Sexlös relation, stanna eller kämpa på

Allt fungerar utan sexet. Skulle du kunna leva och må bra utan? Och leva och må bra av det ni faktiskt har och byggt upp tillsammans.

Varför vill hon inte ha sex oftare?

Skulle hon godkänna en kk?

Det är väl ganska uppenbart att hon inte finner dig attraktiv längre?
Tyvärr ganska många kvinnor som fungerar så. Och när det händer väljer dom att antingen lägga ner sexet eller söka sig till andra.

Ni är nog redan på väg isär egentligen, din fru har bara inte fattat det ännu, men det kommer. Lika bra att du tar första steget. Många i din situation frågar sig långt senare varför dom inte bröt upp tidigare istället för att förlänga pinan.

Leva utan: Ja
Må bra utan: Nej

Varför: Tror inte hon tycker sex är tillräckligt spännande om det är med en och samma partner. Vet inte, hon vet inte riktigt själv mer än att hon inte tycker sex är viktigt i vår relation

Skulle hon godkänna KK: Troligen inte, och jag vet inte om det skulle lösa mitt problem eftersom jag egentligen fortfarande älskar henne, dvs det skulle fortfarande kännas väldigt fattigt att leva ihop utan sex. Det är inte bara sexet i sig jag saknar utan även den känslomässiga biten. 

Hur ser relationen i stort ut? Du skriver att ni kommer överens, att den oftast är bra. Du skriver att ni bor i villa, har bra jobb.

Är detta så som du ser det? Eller är det vad ni bägge anser?

Jag är man, gift, barn, villa, bilar, bra jobb, god inkomst. Jag och frun kommer överens, vi har det oftast bra. Men vi har haft våra svackor, relationsmässigt, och även sex-och samlivsmässigt.

I de fallen så har det i princip aldrig varit sexet som varit triggern, utan snarare något annat, men det gick ut över sexlivet och det blev elefanten i rummet.

Någon gång så var det stress. Stress som kom från jobb, från vardagen, från "Familje AB". Saker som i grund var "bra" men som skapade stress emellanåt, och då kom i vägen för det gemensamma samlivet. Vi hamnade i osynk. Jag var sugen när min fru inte var det och vice versa. Men vi kunde inte sätta ord på det, eller prata om det öppet, initialt. Nedåtgående spiral much? Japp!

En annan gång var det tid, eller prioriteringar. Vi, eller rättare sagt, min fru (upplevde jag det som!) prioriterade inte sex, eller vår vuxna relation. Fanns det inte på to-do-listan så blev det inte gjort liksom. Vet att det låter oerhört osexigt och opassionerat att behöva skriva upp "ha sex" på en att-göra-lista. Men rent känslomässigt så var det lite så. Vi gjorde massor av saker, fixade med projekt, var världens bästa föräldrar, bägge tog ansvar för hus&hem etc men vi glömde bort vår vuxen-relation, och vi glömde bort att ha sex med varandra. Jag såg massor av ypperliga tillfällen att "smita undan" och ha sex en stund, men det såg inte min fru - hon såg att rosenrabatten behövdes rensas. Ledde till mycken frustration.

Hur ser era samtal ut kring detta? Handlar det enbart om sex, och det uteblivna sexet? Eller kan, vågar, ni även prata om känslor? Vilka känslor uppstår när sex uteblir? Vilka känslor ger sexet? Hur ser ni på närhet, närvaro, intimitet? Kyssar och smek i vardagen?

När din fru säger att hon vill jobba på det, vad säger hon då, och/eller vad menar hon med det?

En viktig del för mig och min hustru, i allt ovan, var att vi bägge var överens om att vårt sex var bra! Vi uppskattade att ha sex med varandra, vi är/var attraherade av varandra, fysiskt och känslomässigt, men vi tappade likväl bort varandra och frekvensen gick ned till en "olidlig" nivå.

Nyckeln för oss, och det är givetvis klyschigt, var kommunikation. Att våga prata om elefanten i rummet (Sex!). Öppna sig, blotta sig.

På ett sätt är jag glad att det bara var det, dvs ganska basic stuff. Vi behövde inte dra iväg i tangentens riktning vad gäller själva sexet, vi gillade generellt samma typ av sex, ingen var i sig "otillfredsställd" (om vi bara hade sex!), det låg ingen hund begraven som ställde hela relationen på sin spets.

Många brukar ju säga att när sexet, sex-och samlivet fungerar så är det en liten del av en relation. Det finns bara där. Men när det blir grus i maskineriet så blir det en stor del av en relation.

Det kunde varit jag som skrivit det där, fast jag är kvinna i ett sexlöst förhållande. Varenda ord känns som taget ur mitt liv (bortsett från 3-åringen, jag har bara en 6-åring)

Halvdött sex max 1 gång / månad och väldigt sparsamt med kärlek i övrigt.

Jag har inga direkta tips men kan skriva om hur det är för oss och vad jag bestämt mig för.

Jag älskar honom och vill verkligen leva mitt liv med honom, men inte såhär egentligen.

Jag har gråtit så många nätter över det här, ältat och pratat och fått ett: jag ska bättra mig, och sedan ingen förändring.

Man blir ju helt trasig inuti av alla avvisanden.

Jag har iaf nu, senaste månaden faktiskt, bestämt mig för att stanna med honom men sluta helt ta initiativ till sex. Det är som du skriver, det går att leva i ett förhållande utan sex, men att må helt bra går inte. Men det får vara värt det. Jag är inte beredd att ge upp mitt barn för att få ett bra sexliv och kärleksliv.

Hoppas innerligt att det löser sig för er. Jag lider med dig.

Samma för mig och svårt på bostadsmarknaden och ett barns ledsna känslor...

Jag är kvinna och i en liknande situation. Jag vet varken ut eller in, något säger mig att jag egentligen borde lämna eftersom jag gjort allt jag kan utan att det blir bättre men samtidigt bär det mig emot då han har flera sidor som jag trivs bra med. Det hade varit enklare om han varit ett svin rakt igenom.

Just så, vore han bara ett svin kunde man lämnat och krävt egen vårdnad. Men nu är det bara att bita ihop för barnets skull.

Så jävla tragiskt att läsa. Finner inte ord. Skulle nog kunna sätta oss ner och ta oss en kall och fundera varför vi hamnat där vi gjort. Men tyvärr så hjälper det inte.

Jag TROR för vår del att intresset i grund och botten är lågt från första början men under nyförälskelse finns en tillfällig extra sexual energi. Nytändningen höll i sig ca 1-2 år för oss sedan gick det utför. Senare av naturliga skäl blev det ganska långt uppehåll efter barn men efter barnen har det blivit kvar där. Jag är medveten om att många kvinnor efter barnafödande hamnar där och jag har dessvärre konstaterat att vår familj också råkat ut för fenomenet. Vi har som ni pratat om det mååånga ggr men jag vill inte påstå att det blivit nån långvarig skillnad. Det blir en tillfällig skillnad efter att vi har pratat men efter en vecka är vi tillbaka där vi var.

Har inga goda råd dessvärre eftersom jag sitter mitt i det jag med. Men en sak har jag infriat, jag tänker prioritera mig själv istället för att sitta och vänta på något iniativ. Försöker radera alla sexuella fantasier jag har om min fru. Lycka till. Micke, 47, 3 barn.

Glömde svara på din fråga.

Har du inte testat allt...?....så kämpa på.

Jag älskar min fru över allt annat och jag kämpar på, mot vad vet jag inte riktigt än. Men har inte gett upp pga att vår kärlek är mycket stark och äkta. Precis som ni så har vi ett väl fungerande förhållande för övrigt. Vi har kul tillsammans etc etc. Därmed kan jag inte släppa hoppet på att vi även ska hitta varandra hela vägen.????