Något jag ständigt förundras över är hur så många män i olika forum generellt är så lättkränkta? Det är klart att man kan ha olika åsikter om saker och ting, men det kan man väl ha utan att bli aggressiv och kränkt? Vad kommer denna ilska ifrån egentligen?
Jag finner det väldigt lätt som man att bli kränkt. Mitt kön hålls kollektivt ansvarig för hur ett fåtal beter sig, det avkrävs av oss ansvar för andra individer. Hade det varit någon annan grupp hade det kallats sexism.
Utöver det är det fullkomligt legitimt i pksamhället att hata män. Det finns feministiska och vänstervridna tidsskrifter som publicerar rad efter rad med könskritik riktat mot män i allmänhet.
Det förväntas av oss att ta aktivt ansvar för alla andras välbefinnande och när vi ändå gör det får vi inte ett tack utan smäds mer som "desperat att ligga" eller liknande. Tror inte jag kan påminna mig nån gång under min livstid att det pratats positivt om män mer än att man kanske valt att lyfta fram en individ som gjort nått bra men allmänhet ses män som grupp vara orsaken till allt som är fel.
Utöver att vi väntas rätta till det, vilket ju kräver ett mått av inflytande, så ses det som nått fult att män strävar efter inflytandet som krävs att ändra något. Det blir ett paradoxal verklighet där man beskylls både för att försöka aktivt ändra något OCH för att man istället väljer att ta ett steg tillbaka.
Kort sagt, män är i allmänhet kränkta för att resten av samhället beskyller oss för att vilja göra det som alla andra vill.
Nån gång kanske vi bara ska låta bli att bry oss.
Jag tror det beror på att de är så vana vid att stå oemotsagda, och så bekväma med att hela tiden tjäna på strukturerna att de vägrar syna dem i sömmarna...
Men det är klart, "alla" växer upp med ett kvinnoförakt (män som kvinnor, vi blir ju alla indoktrinerade redan från unga barnsben att kvinnor är svaga och män är starka, tjejer är töntiga och killar är coola, killar kan och tjejer lyfter fram andras bedrifter (eller kan inte), en kille som får ligga är avundsvärd, en tjej som får ligga är en slampa, det är kvinnans fel för att hon var på fel plats/på fel sätt/vid fel tidpunkt och frestade mannen till att våldta, en manlig chef är kompetent, en kvinnlig chef måste ha legat sig till positionen osv osv osv), men naturligtvis blir de som hela tiden utsätts för sexismen mer benägna att säga stopp...
Vad jag däremot inte fattar är varför de blir arg på KVINNORNA när patriarkatet diskuteras. Det är väl fullt naturligt att vi är otroligt trött på detta - mäns beteende mot kvinnor är både nedvärderande, skadliga och i vissa fall till och med dödliga. Varför är dessa snälla och oskyldiga män som aldrig gjort en fluga förnär inte arg på de andra männen som beter sig såhär mot halva befolkningen?! Det övergår mitt förstånd.
För att väldigt, väldigt, väldigt många ropar "INTE ALLA MÄN, HUR FAN KAN DU ENS GÅ OMKRING OCH SÄGA SÅ DIN FEMINAZI?!?" så fort man nämner något om patriarkatet eller destruktiva strukturer.
Varför är reaktionen på utlåtandet "män våldtar, hotar, slåss och mördar" inte "ja, herregud, hur ska vi göra för att stoppa det?" utan "hur vågar du dra alla över en kam?"/"kvinnor gör också det!"/"det rör sig om en liten, sjuk klick som gör sånt, och det har ingenting att göra med ett strukturellt kvinnoförakt och/eller ett skadligt mansideal!"
Och jo, troligtvis har du det. Skulle bli myyycket förvånad om du lyckats undgå det, i alla fall på ett undermedvetet plan. De allra, allra flesta måste jobba emot det vi blivit indoktrinerade med i hela våra liv, och lyckas man ta sig förbi det och börja tänka på ett nytt sätt så är man vanligtvis medveten om kampen som har tagit en dit, och skulle inte påstå att man aldrig varit påverkad av strukturerna.
Alla kvinnor jag känner - ALLA - har fått ta så mycket skit av män och knappt ens reflekterat över det förrän de senaste fem-tio åren, eftersom det var så FULLKOMLIGT normaliserat. Det är KLART att killar kommer glida förbi och tafsa på högstadiet eller när du är ute och dansar med dina vänner. Det är klart att din äldre manliga kollega får komma med oanständiga anspelningar, det hör liksom till. Ja osv i all oändlighet.
Hur vet du att de snälla och oskyldiga männen inte är arg på männen som beter sig illa?
Jag blir i alla fall väldigt arg på vissa män. Har även bekanta som blir det.
Jag tror du går för mycket efter vad som skrivs på vissa forum och antar att dessa åsikter gäller alla män. Vilket naturligtvis inte stämmer. Andra män talar inte för mig.
Och jag har inte blivit indoktrinerad till allt det du säger. Jag vet att de åsikterna finns, men jag vet även att andra åsikter finns.
Så det verkar vara ganska mycket som övergår ditt förstånd.
Ärligt talat tror jag inte det är en mansfråga. Det e rätt många kvinnor (tror jag men vem vet vem som sitter bakom datorn) blir otrevliga på ett sätt som får en att undra hur det står till. Jag tror snarare att det är internetrelaterat faktiskt.
Varför är reaktionen på utlåtandet "män våldtar, hotar, slåss och mördar" inte "ja, herregud, hur ska vi göra för att stoppa det?" utan "hur vågar du dra alla över en kam?"
Alla kvinnor jag känner - ALLA - har fått ta så mycket skit av män och knappt ens reflekterat över det förrän de senaste fem-tio åren, eftersom det var så FULLKOMLIGT normaliserat. Det är KLART att killar kommer glida förbi och tafsa på högstadiet eller när du är ute och dansar med dina vänner. Det är klart att din äldre manliga kollega får komma med oanständiga anspelningar, det hör liksom till. Ja osv i all oändlighet.
Vad får dig att tro att det är könsbundet?
Något jag ständigt förundras över är hur så många män i olika forum generellt är så lättkränkta? Det är klart att man kan ha olika åsikter om saker och ting, men det kan man väl ha utan att bli aggressiv och kränkt? Vad kommer denna ilska ifrån egentligen?
Vad får dig att tro att det är könsbundet?
Något jag ständigt förundras över är hur så många män i olika forum generellt är så lättkränkta? Det är klart att man kan ha olika åsikter om saker och ting, men det kan man väl ha utan att bli aggressiv och kränkt? Vad kommer denna ilska ifrån egentligen?
Nja, man kan inte bortse från privilegerade grupper i det här sammanhanget. Det är mycket mer osmakligt att män hatar kvinnor, när de dessutom diskriminerar, förtrycker, hotar, våldtar och dödad dem. Vad leder manshat till? Arga krönikor, på sin höjd. Och ska vi tala om fullkomligt legitimt hat så kan vi ju lite snabbt kika i sagda skribents inkorg. Efter varje publikation svämmar den över av kränkta män som kommer med EXTREMT, hårresande grova hot och personangrepp. I princip samtliga borde lagföras; ingen gör det. Och det ironiska är att männen protesterar mot det hon skriver, det finns inget strukturellt kvinnoförtryck och hon är en ***** **** som borde straff******* som ens antydde något sådant.
Det är inte ett fåtal. Nästan alla har nedblodade händer i den här frågan, det är bara att de allra mest extrema ("fåtalet" som du säger) har satt ribban så jäääävla lågt att de övriga kan snubbla över den och säga "jamen jag våldtar minsann inte, I'm not the bad guy here!" men ändå krydda vardagen med hur mycket slentriansexism som helst utan att ens vara medveten om det.
Jag finner det väldigt lätt som man att bli kränkt. Mitt kön hålls kollektivt ansvarig för hur ett fåtal beter sig, det avkrävs av oss ansvar för andra individer. Hade det varit någon annan grupp hade det kallats sexism.
Utöver det är det fullkomligt legitimt i pksamhället att hata män. Det finns feministiska och vänstervridna tidsskrifter som publicerar rad efter rad med könskritik riktat mot män i allmänhet.
Det förväntas av oss att ta aktivt ansvar för alla andras välbefinnande och när vi ändå gör det får vi inte ett tack utan smäds mer som "desperat att ligga" eller liknande. Tror inte jag kan påminna mig nån gång under min livstid att det pratats positivt om män mer än att man kanske valt att lyfta fram en individ som gjort nått bra men allmänhet ses män som grupp vara orsaken till allt som är fel.
Utöver att vi väntas rätta till det, vilket ju kräver ett mått av inflytande, så ses det som nått fult att män strävar efter inflytandet som krävs att ändra något. Det blir ett paradoxal verklighet där man beskylls både för att försöka aktivt ändra något OCH för att man istället väljer att ta ett steg tillbaka.
Kort sagt, män är i allmänhet kränkta för att resten av samhället beskyller oss för att vilja göra det som alla andra vill.
Nån gång kanske vi bara ska låta bli att bry oss.
Okej. Lite exempel på strukturer: pojkar på dagis som blir retade för att de har klänning och vill leka med dockor eller hästar, eller för att de gillar att dansa. Pojkar som inte får någon uppmärksamhet när de är tysta och försiktiga, men däremot när de är bråkiga. Pojkar som lär sig att det är omanligt att gråta och att de behöver tuffa till sig. Pojkar som inte kan prata känslor utan blir utåtagerande istället.
Unga män som hela tiden hör att tjejer inte gillar snälla killar. Unga män som får lära sig att tjejen bara spelar svår när hon säger "nej". Att man faktiskt har rätt att ligga när man vill när man är i ett förhållande, och att det är okej - ibland nödvändigt - att tjata till sig sex. Som lär sig att om en tjej inte aktivt säger nej så är det fritt fram - oavsett om hon sover, är redlös eller för rädd för att säga nåt. Ja, osv. Naturligtvis blir män också offer för de här skadliga könsrollerna, och det är såklart väldigt synd om dem också. Speciellt de små pojkarna som inte har en chans att värna sig mot det. Vad jag inte förstår är varför ni i regel inte vill hoppa på det här tåget?
Som sagt, det är lättare att "ta skit" när man är högst upp i hierarkin. Med det sagt ska kvinnor naturligtvis inte heller komma med oanständiga kommentarer, men liksom att kvinnor också mördar, slåss och våldtar så gör de inte heller detta i samma utsträckning som männen.
Det finns inga strukturer som uppmuntrar män att våldta, misshandla och mörda. Isåfall rör du dig i mycket märkliga kretsar.
Annars brukar jag gärna diskutera vad vi gör åt denna typ av män. Lås in dem och kasta bort nyckeln så kan jag få fortsätta mitt liv i lugn och ro. Går det för sig?
Du och andra feminister misslyckas alltid att göra den där kopplingen från mord till att "ta skit" från det motsatta könet. Alla män jag känner har fått ta en massa skit ifrån kvinnor, men reflekterar väldigt sällan över det. Det ingår liksom i samhällskontraktet att man ska tåla det.
För mig är det en självklarhet att jag inte får komma med oanständiga anspelningar gentemot mina kollegor eller någon annan heller för den delen. Det är ett oacceptabelt beteende i min bok. Men varför är det okej för en kvinna att göra sådana anspelningar mot män?
Men när ska kvinnor börja erkänna hur de behandlar män i sina relationer. Det ändlösa skitsnacket kvinna till kvinna, är det okej. Eller de elaka skämten i halvstora sällskap?
När ska feminism 2.0 komma. Den riktiga jämställdheten där man även påtalar det som vissa kvinnor gör som är långt ifrån ett gott beteende gentemot män.