vilka frågor samarbeta kring?

Det handlar i huvudsak om sånt man behöver veta, tex allergier, om nåt speciellt är inbokat som den andre behöver veta osv. Man behöver inte tala om att barnet ska på friluftsdag, har klippt sig eller varit på kalas. Sånt kan en 14-åring ringa och berätta själv om den vill. 
Dvs sånt där smått vardags"krafs" har man ingen skyldighet att hålla på och rapportera om. 
Det står i lagen att man ska informera om sånt som kan underlätta samarbetet. Det betyder inte att man är en "slav" under den andre föräldern och måste tala om allting. 

Du kan väl inte på allvar mena att ni har kontakt varje dag? 

Här har vi barn som är hos den andra föräldern varannan helg. Det är i princip ingen kontakt förrän någon dag innan barnen ska dit, så att man vet att allt är ok inför den helgen. Om det är något väldigt viktigt däremellan hör någon av sig, tex om det kommit en inbjudan till släktings kalas som den andre föräldern gärna vill ha med barnen på. 
Det har funnits perioder när denne förälder i princip vela ha som ett veckobrev, ungefär som i lågstadiet, men har fått ge upp detta då vi har vårt vardagsliv i vårt hushåll och det är inget man har skyldighet att informera om. Det är inga små barn här heller. Vill föräldern veta mer om vad barnen gjort är det bara att fråga dem, rinag eller messa dem. 

Här kan du läsa lite: 

lawline.se/answers/informationsskyldigheten-for-vardnadshavare-gentemot-den-andra-foraldern

tack för svar, ska kolla länken imorgon! men det du skriver låter som en enorm lättnad! jo jag menar faktiskt daglig kontakt. kan nog hoppa över någon dag ibland, men något sms flertalet dagar och ibland låååånga konversationer eftersom modellen ofta blir (ja sett ur mitt perspektiv så det finns ju hans version också) att jag berättar något jag gjort, tex om jag haft ett samtal med en lärare, eller uppmuntrat vårt barn att gå iväg på någon aktivitet eller om det är mycket läxor... och pappan 20 procent av gångerna svarar neutralt. 5 procent på ett trevligt sätt och resterande gånger med ifrågasättanden eller oliktänkande. det är oerhört slitsamt för samtidigt är nästan allt som rör barnet mitt att ordna med, såväl socialt som praktiskt. Allt ifrån kontakter med skola, låta barnet ha sina kompisar här på övernattningar (det funkar inte ha flera hos pappan och här har hon 5-6 barn över på ett dygn i taget...) och i princip allt bekostas av mig med undantag för att jag får en stor del (men inte allt) av barnbidraget och vi delar på kostnaden för mobilabbonemang (jag köper dock mobilen märkligt nog), och ibland delar vi på kostnad för aktiviteter, men ibland tycker han det är för dyrt och då står jag för det (man kan ju inte tvinga honom vilja dela på det, då är det vårt barns intresse som går före och jag får stå för det tänker jag)...
skolarbete är helt upp till mig att hjälpa till med, läxhjälp i svenska (det ämne barnet har svårt i) bekostar jag själv (för jag känner att jag inte riktigt hinner med det själv och jag är behjälplig i många andra ämnen...) Ta till läkare, frisör fixa födelsedagar och vinterkläder... you name it. jag är ensamstående och har rubbet men måste hela tiden rapportera. det är lite krångligt. lättare om jag slapp daglig kontakt... särskilt som vårt barn inte ens VILL vara där mer...

Jag tror att de flesta faktiskt inte har kontakt så tätt som du beskriver, möjligt när man har väldigt små barn och den andre föräldern har ett tätare umgänge, men inte för en 14-åring. 
Tycker du kan börja med att säga att du kommer meddela en gång i veckan från med nu, tex varje söndag, om det är något speciellt inför kommande vecka osv. Dra ner på alla dessa småmeddelanden, det skapar ju bara merarbete för dig. Uppmuntra pappan att hellre ringa eller messa sitt barn om han vill veta något speciellt. Dels minskar det trycket på dig och  dels kan det faktiskt leda till att pappan och barnet får något roligt att prata om och kan utveckla sin relation, så att det blir bättre för alla på det sättet. 

Får du underhåll?

länken till lawline är toppen men handlar ju om umgängesförälder, ej mellan två vårdnadshavare. misstänker att det finns viss skillnad? juridiskt är vi två vårdnadshavare (även om den andra föräldern inte agerar riktigt så)

får inte underhåll. har inte orkat bråka om det heller.

vore väldigt skönt. problemet är att vårt barn inte orkar ha kontakt så mycket, svarar inte på sms, blir stressad av hans telefonsamtal... jag vet inte riktigt hur vi ska komma vidar med det. ibland kan hon få 6-8 sms på en dag och hon orkar inte svara, får ofta stressutbrott om att hon inte orkar med alla dessa sms med frågor och att hon inte vill svara. jag tänker att pappan kanske inte vet, inte kan veta hur hon reagerar så jag har försökt säga att hon inte mår bra av många sms och frågor. försökt säga att jag brukar skicka (de få dagar hon är hos honom) hjärtan eller "tänker på dig" mm men inget hon behöver besvara, det vet jag u att hon inte gillar. bett honom att dämpa men han förstår inte.
flera gånger i veckan just nu får dottern stora utbrott av detta.

Jag trodde faktiskt du menade att du var ensam vårdnadshavare eftersom den andre föräldern verkar så frånvarande. Men man ska ändå inte behöva hålla på och meddela minsta lilla

Trist att barnet känner sig så ansatt om pappa hör av sig. 

Jag tycker en väldig massa saker nu utan att känna dig:
1. Be FK om hjälp med underhåll. Du har all rätt i världen att få det när barnet bor så mkt hos dig. Om du inte vill använda pengarna kan du spara dem på ett konto till barnet. 
2. Har ni pratat tillsammans på familjerätten? Där kan de räta ut frågetecknen för pappan vad som är rimligt att få info om. Du kan definitivt styra att du bara meddelar en gång/vecka oavsett. Han kan inte tvinga dig eller barnet att svara varje dag. Barnet kanske kan blocka hans nummer ett tag för att få bort stressen. Inget han behöver veta, ungen behöver ju lite ro!
3. Du kan ringa  Soc och be om råd hur du ska hantera pappan, just för att barnet inte mår bra i detta. 
4. Kanske dags att kontakta advokat? Så stora barn kan inte tvingas iväg hur som helst och vill hon inte ens svara i telefonen är det ju rätt tydligt att detta inte är bra.

 och här är en tråd med två vårdnadshavare  
lawline.se/answers/har-boendeforaldern-informationsskyldighet

Hjälp vilket tålamod du har haft, dagliga meddelanden! Visserligen har jag ensam vårdnad, men har informerat varannanhelgspappan om det viktigaste ändå. Vissa perioder när sonen var tre år och sjuk ofta, hördes man kanske av dagligen, men aldrig annars. Det har varit info om hälsan (bara det viktigaste), kalas på pappans helg, aktuella fritidsaktiviteter och problem på skolan etc. Nu är sonen liten tonåring, och vill verkligen inte ringa pappan och berätta detaljer om sitt liv, och aldrig att jag skulle göra det heller. Nu meddelar jag endast om vi reser utomlands (datum och destination) och om det skulle vara någon väldigt viktig hälsofråga. Annat får pappan fråga sonen om saker, och sonen bestämmer själv om han berättar något. Det klart att din tjej vill ha lite privatliv och inte fläka ut sig om allt till pappan. Hon kanske berättar mindre för dig också om hon vet att du för allt vidare. Och, bråka inte om underhåll, låt försäkringskassan sköta det, dottern har ju rätt till dom pengarna.

nej. får 70 procent av barnbidraget. men senaste två månaderna bor barnet bara hos mig. får ändå 70 procent av barnbidraget. är lite knas alltihop. vi delar dock på några kostnader så som månadskort, mobil och barnförsäkring. i övrigt är i princip alla kostnader mina, med mat kläder, behov av ny skolväska eller vinterkläder eller slitage som skärmskydd på mobilen, utelunch, nöje med kompisar (om inte månadspeng täcker) presentköp till vänner. ... ja allt som pengar behövs till.

för övrigt angående månadspeng: barnet får 100 kr i månadspeng av andra föräldern, i övrigt inget. jag ger såklart mer månadspeng, en fjortonåring kan inte ha två hundra i månadspeng... Men pengarna räcker dåligt, i den andras familj är de två vuxna och fyra barn. att köpa julklappar till dem alla för så liten månadspeng går ju inte ihop. så jag betalar... det är ju helt knas alltihop. jag gör det för att jag vill att vårt barn ska få ge, få känna att hon har presenter hon är nöjd med o kunnat tänka ut... men det är ohållbart, jag går inte runt särskilt bra själv ekonomiskt. 
jag vet inte hur man ska tänka kring underhåll. hur mycket? 

och om någon vet, VAD ska man informera om och samarbeta kring med en fjortonåring? jag blir helt förvirrad får nu när jag försöker att backa lite, inte ha daglig kontakt (vårt barn vill inte ha kontakt och har inte varit där på länge nu) så får jag höra att jag är dålig på att samarbeta.... men att varenda dag ge massa info som bara bollas tillbaka med frågetecken, kritik, ifrågasättanden, är tungt! det leder inte till att vårt barn får något av det och jag får inte stöd eller hjälp att dra något... det känns faktiskt rätt onödigt att hålla på med...så igen, VAD ska man samarbeta kring?!

oj tack missade ditt svar!

Du behöver inte alls ha daglig kontakt med pappan om en 14-åring!

Till att börja med, han är vårdnadshavare? Då har han all rätt att få information direkt från skolan om allt som rör tonåringens skolgång. Se till att han får de veckobrev och kontaktuppgifter som han behöver och säg åt honom att skaffa sig den infon själv. Då kan du sluta med sms om skola och skolarbete.

Sedan behöver du tänka om och sätta din tonårings bästa främst. Inte pappans önskemål. Ditt barn är på väg att bli vuxen och behöver själv få välja vem hon delar detaljer ur sitt liv med. Vill hon att pappa ska få veta vilka kompisar som sov över? Fine, då får hon informera pappan om det! Du har INGEN sån skyldighet att rapportera om er vardag.

Det du måste informera om är allvarligare händelser, allvarlig sjukdom (inte lite snuva), och så sånt som påverkar umgänget.

Jag tycker att du ska kontakta familjerätten. För det du har skyldighet att informera om skiljer sig så mycket från vad ditt ex vill ha information om så du kan behöva stöd och hjälp att prata med honom. Och han behöver få höra hur hans smsande påverkar dottern.

tack vad bra det här låter! skolan lägger all info på webben men han läser inte där. dottern blir väldigt irriterad på hans frågor om skolan.
jag tänker att det är en mycket viktig poäng det här med integritet, min dotters privatliv. att jag ska hålla på att dela massa detaljer om dotterns vardag med pappan som hon själv inte vill dela... det känns inte bra. dottern vill inte träffa pappa alls just nu. och blir mycket stressad av alla hans sms. jag tror att han skulle behöva backa för att det ska lugna sig och relationen ska kunna byggas igen men han lyssnar inte på det tipset...

Jag känner igen mycket av det du skriver från vår situation. Min dotter vill inte träffa sin pappa pga saker han gjort och sagt till henne. Och han lyssnar inte på tips från mig om hur han ska kunna förbättra deras kontakt.

Vi gick i möten hos familjerätten när dottern var ca 15 år men löste ändå inte upp något som hade med hans och dotterns relation att göra. Han lyssnade tyvärr inte på dem heller. Däremot fick jag bra råd av familjerätten om vad jag har rätt till, vad jag har skyldighet till, och hur jag ska agera.

Åh kan unte du berätta, om skyldigheter och förhållningssätt, vilka råd du fick? jag famlar en del, vill göra det som är dotterns bästa och förstås rätt mot alla parter. Har ni gemensam vårdnad?