Hur ska vi göra med grälen?

Problem 1. Gör det omvänt: du berättar att du skall till vårdcentralen. Därför kan du inte följa med till svärisarna. Då kan han lyssna till slutet. Och det gäller allt annat. Ta det minst farliga först och resten sen.

2. Att stå och skrika och gapa gör att man lyssnar på skriket men inte orden. Jag hade gjort exakt som din man: vänt på klacken och gått. 

Du är obehärskad och det får du ta och jobba med. Hans låsningar får HAN jobba med. Men sluta för fan att skrika, det stjälper mer än hjälper. Ingen jävel lyssnar på nån obehärskad människa som står och skriker.

Om ni vill göra allt värre säger du "Nästa gåmg du blir tyst och går iväg så kommer jag ställa mig utanför dörren och skrika tills du pratar med mig"

Jag började faktiskt göra så med mitt ex, som din man tänker göra - om han skrek gick jag därifrån och sa att jag pratar med honom när han har lugnat sig. Och det var faktiskt en stor förbättring, för då skärpte han sig och det gick mycket bättre. Nu var det redan i separationsfasen, men ändå...

Iofs gillar jag inte heller om människor slutar sig som en mussla, men i det här fallet måste jag säga att han har en anledning. Det kan kännas ganska kränkande om ens partner står och skriker istället för att prata normalt. Och en del människor klarar inte alls av att föra en sån konversation. Så det kan vara helt omöjligt att försöka kräva att han ska ändra sig där. Så, det blir nog du som får ändra på ditt beteende. Och det kan man. Det går att lära sig, man vänjer sig ganska snabbt om man försöker på allvar. Trots känslor. Är man för upprörd, så får man väl lugna sig först.

Och sedan ska han lyssna klart förstås. Kanske kan ni komma överens om att du verkligen gör ditt bästa att inte skrika (kanske kan han ge dig ett tecken ifall du gör det omedvetet) och att han ska lyssna klart. Och där kan du påminna honom ifall han glömmer.

Alltså det var bara ett exempel. Just detta har inte hänt men skulle kunna hända. Det var för att visa att hans låsning inte släpper när han inser att han missuppfattat mig. Jag kan väl inte veta i förväg alla gånger han kommer att missuppfatta mig. För mig är detta helt oförutsägbart. Jag kan aldrig veta när vi kan diskutera saker färdigt (nej jag skriker inte alltid) och när han plötsligt låser sig så att vi inte kan reda ut saker.

Jag tror f.ö inte att det är det minsta ovanligt att människor höjer rösten när de är arga och grälar.

Hos oss är det omvänt, jag blir tyst o partner skriker. Jag anser att när man är vuxna ska man kunna prata som vuxna med, jag lyssnar inte när nån skriker åt mig då jag kräver respekt precis som min partner gör och skrika är inte respektfullt.

Så prova du att sluta skrika så ska du se att han slutar ignorera dig.

OBS! Han sluter sig inte som en mussla när jag skriker. Han kan sluta sig när som helst. Jag kan inte komma på något just nu, men som exempel: han har lovat att skjutsa mig till stan. Jag tror att han ska skjutsa mig så att jag är framme kl tio. Han har fått för sig att det gick bra kl 11 och jag säger något typ "nej det där fungerar ju inte alls" och han fortsätter med att "det är ju det jag har planerat för". Det kan räcka att jag säger - OBS inte skriker - "Oj jaha, det funkar inte för mig - i normal samtalston. Jaha så låser han sig och jag har inte möjlighet att diskutera någon alternativ lösning (skulle han kunna hjälpa mig till bussen kanske  - jag har svårt att gå). Sedan behandlar han mig som luft till dagen efter.

Man kan höja rösten, men man skriker verkligen inte. Sen bör man låta folk prata (PRATA!) klart innan man själv börjar prata. Kalla det diskussion istället för gräl och plocka ner det till vad det är.

Sätt er ner tillsammans. Ge varandra fem minuter (eller två, eller 3) i taget att prata. Då får den andre inte säga något alls. Vill hen flika in något så får hen anteckna istället. Sätt timern på mobilen. Ingen får skrika och ingen får gräla. Sen använder man istället att "jag mår jättedåligt när du gör så där" istället för att "du gör så där och jag hatar det. Det är ditt fel". Lägg inte skulden på nån annan utan försök båda se er själva med den andres ögon och se om ni kan lösa det tillsammans.

Ni måste lösa det här. Sluta gräla och börja prata.

Jättebra förslag, men om jag säger något under min tid som gör att han blir besviken kommer han att sluta sig som en mussla och det kommer inte att gå att fortsätta. Han kommer att sluta lyssna på mig och kommer inte säga något själv heller.

Det är alltså inte så att det är just vid våra gräl som han blir en "silent treatment" mussla. Det kan hända när som helst.

Prata med honom om det också! Fråga vad det är som händer inom honom när han leker mussla. Men fråga inte på ett elakt sätt. Ni skall snacka när ni INTE är ovänner och när det är lite lugn och ro. Att inte attackera den andra personen är regel nummer 1. Aldrig attackera. Det handlar inte om att få den andre att ta emot kritik. Utan hur du reagerar när personen gör på något sätt.

Kanske ni borde gå i terapi båda två.

Ja, prata med varandra.

Eller så slutar ni gräla. Typ. Uppenbarligen klarar ni inte av att prata med varandra överhuvudtaget utan att skrika eller leka mussla. Ska ni fortsätta ihop så bör ni lösa pratproblemen. Skaffa inte barn i hop förrän ni löst kommunikationsproblemen för det där håller verkligen inte.

Ja men ge upp då! Ja förlåt, men du säger ju bara emot alla bra förslag som kommer i tråden. Ge honom lite cred i att tro att han också vill ha en förändring kanske? Om du redan nu är övertygad att inget kommer funka kan ni lika gärna göra slut idag. 

Ta hjälp av en terapeut så ni kan lära er hantera det här 

Skriker? Är du två år eller??

Inte bra. Ni kanske behöver hjälp utifrån. Familjerådgivning? Ni måste lära er att kommunicera. En utomstående har mer chans att få ur honom varför han låser sig.