Extremt mörkrädd

Hej allihopa!

Jag visste inte var jag skulle lägga denna tråden. Jag är en kvinna på snart 30 år som varit mörkrädd så länge jag kan minnas, det är inte mörkret i sig som gör mig rädd utan jag är så extremt rädd på kvällar och nätter när jag är ensam hemma. Jag har tre småbarn och vi är nyinflyttade i radhus på tre våningar i ett område jsg inte känner mig hemma i än. Min man jobbar mycket kvällar och kommer ibland hem först ett två på natten och hur sjukt trött jag än är så sitter jag uppe framför tvn med alla lampor tända och väntar på honom. Jag bara önskar så att jag bara kunde släcka ner och gå och lägga mig då jag måste upp på morgonen och ta hand om mina barn. Känner mig så fruktansvärd löjlig och vill inget annat än att komma över detta. Jag var rädd även när vi bodde i lgh och sov oroligt om jag var ensam hemma men detta är så mycket värre. Är rädd för att nån ska komma in i huset, inbillar mig att nån är i källaren, är rädd för minsta Lilla ljud, får upp bilder från varenda otäck film jag någonsin sett osv osv. Någon annan i samma sits?

Jag kan bara instämma, bra skrivet.

Sen tänker jag att ett larm i form av hundskall som går igång om någon försöker ta sig in, skulle kunna hjälpa.

Dels för att skrämma bort ev inkräktare, som skyr hundar mer än något annat. 

Dels för att du vet att när det inte skälls så är det ingen obehörig i huset. 

Kära TS, så där ska du inte behöva ha det. Det är inte löjligt med att vara mörkrädd, det är många vuxna, 40 % tror jag, som är mer eller mindre mörkrädda. De flesta barn är mörkrädda i perioder. Skotofobi som det också heter är en av de vanligaste fobierna vi kan ha. Som de allra flesta fobier så finns det hjälp att få. Med hjälp av KBT kan du få hjälp att bli av med eller åtminstone minska din fobi. En fobi som i så hög grad begränsar ditt liv behöver du hjälp med. Sök hjälp, det finns flera privatpraktiserande som har program för detta. Men börja kanske med att söka via vårdcentralen. Var noga med att berätta hur det begränsar ditt liv.

Jag blev själv av med min stora spindelfobi med hjälp av KBT. Nej, jag älskar inte spindlar, men nu kan jag till och med ta bort dem själv.

Kan du inte sova med lampan tänd då. Om du är jättetrött borde det inte vara några problem. Eller sov tillsammans med barnen.

Hej allihopa!

Jag visste inte var jag skulle lägga denna tråden. Jag är en kvinna på snart 30 år som varit mörkrädd så länge jag kan minnas, det är inte mörkret i sig som gör mig rädd utan jag är så extremt rädd på kvällar och nätter när jag är ensam hemma. Jag har tre småbarn och vi är nyinflyttade i radhus på tre våningar i ett område jsg inte känner mig hemma i än. Min man jobbar mycket kvällar och kommer ibland hem först ett två på natten och hur sjukt trött jag än är så sitter jag uppe framför tvn med alla lampor tända och väntar på honom. Jag bara önskar så att jag bara kunde släcka ner och gå och lägga mig då jag måste upp på morgonen och ta hand om mina barn. Känner mig så fruktansvärd löjlig och vill inget annat än att komma över detta. Jag var rädd även när vi bodde i lgh och sov oroligt om jag var ensam hemma men detta är så mycket värre. Är rädd för att nån ska komma in i huset, inbillar mig att nån är i källaren, är rädd för minsta Lilla ljud, får upp bilder från varenda otäck film jag någonsin sett osv osv. Någon annan i samma sits?

Sluta helt att titta på skräckfilmer! Det är aldrig värt det. Larma allt som behöver larmas, som fönster på nedervåningen m.m. och ha ytterbelysning runt huset. Risken att någon skulle göra inbrott under de premisserna är ytterst liten, de kommer välja ett annat hus. Nu kan du ju ha adventsljusstakar tända hela natten om du vill också. Tänk sedan att du har gjort allt du kan och koppla bort rädslan. Gå och lägg dig! Det kommer att gå bra.

Det är inte mörkret i sig som skrämmer mig mest, visst jag har ju fortf lampan tänd när jag är ensam hemma men det hjälper inte tyvärr. Barnen sover bredvid oss nästan varje natt