om det nu är Maximilian och han kommer att kallas Max så tycker jag att det är helt ok om ni verkligen gillar (båda) namnen. Maximilian är ju jobbigt att lära sig skriva som, säg, 4-åring, men han får väl även skriva Max och det är ju lätt 
Då bör det fungera. Ni vill styra lite vilket smeknamn det blir. Finns det risk att det lätt blir ett smeknamn som inte låter så bra? Enligt min erfarenhet så är det rätt svårt att styra sånt när det gäller kamrater. Det kan i alla fall bli något annat än ni tänkt er. Men man kan ju inte alltid styra allt. Lycka till och grattis till den kommande familjemedlemmen.
Jag håller med om att det är bättre att använda det långa namnet som andranamn. När jag var gift med barnens pappa så hade jag ett jättelångt efternamn (som barnen fortfarande heter), och det var hopplöst att få plats med hela namnet när man skulle fylla i blanketter och liknande. På samma sätt var det jobbigt med mailadressen till jobbet, den användes även som användarnamn i vissa jobbsystem, massor av bokstäver att skriva varje gång. Nu har jag totalt nio bokstäver i för- och efternamn tillsammans, så skönt! Men tycker synd om mina barn.
Något som kan vara värt att tänka på i sammanhanget är att den nya generationen som växer upp nu har helt andra smeknamn än de som vi kanske är vana vid. Jag som träffar väldigt många barn och ungdomar får höra helt andra smeknamn där jag hade valt helt annorlunda:
Alexander blir Xander istället för Alex
Simon blir Simpa istället för Simme
Olof blir Loffe istället för Olle
Cecilia blir Cille istället för Cicci
Sebastian blir Sebb istället för Sebbe
Maximillian blir Mille istället för Max eller Maxi
Listan kan göras lång.
Jag tänker att man nog ska vara lite försiktig med att tvinga på barnet ett smeknamn istället för ett riktigt namn. Visst kan man kalla sitt barn vid ett smeknamn hemmavid, men att få omgivningen att kalla barnet vid smeknamn är onödigt. Det händer att jag träffar barn som har ett smeknamn som är väldigt olikt det riktiga namnet och som föräldrarna vill att alla ska använda. Hos framför allt yngre barn skapar det här stor förvirring. För omgivningen kan det också skapa bekymmer vid klasslistor, uppletande av adresser etc. Barnen lystrar heller inte till sitt "riktiga" namn och dessutom kommer de nog aldrig att använda det ens i vuxen ålder. Alla har väl träffat någon Britt-Marie eller Sven-Göran som säger att om du ska hitta min mailadress så ska du söka på sven-goran.andersson@foretag.se men kalla mig helst Göran för Sven-Göran sade min mamma bara när hon var arg för något. Ännu större förvirring skapas när personen i fråga har ett smeknamn som man inte naturligt kopplar till det "riktiga" namnet och smeknamn ändras genom tid, som bekant.
Det beror ju lite på vad det är för namn också.
Tex THEODORE blir ju THEO eller TEDDY vilka är namn i sig. Men är det ett långt och ovanligt namn så kanske inte smeknamnet ni tänkt blir det som fastnar. Varken bland kompisar eller hos barnet självt. Då är det ju jobbigt att ha ett namn som man aldrig kallas eller känner igen sig i.
Namn som Anne-Marie kan ju bli både Ann, Anne, Marie, AM, Ammi och Amme (vilket alla är varianter jag hört på det namnet)
Jag skulle fundera på alternativa smeknamn som kan komma av namnet, och sedan se hur ni tänker er det. Alternativt välj bort ett långt förnamn och istället ha det som andranamn.
Jag gillar själv många långa namn men förstår problematiken! Min åsikt är följande:
Om ni redan från början har för avsikt att i huvudsak kalla barnet för ett smeknamn verkar namnvalet lite på kant. Barnet kanske aldrig kommer att identifiera sig med sitt namn. Många som har ett långt namn kanske börjar kallas vid ett smeknamn men efter ett tag och på ett mer naturligt/självvalt sätt. Det bästa vore ju om både namnet och smeknamnet är en del av barnet.
Det är inte fel att ge långa vackra namn, men försök då att använda namnet så att det inte bara blir ett krusidulligt ornament.