Tiden efter abort

Hallå där! Igår avslutade jag min medicinska abort i vecka 7. Den var fysiskt hemsk. Den fysiska smärtan var jag dock inställd på. Det som inte kom lika väntat är känslorna nu i efterhand. Jag tvivlade inte en sekund på att göra abort, jag visste att det inte är rätt läge för barn. Men jag kände ändå en viss sorg i att aldrig få se vad det kunde blivit. Samtidigt som det kändes så fel att vara gravid, så kändes det så rätt. Om bara hjärtat bestämde hade jag behållt det, men min livssituation (litet boende, studier) är inte optimal, utöver att jag dessutom är 20 år gammal.

Hur som helst, jag trodde att jag skulle ta dom där tabletterna, bli av med graviditeten, och gå vidare. Men jag känner mig tom. Jag saknar den uppblåsta magen, känslan av att något litet växer där. Jag saknar till och med illamåendet! Det blev så verkligt att jag inte längre är gravid när jag direkt efter aborten blev av med mina graviditetssymtom som varit så tydliga och närvarande. Det blev så tydligt när allting bara forsade ur mig, och tomheten tog plats istället. Och nu sitter jag här, jag som trodde "det är bara att göra en abort", med en stark känsla av att något saknas. Under graviditeten kändes allt annat än just det så oviktigt, även fast jag visste att jag inte skulle behålla barnet. Nu efter aborten, känns "allt annat" fortfarande oviktigt, men "allt annat" är allt jag har kvar. Och jag vill verkligen gå vidare, vara den unga tjejen jag var innan. Men just nu känns allt som inte har med graviditeten att göra ointressant och meningslöst.

Har någon känt liknande möjligtvis? Kan man komma ifrån dessa känslor inom en snar framtid?