Hur ska den offentliga vården kunna konkurrera mot den privata?
www.svd.se/vardkoerna-vaxer--sjukhus-hyr-in-sig-hos-privata-aktorer
Ni inom vården, hur resonerar ni om bemanningsuppda, vad skulle få er att välja det? Och ni inom bemanningsföretag, vad skulle få er att återgå till sjukhusen?
För att jag skulle välja bemanning istället för min arbetsplats skulle förutsättningarna behöva vara (för varje enskild arbetsplats som är aktuell):
- ordentlig inskolning i arbetsplatsens rutiner istället för de 1-2 dagar som erbjuds idag. Ja, jag kan mitt arbete, men jag har ingen aning om var jag hittar saker, hur rutinerna på just den här arbetsplatsen ser ut eller hur generella ordinationer ser ut och fungerar i praktiken.
- kontinuerligt boende erbjuds i de fall jag skulle arbeta på annan ort än min hemort. Det vill säga, jag vill inte tvingas hoppa omkring mellan hotell/lägenhetshotell/vandrarhem med oklar tillgång till kyl/frys/kök/badrum och jag vill veta vad jag behöver för att kunna ha en vardag - lakan/handdukar? Porslin? Köksutrustning?
- en lön som antingen är pensionsgrundande eller som tar höjd för avsättning till pension, och som efter skatt (och i förekommande fall efter avsättning till pension) innebär minst 25 000 i handen.
- förutsättningar för att kunna komma in i gänget på arbetsplatsen. Det vill säga att chefer försöker behandla mig på samma sätt som andra anställda och inte lägga grund för olikabehandling redan där.
- möjlighet till att istället anställas direkt av arbetsplatsen om vi trivs med varandra och kan komma överens om lön etc på sikt
- arbetsplatsen innebär samma eller bättre arbetstider än idag (bekväm arbetstid, en kort kväll per vecka, inga helger, kvällar eller röda dagar) och jag inte förutsätts ta alla skitpass
Jag arbetar idag på en arbetsplats där den som arbetat kortast tid har varit på arbetsplatsen i 2,5 år, och ingen har slutat på den tiden. Där vi har stort eget ansvar och utrymme för personlig utveckling och stöttar varandra ordentligt. Egna patienter, egen planering, mycket bedömning och tät kontakt med läkargruppen. Ordentliga rutiner för att ingen ska missa luncher eller andra raster. Goda förutsättningar för att få kompledigt/flexledigt när vi har arbetat över. Personliga angelägenheter tas hänsyn till och accepteras av både chefer och kollegor. Och vår kompetens lyfts upp, erkänns och används i introduktion av nya kollegor på andra arbetsplatser inom verksamhetsområdet och sektionen, likaväl som av läkargruppen knutna till området och av olika yrkeskategorier under utbildning. Och en lön som för mig innebär ca 23 000 efter skatt varje månad. Utan att arbeta obekväm tid.
För att jag skulle välja bemanning istället för min arbetsplats skulle förutsättningarna behöva vara (för varje enskild arbetsplats som är aktuell):
- ordentlig inskolning i arbetsplatsens rutiner istället för de 1-2 dagar som erbjuds idag. Ja, jag kan mitt arbete, men jag har ingen aning om var jag hittar saker, hur rutinerna på just den här arbetsplatsen ser ut eller hur generella ordinationer ser ut och fungerar i praktiken.
- kontinuerligt boende erbjuds i de fall jag skulle arbeta på annan ort än min hemort. Det vill säga, jag vill inte tvingas hoppa omkring mellan hotell/lägenhetshotell/vandrarhem med oklar tillgång till kyl/frys/kök/badrum och jag vill veta vad jag behöver för att kunna ha en vardag - lakan/handdukar? Porslin? Köksutrustning?
- en lön som antingen är pensionsgrundande eller som tar höjd för avsättning till pension, och som efter skatt (och i förekommande fall efter avsättning till pension) innebär minst 25 000 i handen.
- förutsättningar för att kunna komma in i gänget på arbetsplatsen. Det vill säga att chefer försöker behandla mig på samma sätt som andra anställda och inte lägga grund för olikabehandling redan där.
- möjlighet till att istället anställas direkt av arbetsplatsen om vi trivs med varandra och kan komma överens om lön etc på sikt
- arbetsplatsen innebär samma eller bättre arbetstider än idag (bekväm arbetstid, en kort kväll per vecka, inga helger, kvällar eller röda dagar) och jag inte förutsätts ta alla skitpass
Jag arbetar idag på en arbetsplats där den som arbetat kortast tid har varit på arbetsplatsen i 2,5 år, och ingen har slutat på den tiden. Där vi har stort eget ansvar och utrymme för personlig utveckling och stöttar varandra ordentligt. Egna patienter, egen planering, mycket bedömning och tät kontakt med läkargruppen. Ordentliga rutiner för att ingen ska missa luncher eller andra raster. Goda förutsättningar för att få kompledigt/flexledigt när vi har arbetat över. Personliga angelägenheter tas hänsyn till och accepteras av både chefer och kollegor. Och vår kompetens lyfts upp, erkänns och används i introduktion av nya kollegor på andra arbetsplatser inom verksamhetsområdet och sektionen, likaväl som av läkargruppen knutna till området och av olika yrkeskategorier under utbildning. Och en lön som för mig innebär ca 23 000 efter skatt varje månad. Utan att arbeta obekväm tid.