Dåligt samvete..

Första två veckorna var vi hemma. Sen blev det promenader varje dag. Jag är av den åsikten att ungar skall ut i ur och skur från babyåldern. Utom vid extremväder. 

Nej, jag tyckte inte alls det var besvärligt. Man går ut efter amningen. Då vet man att barnet är mätt och belåtet. Nu i kylan köper man hem fårskinnspåse som man lägger i vagnen. Finns säkert en massa tips. Fråga på BVC.

Ta det lugnt, jag tyckte själv att jag ville ut men de första månaden hann jag knappt klä på mig förrän jag skulle gå och lägga mig.

Det blev väl en vändning vid 6-7 veckor då var jag ute med bebisarna och promenerade i timmar varje dag.

Min kille är 7 veckor och vi har varit ute minst 30 min varje dag sedan har var 5 dagar gammal. Jag får lappsjuka av att bara var hemma hela dagarna. Vissa dagar blir promenaden betydligt längre, ibland vår vi vända efter 10 min. Det beror lite på bebis humör. Han gillar dessutom inte vagnen så jag måste lägga ner honom när han sover och vaknar han är det bara att vända hemåt för då börjar han skrika och slutar inte förrän han blir upplyft ur vagnen. Nu mer har jag börjat ta med bärselen så jag alltid kan sätta honom i den om han vaknar, i den blir han alltid lugn men man orkar ju inte bära i den hur långt som helst.

Jag vill dock poängtera att jag inte går ut på prommis för hans skull utan för min egen skull. Om jag inte hade haft behov av att komma ut och se lite andra människor och få lite miljöombyte så hade jag nog varit hemma hela dagarna jag också.

Men du ska ju inte ha dåligt samvete gentemot din bebis för att ni inte kommer ut varje dag. Jag tror ärligt talat att hen inte bryr sig det minsta :)

Du ska verkligen inte ha dåligt samvete! Ditt barn är ju så litet fortfarande att ni inte behöver skapa några fasta rutiner. Om bara några veckor kommer han säkert minska lite på amningsteillfällena och ni kanske kommer hinna med nån promenad mellan. Precis som du skriver så ska du ju hinna äta och vila. Ta vara på tiden med en sån liten och sitt bara hemma på den mörka och kalla årstiden. Det kommer helt säkert nån dag i en nära framtid som du känner att du har ork och tid att gå ut.

Med första barnet gick jag nog inte ut regelbundet förräns han var nån månad och då ammade jag inte och han är född i juni så det var lite lättare med kläder och sånt. Andra barnet kom i slutet av september. Vi satt hemma i två veckor medan min man lämnade och hämtade äldsta pojken på skolan. Jag var dessutom snittad och hade väldigt ont den första tiden. Men efter två veckor blev jag ju tvungen att gå ut för att lämna och hämta men jag hade ju gärna sluppit. Det var mkt planering med amningen (som funkade den här gången) för att bebisen inte skulle bli hungrig den lilla stunden vi var ute. Nu väntar jag tredje barnet i slutet av januari och bävar lite för att hämta två barn mellan amningen och denna gång är det lite längre att gå eftersom yngsta går på en förskola en bit bort.

Så ta det lugnt, kanske får du ett andra barn om några år och kommer bli tvungen att gå ut regelbundet så ta vara på den här tiden med första barnet där du kan göra lite som du själv känner.

Med första barnet inte alls första 5 veckorna- vinter, jultider, stressigt. Sen i princip varje dag. Nu med andra- tja, 4 promenader på 4 månader kanske. Hinner inte, han har kolik, hatar vagnen, måste ta hand om den andre också, uselt väder, you name it. Får hoppas det funkar framåt våren. Har inte alls dåligt samvete gentemot lillen, mer mot den store.

Knappt alls första veckorna! Jag hade ont och vädret var hemskt. Amningen tar ju sin tid i början!

Det kommer! Lättast är att ha bebisen i bärsele under egen jacka eller bebisen i åkpåse i vagnen så behöver man inte hålla på så mycket med kläder.

Bebisar märker knappt var de är ändå. De behöver bara mat, hjälp med hygien och kärlek.

Äh chilla! Bebisen märker knappast om han ligger inne eller ute och vädrar ni regelbundet får ni in frisk luft ändå. Jag var helt slut i början pga sömnbrist och var inte ute mer än jag behövde.