• Äldre 27 Nov 15:13
    4844 visningar
    7 svar
    -1
    7
    4844

    Adoptera bort eller behålla?

    Hej,

    Jag och min ex-man separerade tidigt i år då jag föll för en annan man. 
    Min ex-man och jag har en gemensam son på 2år och 3 månader. Både jag och min ex-man har nya partners och våran relation till varandra fungerar jätte bra. 
    När jag och min ex-man skulle skaffa barn så fick vi ta hjälp då vi försökt i över 1 år utan reslutat. Jag har jätte oregebunden mens och har trott att jag aldrig kommer kunna bli gravid igen utan hjälp.

    MEN så fel jag hade. Nu är jag gravid tillsammans med min nya kille (vi har träffats i 8 månader). Vi trivs jätte bra och har pratat om att vi vill ha barn i framtiden. Min nya kille har inga egna barn sen tidigare och ingen av oss har ens tänkt tanken på att skaffa barn redan nu. Men nu när jag väl är gravid så känns det som om min kropp gör allt för att intala mig att det är rätt, trots att jag vet att läget verkligen är fel. 
    Min kille vill inte att vi ska behålla barnet nu, utan vill vänta något år då vi kanske köpt hus och har varit tillsammans längre. Han är super bra extra pappa till min nyvarande son så jag är inte tveksam på hans kapacitet som far. 
    Jag trodde verkligen inte jag skulle känna så starkt. Hur gör man i en sån här situation? jag är egentligen mot aborter eftersom jag själv fått kämpa med min första graviditet.... 

  • Svar på tråden Adoptera bort eller behålla?
  • Äldre 27 Nov 15:18
    #1
    +1

    Om det känns som att du vill behålla ska du göra det. Du har ett barn sedan tidigare så du vet vad föräldraskapet innebär. Att adoptera bort skulle jag verkligen inte råda dig till, tänk att leva resten av livet med vetskapen att du lämnat bort ditt barn.

    Tajmingen är kanske inte perfekt men är den någonsin det? Tänk om ni inte kan bli gravida sen när ni försöker igen om något år.

    Kanske behöver ni bara lite tid att smälta nyheten. MVC har bra kuratorer som ni kan gå och prata med, enskilt eller tillsammans.

    Lycka till!

  • Äldre 27 Nov 15:28
    #2
    +1
    MadeleineLA skrev 2018-11-27 15:13:25 följande:

    Hej,

    Jag och min ex-man separerade tidigt i år då jag föll för en annan man. 
    Min ex-man och jag har en gemensam son på 2år och 3 månader. Både jag och min ex-man har nya partners och våran relation till varandra fungerar jätte bra. 
    När jag och min ex-man skulle skaffa barn så fick vi ta hjälp då vi försökt i över 1 år utan reslutat. Jag har jätte oregebunden mens och har trott att jag aldrig kommer kunna bli gravid igen utan hjälp.

    MEN så fel jag hade. Nu är jag gravid tillsammans med min nya kille (vi har träffats i 8 månader). Vi trivs jätte bra och har pratat om att vi vill ha barn i framtiden. Min nya kille har inga egna barn sen tidigare och ingen av oss har ens tänkt tanken på att skaffa barn redan nu. Men nu när jag väl är gravid så känns det som om min kropp gör allt för att intala mig att det är rätt, trots att jag vet att läget verkligen är fel. 
    Min kille vill inte att vi ska behålla barnet nu, utan vill vänta något år då vi kanske köpt hus och har varit tillsammans längre. Han är super bra extra pappa till min nyvarande son så jag är inte tveksam på hans kapacitet som far. 
    Jag trodde verkligen inte jag skulle känna så starkt. Hur gör man i en sån här situation? jag är egentligen mot aborter eftersom jag själv fått kämpa med min första graviditet.... 


    Hej TS,

    Vill du behålla barnet så tycker jag att du borde göra det. Ni kanske inte har varit tillsammans så länge, och graviditeten kanske inte kommer vid "perfekt tidpunkt" men det gör dom sällan. Det finns saker som sker i livet hela tiden och ska man leta efter rätt tid att skaffa barn, så har jag svårt att tro att man någonsin gör det.

    Och med tanke på din tidigare erfarenhet av svårigheter att bli gravid, så skulle jag inte chansa att göra abort och hoppas att man ska bli gravid nästa gång för att tajmingen ska vara bättre. Adoptera bort är nog ett ännu värre alternativ, både för dig och barnet. För dig att behöva leva med att ditt barn skulle kunna haft ett syskon, och för barnet att i framtiden att kanske få reda på att mamma redan hade ett barn innan och ändå adopterade bort just henne/honom.

    Prata med din kille, ta hjälp av kurator om det känns jobbigt, men behåll barnet. Det löser sig alltid i slutändan bara man vill! Glad
  • Äldre 27 Nov 16:13
    #3

    Förlåt men om du gör abort för att han vill den när du har svårt att bli gravid så är du korkad. Men det är vad jag anser. Btw så blev jag gravid efter en månad med min sambo. Det var 12år sen. Och vi har nu 5 barn tillsammans.

  • Äldre 27 Nov 17:26
    #4
    MadeleineLA skrev 2018-11-27 15:13:25 följande:

    Hej,

    Jag och min ex-man separerade tidigt i år då jag föll för en annan man. 

    Min ex-man och jag har en gemensam son på 2år och 3 månader. Både jag och min ex-man har nya partners och våran relation till varandra fungerar jätte bra. 

    När jag och min ex-man skulle skaffa barn så fick vi ta hjälp då vi försökt i över 1 år utan reslutat. Jag har jätte oregebunden mens och har trott att jag aldrig kommer kunna bli gravid igen utan hjälp.

    MEN så fel jag hade. Nu är jag gravid tillsammans med min nya kille (vi har träffats i 8 månader). Vi trivs jätte bra och har pratat om att vi vill ha barn i framtiden. Min nya kille har inga egna barn sen tidigare och ingen av oss har ens tänkt tanken på att skaffa barn redan nu. Men nu när jag väl är gravid så känns det som om min kropp gör allt för att intala mig att det är rätt, trots att jag vet att läget verkligen är fel. 

    Min kille vill inte att vi ska behålla barnet nu, utan vill vänta något år då vi kanske köpt hus och har varit tillsammans längre. Han är super bra extra pappa till min nyvarande son så jag är inte tveksam på hans kapacitet som far. 

    Jag trodde verkligen inte jag skulle känna så starkt. Hur gör man i en sån här situation? jag är egentligen mot aborter eftersom jag själv fått kämpa med min första graviditet.... 


    Det är en knivig sits som många par får gå igenom... Ytterst är det naturligtvis du och bara du som avgör. Men det är sällan till någon hjälp att få höra det när man väl står där med testresultatet i sin hand, en chockad partner som inte vill behålla och ovanpå det vara chockad själv och man vet varken ut eller in längre... Vi blev oplanerat gravid nästan direkt efter att vi träffats...

    Att få barn är lika underbart som tufft och tärande även på det mest stabila och långvariga förhållanden. Att bli gravid tidigt in i förhållandet innan man känner varandra riktigt bra gör inte saken lättare...

    Tajmingen är sällan rätt, ofta känns det som att det alltid är något man skulle ha velat hinna göra innan man blir förälder även om barnet är fullt planerat.

    Å andra sidan har du barn sedan förut så du vet ju vad föräldraskapet innebär och kan säkert stötta din kille om han blir orolig och nervös. Försök prata med varandra i lugn och ro och vrid och vänd på alla fördelar och nackdelar. MVC har bra Kuratorer och Psykologer som man kan gå och prata med så boka tid där om du känner att du själv eller kanske ni båda behöver.
  • Äldre 30 Nov 02:10
    #5
    +1

    Vad ska adoptivföräldrarna svara barnet när det frågar varför dess första mamma och pappa inte ville ha det? "Ett husköp var viktigare"?

  • Äldre 30 Nov 03:46
    #6

    Jag hade aldrig adopterat bort ett barn i den situationen. Skulle ångra mig hela livet! Timing en kan väl inte alltid vara perfekt. (Det var den inte för mitt första barn och han är en av de bästa sakerna som någonsin hänt mig.) Det är ju ett nytt liv vi talar om. Vill du behålla barnet så gör det!

  • tobbe0­1
    Äldre 30 Nov 04:29
    #7
    -1 +1

    Med all respekt men liksom att adoptera bort ett svenskt barn känns...........30-talet och depressionen.

Svar på tråden Adoptera bort eller behålla?