• Äldre 6 Dec 22:45
    2845 visningar
    8 svar
    8
    2845

    Mitt barn har en elak bästa kompis

    Min son är 5 år och han är en mild, känslig och snäll kille. Han har egentligen bara en kompis som han själv valt (övriga är familjevänner eller grannbarn). Kompisen blir bara mer och mer elak mot min son och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen.

    Killarna har känt varandra i ungefär ett år och i början tolkade jag det mest som att kompisen var lite omogen (han är 6 månader yngre) och att han kanske hade lite slapp uppfostran. De kunde leka jättefint ett tag och sedan fick kompisen helt plötsligt ett utbrott där han skrek på min son eller till och med slog honom.

    Ett tag upplevde jag nästan att de skapade någon form av syskonrelation. De var extremt tajta. Lekte varje dag på förskolan och ville även ofta leka privat. De lekte fint långa stunder för att sedan kivas. Min son var säkert inte helt oskyldig han heller men kompisen var alltid mycket mer utåtagerande, kunde stå och skrika min son rakt upp i ansiktet och slåss.

    Nu de senaste veckorna måste någonting ha hänt för nu är det värre än någonsin. Alltid när vi träffas i olika sammanhang så säger kompisen att han inte vill vara med min son, att han hatar honom, att han inte kommer ge honom någon present på hans kalas, att han tycker han är dum etc. Han verkar totalt sakna sociala spärrar och medkänsla. När min dotter (som är yngre) hade fått nya stövlar som hon var väldigt stolt över gick han bara rakt fram till henne och sa att han tyckte de var jättefula.

    Det som jag tycker gör det hela ännu mer komplicerat är att jag och kompisens mamma har blivit lite vänner det senaste året och jag tycker verkligen bra om henne. Hon är en av få vänner som jag har här på orten där vi bor vilket gör att jag gärna vill fortsätta ha henne som vän. Hon är en supergullig kvinna men riktigt mjäkig som förälder. Hon säger alltid till sonens kompis när han säger eller gör något dumt men hon säger det inte med någon kraft. Ungefär såhär:
    Kompisen- "Jag hatar dig, du är inte min kompis längre"
    Kompisens mamma- "Varför säger du så? Du börjar nog bli lite trött nu va?"

    Tidigare har jag alltid tyckt att det inte är min plats att säga till hennes barn när hon är där och gör det själv. Men hur långt ska det få gå innan man som förälder måste agera för att liksom försvara/skydda sitt barn? 

    Jag känner att vi kommit till en punkt när jag tycker att de måste få pli på sitt barn, annars vill jag inte att barnen umgås mer. Min son ska inte behöva bli nedtryckt varje dag. Vad ska man göra? Hade det varit en förälder jag inte hade någon relation till hade jag nog kunnat vara mer rak och ta upp det jag upplever vara problemet men nu är det min vän som jag samtidigt vill behålla en vänskap med.

    Snälla hjälp mig.

  • Svar på tråden Mitt barn har en elak bästa kompis
  • Anonym (o)
    Äldre 6 Dec 22:59
    #1

    Låt din son slippa denna "kompis" på fritiden.

  • Äldre 6 Dec 23:11
    #2
    Anonym (o) skrev 2018-12-06 22:59:12 följande:

    Låt din son slippa denna "kompis" på fritiden.


    Det gör han redan nästan jämt. I somras sågs vi lite mer privat för att barnen skulle få leka men det har inte blivit av under hösten. Där emot ses vi ibland på barnaktiviteter här på orten där vi bor, gymnastik, sångstunder osv och det går ju inte att alltid skippa allt roligt bara för att undvika en person. 
  • Äldre 6 Dec 23:17
    #3

    Förstår hur du känner, har haft samma problem men var förstagångsmamma då och vågade inte säga ifrån. Numera, om någon kompis är elak mot mitt barn nr 2, så säger jag till den elaka kompisen även om föräldern är med. Säger det på ett så snällt sätt jag kan även om adrenalinet pumpar, typ så här: xx (mitt barn) blir ledsen när du säger så. Hade inte du blivit ledsen om någon sade så till dig? Om ingen nämnvärd reaktion lägger jag till: jag vill inte att du säger sådana elaka saker till xx, är det klart? (Spänner ögonen i elak unge). Det har faktiskt funkat ganska bra, i den åldern är de ganska mottagliga för kritik från andra föräldrar.

  • Äldre 6 Dec 23:23
    #4
    Amla07 skrev 2018-12-06 23:17:13 följande:

    Förstår hur du känner, har haft samma problem men var förstagångsmamma då och vågade inte säga ifrån. Numera, om någon kompis är elak mot mitt barn nr 2, så säger jag till den elaka kompisen även om föräldern är med. Säger det på ett så snällt sätt jag kan även om adrenalinet pumpar, typ så här: xx (mitt barn) blir ledsen när du säger så. Hade inte du blivit ledsen om någon sade så till dig? Om ingen nämnvärd reaktion lägger jag till: jag vill inte att du säger sådana elaka saker till xx, är det klart? (Spänner ögonen i elak unge). Det har faktiskt funkat ganska bra, i den åldern är de ganska mottagliga för kritik från andra föräldrar.


    Tack, det där var ett väldigt smidigt och bra sätt att formulera sig på. Jag ska försöka säga något liknande nästa gång. Jag är kanske också lite feg i att våga säga till när föräldern är med men jag känner att jag bara måste oavsett hur obekvämt det känns för mig, för mitt barns skull.

    Tyvärr är jag inte helt säker att en tillrättavisning från mig hade fungerat för han kan vara uppkäftig även mot andra vuxna. Hujedamig.
  • Äldre 6 Dec 23:24
    #5

    När mamman är med: ställ dig mellan ungarna och säg "Stopp! Inget bråk!". Då har du inte direkt sagt åt den andra pojken, utan du har bara talat om att det inte ska vara bråk hemma hos dig. Försök också förebygga genom att styra deras aktiviteter lite, så de finns inom räckhåll och helst har ett bord mellan varandra.

    När pojken är själv hos er: skicka hem honom. Säg bara "Nu leker ni inte, utan nu bråkar ni. Då får det räcka för i dag. Nu får XX gå hem."

    På gruppaktiviteter blir det något annat. Ledaren för aktiviteten ska ju ha vissa regler även om föräldrarna är där.

  • Äldre 6 Dec 23:38
    #6

    Självklart säger jag till barn om de är hemma hos oss eller leker med mina barn. Särskilt när det gäller så pass små barn som i femårsåldern. Man gör det på ett tryggt och lugnt sätt - ofta räcker det att bara säga vad man har sett högt. Ett annat bra sätt är att ge "offret" ord att säga ifrån med: Oj blev du ledsen? Säg "Mina stövlar är fina! Du gör mig ledsen när du säger så!" eller "Det är min kropp! Du får inte putta mig!". På så sätt stärker du den som blev utsatt och visar samtidigt tydligt de regler som gäller.

    För barn i den åldern så upprepar jag ofta våra regler om att vara säkra, respektfulla och vänliga. Just för att vi ofta har riktiga små busfrön som gärna testar gränser - våra och varandras. De är hur härliga ungar som helst, men jag tror att vi hade haft ett blodbad om de lämnades själva.
    Något som är viktigt om man ska ha auktoritet att säga ifrån är att man även tar sig tid att få positiv kontakt med barnet. 

  • Anonym (Mamma­)
    Äldre 6 Dec 23:39
    #7

    Börjar mammans namn på bokstaven ?K??

  • Äldre 6 Dec 23:46
    #8

    [quote=79268344][quote-nick]Evig kärlek skrev 2018-12-06 23:23:41 följande:[/quote-nick]Tack, det där var ett väldigt smidigt och bra sätt att formulera sig på. Jag ska försöka säga något liknande nästa gång. Jag är kanske också lite feg i att våga säga till när föräldern är med men jag känner att jag bara måste oavsett hur obekvämt det känns för mig, för mitt barns skull.

    Tyvärr är jag inte helt säker att en tillrättavisning från mig hade fungerat för han kan vara uppkäftig även mot andra vuxna. Hujedamig.[/

    Om han är uppkäftig mot dig när du säger till inför förälder, så bör det bli en tydlig signal till föräldern om att uppfostran är nödvändig... men det viktigaste är att du visar ditt barn att han är värdefull, att ingen har rätt att vara elak mot honom och att du, bästa mamman, försvarar honom mot elakheter. Tänk på det så blir det lättare. Du visar honom att han inte ska låta sig bli nedtryckt av elaka översittare, ingen är bättre (eller sämre) än ditt barn. Ingen har rätt att vara elak mot din son, inte ens en liten femåring. Viktigt att ditt barn känner att han blir försvarad, så att han i framtiden försvarar sig själv i denna värld. Jag har döttrar och har insett att det stärker deras självkänsla och egenvärde att de verkligen känner och vet att ingen ska vara elak mot dem. De ska inte heller vara elak mot någon annan. Vi har alla ett ansvar att uppfostra barnen i vår omgivning.

Svar på tråden Mitt barn har en elak bästa kompis