Vad kan ha hänt min make

Vad säger han när du tar upp hans beteende? Hans gubb-vanor är väl en sak, mer relevant är hans humör, hans ilska? Uppenbarligen är han inte nöjd med livet. Vad svarar han?

Låter som att han är missnöjd med något. Kanske känner han att något i tillvaron saknas?

Dethär med att ha mycket pengar är inte alltid så lätt och roligt. Om man inte har dem saknar man dem och önskar att man hade pengar, har man dem kan det också bli svårt.

Mitt ex byggde upp ett framgångsrikt företag som han sedan sålde. Vi hade haft det lite knapert under åren då han byggde upp sin verksamhet. Vi levde på enbart min inkomst innan han kunde ta ut lön. När pemgarna från företaget kom in levde vi ut våra drömmar under ett år och efter det kändes han mest tom och sur. Tror han blev deprimerad. Han sa ofta att livet kändes så innehållslöst. Tidigare hade vi sparat gemensamt till resor och dylikt. Sparat till dyrare inköp och längtat efter de saker vi sparade till under tiden. Med massa pengar försvann allt detta då det "bara" var att göra allt vi ville och köpa det vi ville ha. Kanske det är likadant för din man. Mitt råd är att prata med honom. Fråga hur han mår och vad han tänker på. Om ni inte redan gör det så upplev saker tillsammans och gör saker ihop som inte tillhör den valiga inrutade tillvaron.

Haha! Förlåt men de här är humor för mig"GÅr Rundan"i keps o flanellskjorta.Skriker wt om du frågar mig.Kanske hatar han sig själv?

Han blev gubbe tidigt. En del blir gubbar vid 75 andra vid 30 och somliga aldrig. Tror det ofta beror på stagnation, bitterhet och depression. Svårt att säga vad höna och ägg är.

Försök få honom utanför boxen. Testa något nytt, utmana sig själv, börja i terapi. Är allt detta omöjligt så kommer han sjunka längre och längre ner i gubbträsket och då skulle jag fly om jag var du.

Vissa blir gubbsur tidigare än andra. Kanske ska du prova hitta på nått roligt som kan pigga upp han lite och få han att lämna flanellskjortan och gubbkepsen hemma?

Det här att vara så fast i sina rutiner och sina vanor att han inte kan göra minsta avsteg från dem - är det något du kunnat se tendenser till innan? Mitt ex hade likande tendenser som blev nästan levnadsregler när vi flyttade ihop. Så mycket konstiga grejer som han bara skulle ha på ett visst sätt. Extremt petig med vissa saker men noll koll på annat som kunde vaga både slarvigt och ohygieniskt. Nu har vi varit separerade i många år och han lever själv, ett helt inrutat liv. Är också en snäll pappa men har otroligt lite koll på barnen som är i tonåren, kan aldrig känna av vilket humör de är på osv utan har exakt samma ton, stil och humör oavsett om de bråkar eller har en mysig kväll. Jag har fått ta precis allt som handlar om uppföljning osv eftersom han verkligen inte kan gå utanför sina små boxar. T ex läkarbesök osv - han varken märker om de är sjuka eller om något behöver följas upp. Förr skyllde han allt på mig, numera skyller han på barnen. De ?startar konflikter?, ?styr över honom?, ?får utbrott?, ?är omöjliga att prata med? osv. Han har enligt sig själv aldrig gjort något fel. Verkligen aldrig. På en direkt fråga om varför det blir ständiga bråk och konflikter hos honom och inte hos mig svarar han helt ärligt ?för att barnen är så bråkiga?. Det går liksom inte att förändra något så varför se något problematiskt beteende hos sig själv liksom. Jag tror han har autistiska drag. Kam det vara så för din man också?

Trivs han med sitt liv?
Utåt så är han framgångsrik och har allt man kan vilja ha. Men är detta vad han vill ha egentligen?
Han trivdes kanske bättre med ett vanligt jobb där han hade arbetskamrater att prata med, kunder är inte riktigt samma sak.

Prata med honom och försök bena ut vad som är fel, för han låter inte nöjd med tillvaron.

Underbart att läsa om din man. Förstår din frustration dock.
Jag tror att det hela handlar om känslor.
Vi män har en tendens att glömma bort våra känslor. Våra djupaste sanna känslor.
Detta brukar visa sig från 40 år och uppåt.
Det är egentligen inte mkt du kan göra. Om du inte trivs kan du ju såklart skiljas, men det skulle inte jag rekommendera. Den man du gifte dig med finns därinne någonstans.

Råd? Jadu, låt honom vara.

Ps: älskar uttrycket "går RUNDAN" :)

Kan han vara deprimerad?

Har han alltid haft en del "egenheter" med rutiner och så?

Han påminner mig om en bekant.

Denne har alltid haft mycket bestämda åsikter om saker och ting men på senare tid har personen blivit mer irriterad och agressiv, grälsjuk rent ut sagt.

Visar oerhört lite förståelse för att andra kan ha svårigheter med saker. 

Personen kan tex inte begripa hur folk kan vara överviktiga. Det finns ju ingen som inte vet att det är skadligt osv. Det borde mao inte vara något som helst problem att gå ner i vikt, eller inte ens bli överviktig osv.

En gång var vi ute och gick och då kunde personen inte begripa varför en del skaffar små hundar. Syftet med att gå ut och prommenera är ju motion och med en liten hund så går man ju långsammare än om man skulle gå utan. 

Vid ett försynt inlägg om att en del kanske skaffar dem som sällskap (som man kan ta upp i famnen, tex) så borde dessa personer (enligt min bekant) skaffa en kanin istället.

Min bekant blir alltså irriterad på människor som inte på något sätt stör, annat än genom att inte göra som denne.

Detta med att han "Går rundan" är som flera reagerat på, helt jävla sjukt.

Han är inte ens 40. Ha säger verkligen exakt så om jag nu skulle vara vaken.

"Nu går jag rundan".

Annars säger han det på morgonen när jag vaknat.

"Berättat något surt han stört sig på. Fattar inte varför han ska gå förbi resecentrum om han bara stör sig på att inga människor är vakna....klockan 5 på morgonen.

Sen går han storgatan och någon annan bit jag inte vet.

Ikväll tex, vi åt och det var trevligt. Sen ser han att grannen har folk hemma.

"Dom jävlarna snålar inte, en riktig skiva ikväll igen"

"Ger mig fan på att de lånar upp på huset"

Sen hånskrattar han, muttrar och går kvällsrundan.

Kom hem, muttrade igen och gick och på sig.

Vi har skilda sovrum. Han lyssnar ALLTID på ljudbok hela natten.

Han har 8-10 ljudböcker som han lyssnar på om och om igen.

Gjort i säkert 7 år. Samma och samma.

Han går in i de böckerna och tycks finna mening i den fantasivärlden.

Ha självförverklugar sig med att efterlikna hur personerna i böckerna lever.

Säger att han är havsbonde?. Något han vägrar förklara vad det är.

Pratar om sig som "vi" ex militärer/underrättelsemän.

Han har inte ens gjort lumpen.

Han har slutat umgås helt med sina kompisar. Köpt en stuga han vill vara ganska mycket i.

Hugga ved som om han var besatt.

Vill elda hela tiden för att slippa fjärrvärmeräkningen på någon tusenlapp. Samtidigt kan han köpa jättedyra viner som han dricker själv typ.

Han köper samma bilar som de i böckerna. Börjat anvä då samma språk.

Han har en kompis förresten, en kille som är 25. En polis.

De delar samma skeva självbild. Och tror de är typ spioner!!!!

Blir bara så trött