• Äldre 27 Nov 08:16
    464 visningar
    4 svar
    4
    464

    Problem med maten

    Jag vet inte riktigt vad jag vill men denna tråd, kanske bara  skriva av mig lite.

    Jag känner att jag är på väg ut på djupt vatten igen, sakta men säkert. Jag har haft problem med mat ända sen tonåren. Min mamma hittade på alla möjliga olika sätt att kalla mig tjock, och tala om att jag borde passa vad jag åt. Ni kan nog förstå vad det gör med en. Ska tilläggas att mitt BMI aldrig har varit över "underviktig" under tonåren.

    Jag anser inte att jag haft / har en ätstörning då jag aldrig räknat kalorier, svält mig själv totalt eller spytt upp maten, men min fobi för att kräkas är nog enda räddningen där. Jag har alltid ätit det jag velat, om än hoppat över måltider då och då och egentligen ätit för lite, om än det medfört sjuk ångest och jag verkligen känt fettet växa på kroppen. Men ja.... Jag inser att det inte är ett normalt, sunt beteende.

    För kanske 2 år sen slutade jag äntligen må illa så fort jag åt och kunde äntligen äta mig mätt och inte sluta pga. illamående. Min man påpekade att jag börjat äta mycket mat. Jag vet att han var glad, men det var som att få en käftsmäll. Jag är livrädd för att bli fetare.


    Jag har gått upp lite i vikt, har ingen aning om vad jag väger nu, slutade väga mig när vågen passerade 50 kg. Jag får sån ångest av att stirra på siffrorna, för dom är för höga. Såg en bild på mig från i somras där jag hade bikini. Jag blev äcklad. När har jag blivit så tjock?! Vad har jag låtit hända med min kropp? Jag berättar för min man som givetvis talar om att jag är perfekt som jag är, att han inte ser någon skillnad. Men det hjälper inte.


    Nu njuter jag av att vara hungrig igen, det känns som en seger.
    Jag vill börja gå på gym och träna, men jag låter bli. Jag tror inte jag kan göra det på ett sunt sätt.


    Samtidigt vet jag att det är inte bra. Jag är inte tjock, jag är nog rätt normal. Har 34/36 i klädstorlek. Men det ändrar inte det faktum att jag avskyr min kropp och hur den ser ut.... Tack och hej från mig,  nu ska jag fundera på hur jag ska övervinna dessa hjärnspöken ännu en gång.

  • Svar på tråden Problem med maten
  • Äldre 27 Nov 09:14
    #2

    Nej jag vill verkligen inte ta hjälp ang detta.... Jag anser att det inte är något problem och att jag löser det bra på egen hand, jag har gjort det hittills... Men å andra sidan, att vägra inse att man har ett problem innebär förmodligen att jag har ett Har pratat väldigt ytligt om det med min psykolog. Jag tror inte hon vet hur stora problemen är, eller så vet hon. Vi har i alla fall ordnat med mvc att den dagen jag blir gravid, och man måste vägas mm, kommer dom aldrig tala om för mig vad jag väger. Väldigt skönt.

  • Äldre 27 Nov 13:26
    #4
    tankfull skrev 2018-11-27 09:29:39 följande:

    Jag hade en lättare ätstörning när jag var mycket yngre. Men det är ett sånt I-landsproblem att jag började skämmas över att lägga min energi på sånt när det finns små barn i världen som svälter ihjäl. Lägg dina tankar på andra saker, hur mycket du väger eller hur du ser ut är fruktansvärt oviktigt egentligen. Det är hur du mår som räknas, och man mår inte bra av att vara fixerad vid sin kropp. Att vara mager ser inte hälsosamt ut, jag vet det för jag har varit för smal i perioder. Sköt om dig, ät när du är hungrig och slappna av i jul!


     tack så mycket för dina ord <3
Svar på tråden Problem med maten