När jag och mitt ex gjorde slut för lite mer än ett år sen var mitt liv över, trodde jag då i alla fall.
Jag föll in i en djup depression, och även om relationen i sig var HEMSK, så var jag psykiskt så nedbruten att jag aldrig trodde att jag skulle träffa någon igen, och inte bara det, att jag aldrig skulle kunna lita på någon igen. Mitt ex förstörde mig helt.
Men så i augusti tvingade mina vänner mig att träffa en kille jag hade matchat med på tinder, jag var livrädd för dejten, han var 10 år äldre och jag höll på att ställa in allt säkert 100 gånger. Livrädd och nervös! Men tack vore tjejernas pepp så gick jag på dejten, och så hände något!
Jag träffade en underbar man! Vi har träffats hela hösten, har nycklar till varandras lägenheter, och jag älskar hans barn lika mycket som jag älskar honom!
Jag trodde AAAAALDRIG att jag kunde känna såhär! Att någon kunde vara så fin mot mig! Han säger hur vacker jag är, hans barn är underbara, och jag har aldrig känt mig så lycklig som när vi står hand i hand och barnen väljer lördagsgodis.
Jag kan ärligt säga att jag har hittat min hamn!
Jag är 27 :) så det händer väl när man minst anar det!
Och tro mig, jag tappade hoppet helt. På kärleken, på människor, men han.. han ändrade på allt!