Lat skolvägrande och arbetsvägrande tonåring

Försök få henne att förstå att hon förstör sina chanser till ett drägligt liv genom att hoppa av skolan. Visst man kan klara sig bra ändå men majoriteten av dom som hoppar av har inga direkta solskenshistorier att berätta.

Ställ krav, be inte att hon ska göra saker.

Ge inga pengar.

Borde ge motivation.

Varför är hon så skoltrött? Jag tror ni måste bena ut det först. Är hon kanske mobbad? Hur mår hon? På väg i en depression. Det finns alltid orsaker till att barn hoppar av skolan. De är inte bara lata och arbetsvägrande av födsel och ohejdad vana. Hur är hemmiljön? Skolmiljön? Hur duktig resp dålig är hon i skolan? Hatar hon vissa ämnen som hon inte är duktig i?

Det finns oerhört mycket som gör att hon reagerar på sånt här. Ungen mår ju inte bra! Tonåring - det är alltså mellan 13 och 19 år. Hur gammal är hon EGENTLIGEN? Gymnasiumålder? Kanske ett sabbatsår vore nåt? Söka in på en kurs som intresserar henne (prata med arbetsförmedlingen!).

Tror ni behöver snacka med nån som kan sånt här. 

Inga pengar, ingen wi-fi. 

Så du tror straff får ungen motiverad?

Jag hade också en presumtiv hemmasittare. Det löste sig av sig själv när jag kontaktade skolan och CSN så att latmasken stod helt utan pengar.

Jag var stenhård med att jag inte skulle betala mer än ett kontantkort laddat med 200 kr samt endast nödvändiga kläder av billig sort. Drog in även busskortet och låste moppen samt stängde av wi-fi. Han var obstinat i en månad men tog sen kontakt med skolan och löste situationen på egen hand.

Straff och morot tror jag på. De flesta av oss skulle inte jobba om vi inte fick någon lön, det är liksom en del av moroten. Straffet är att om man inte jobbar kan man inte köpa något eller göra något. Detsamma borde gälla detta barn. Att jobba eller plugga är det minsta man kan begära av en ungdom. Om vi fick allting utan att anstränga oss så gissa vad? Många av oss skulle sluta anstränga sig. 

Jag utgår ifrån att det inte rör sig om någon djupare problematik, utan ren och skär lathet. 

Gillar inte att du kallar henne lat, det kanske inte alls är lathet det handlar om. Jag var så fruktansvärt ?skoltrött? i gymnasiet, höll på att knäckas helt. Jag hoppade av efter ettan och har i vuxen ålder fått en aspergersdiagnos. En ny stor skola, nya människor och ökad press blev helt enkelt för mycket.

Jag närmar mig 30 och är ännu inte klar med gymnasiet, tagit några kurser lite då och då, men klar tror jag aldrig att jag kommer bli.

Jag har turen att vara gift med en höginkomsttagare och vi har kommit fram till att jag helt enkelt ska vara hemmafru. Jag har provat både olika former av skola och att jobba, jag mår jättedåligt snabbt, det går inte.

Vi har tre barn varav den äldsta har samma diagnos som jag. Hon har perioder där hon inte orkar skolan och då får hon vara hemma några dagar och samla ny energi. Skolan är helt förstående och tycker att den mentala hälsan är lika viktig som den fysiska. Hon ska inte behöva bränna ut sig redan nu.

Jag hoppas verkligen att skolgången kommer hålla hela vägen för mina barn, men gör den det inte så är det inte hela världen. Att de mår så bra de bara kan är det viktigate för mig.

Har du lyssnat på din dotter? Inte bara pratat, utan verkligen lyssnat på både det hon säger och det hon inte säger? Jag känner direkt när mina barn inte mår bra.

Att se till att barnet får mat, husrum och har kläder är självklart.
Allt annat kan ses som belöning och något man får när man sköter skolan eller sina andra åtagande.
Så inga extra pengar, inga onödiga klädköp, ingen ny elektronik och internet och ev tv stänger ni av när ni går hemifrån.
Dessutom väck barnet var morgon och ät frukost ihop och vid  tiotiden på kvällen stänger ni åter av wifi.
Givetvis måste ni ta reda på varför hen inte vill gå i skolan.

Att se till att barnet får mat, husrum och har kläder är självklart.
Allt annat kan ses som belöning och något man får när man sköter skolan eller sina andra åtagande.
Så inga extra pengar, inga onödiga klädköp, ingen ny elektronik och internet och ev tv stänger ni av när ni går hemifrån.
Dessutom väck barnet var morgon och ät frukost ihop och vid  tiotiden på kvällen stänger ni åter av wifi.
Givetvis måste ni ta reda på varför hen inte vill gå i skolan.

Hon är 17 år gammal och går alltså i gymnasiet. Hon är nästan vuxen och kommer bli behandlad som en också. Mår hon dåligt? Ja men då får hon gå till läkaren och sjukskriva sig. Men hon vägrar säga varför Hon inte vill gå i skolan, så jag antar att det är ren och skär lathet. Att man inte vill accepteras inte i det här hemmet. Pappan och jag arbetar heltid, jag vill inte arbeta heltid, men ibland måste man göra saker man inte vill. Det måste hon förstå. Hon får inge pengar, ingenting. Billigaste maten, kläderna osv. Det sorgliga är att inte ens det får henne motiverad att ta tag i skolan eller arbete. Men vi är stenhårda med det här hemma - inget jobb/skola - inga pengar. Nej hon har ingen diagnos vad vi vet. Lathet är ingen diagnos.